Halvblodslägret läser Percy Jackson född till hjälte.

Hej, ingen av mina ffs har blivit färdigskrivna men jag tänkte försöka mig på en till.
Namn: Halvblodslägret läser Percy Jackson född till hjälte.
Färdigskriven:Nej
Antal kapitel: 3 hittills
Rating: G tror jag, alla som klarar Percy Jackson klarar detta.
Handling:Alla på Halvblodslägret samlas för att läsa första boken i Percy Jackson serien.

Kapitel 1:
"Det är samling vid amfiteatern ikväll klockan 17!" Ropade Keiron över hela lägret.
Alla på lägret gick till amfiteatern och var där redan vid klockan halv 5.
Keiron kom fram och han satte sig i sin rullstol, han plockade upp något ur sin sadelväska.
"Vad är det där?" Undrade en satyr.
"Detta är en bok om en väldigt speciell person som är här ikväll." Sa Keiron.
"Om vem?" Undrade Grover.
"Denna bok handlar om Perseus Jackson!"
"Va om mig?!" Utropade Percy förbryllat.
"Japp, jag börjar läsa nu så får vi se vad som händer." Sa Keiron lugnt.
Keiron öppnade boken och började läsa.

Jag heter Percy Jackson.
Jag är tolv år gammal. Tills för några månader sedan var jag elev vid Yancy Academy, en privat internatskola för problembarn i norra delen av delstaten New York.
Är jag ett problembarn?
Japp. Det kan man säga.

"Men Percy! Du är ju inget problembarn." Sa Annabeth.
"Det tyckte iallafall Gabe och detta var ju innan jag visste att jag var ett halvblod."
"Vem är Gabe?" Undrade Connor och Travis.
"Jag tror att man får reda på det senare."
---------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------
Nu är första kapitlet av min ff slut. Hoppas ni gillar den. Jag kommer nog göra längre kapitel i framtiden men just nu är de ganska korta.

Låter intressant!

Men hade det inte varit bra om du använde cituationstecken? Hade varit enklare att läsa

Tack, nu har jag fixat det.

Jag läser

Jag läser!

Här är nästa kapitel! Kul att så många läser.

Kapitel 2:

Mitt korta, bedrövliga liv är fyllt av historier som bevisar det. Jag skulle kunna börja precis var som helst, men det var i Maj som saker och ting började gå snett på allvar, när vi sjätteklassare gjorde en utflykt till Manhattan-tjugoåtta störda elever och två lärare i en gul skolbuss, påväg till konstmuseet Metropolitan Museum of Art för att titta på gamla grekisk och romerska prylar. Jag vet - det låter som rena tortyren. De flesta Yancy-utflykter var sådana

“Men Percy, det är väl inte så jobbigt med grekisk mytologi?” Sade Clarisse argt.
“Nej, men de andra på Yancy gjorde utflykterna värre.” Sade Percy halvhögt.

Men jag var hoppfull, för att det var me Brunner - vår latinlärare - som hade ansvaret för den här utflykten. Mr Brunner var en medelålders man i el-rullstol. Han var tunnhårig och hade stripigt skägg och en nött tweedkavaj som alltid luktade kaffe. Man skulle aldrig kunnat tro att han var cool men

“Det där låter ju som en beskrivning av… började någon i bakre raden
men Keiron avbröt henne
“Jag tycker att vi ska fortsätta läsa nu!” Sade Keiron strängt

Bra!

JAG VILL VETA MER!!!

Jag har haft lite fullt upp med repetitonerna men ska se om jag kan skriva något snart.

Vad fint! Men ta det lugnt, stressa inte med det här, du har viktiga repetitioner så lägg fokus på dem och lägg det här åt sidan ett tag. Jag menade inte att stressa dig eller så, jag tycker bara att den här är superbra!