Cruz767 & Medi

Cruz767



Åskan slog ner inte så långt från henne och med ett skräckslaget skrik vände hon sig om. Vänsterarmen höll hon i et krampaktigt tag och hon kände hur det bultade. Hur kunde hon varit så dum? Att hon gett sig ut för att ta en promenad? Ja då hade det varit fint väder men det hade slagit om så fort. Nu hade det dessutom blivit mörkt och hon hade svårt att se i mörkret.
Med trötta steg hittade hon en grusad bilväg och efter kanske tio minuter fann hon en herrgård med ljus som kom från några fönster.
Hoppet kom tillbaka och hon skyndade sig mot dörren. Regnet hade gjort henne blöt inpå hela kroppen och hon frös.
När hon kommit framm till dörren tvekade hon. Men snabbt tog honn dörrknackaren och slog den mot stålet innan hon snabbt tog tag om sin skadade arm igen. Hon visste inte hur djupt såret var men säkert djupt nog.
Benen ville vika sig under hennes ben och hon vinglade på stället.
"Snälla....."

Regnet faller ner på marken utanför det stora huset eller hus mera herrgård ingen vet vem som bor där och vad han är. Med en tanke så hörde han ljudet av en knackning på dörren så han går mot dörren och öppnar upp och ser en flicka som tydligen var mycket kall och blöt och även känner han doften av blod men han stålsätter sig och sa " välkommen att komma in" sa han och steg åt sidan.

Hon såg upp i ansiktet och skakade så mycket att det tog ett tag innan hon lyckades röra sig.
Sakta men säkert tog hon sig in och hon såg sig om.
"Jag vill bara hålla mig undan stormen. Inget mer." Kved hon och pressade sin högra arm mot sin vänstra, allt för att stoppa blodet.
"Tack för att ni öppnade." Hon vände sig om och hon försökte att le men hennes bleka ansikte var så trött.
"Jag behöver nog..." Mer hann hon inte säga innan hon föll ner på golvet.

Han hann inte ens säga vad hans namn är men det är inte så viktigt just nu utan han stänger dörren och ser ner på kroppen han suckar men han tar upp henne och lade ner henne i soffan han försöker att inte titta på blodet och undrar vad som hade hänt. Men just nu är det bra om han tvättar rent såren eller såret om det är flera . Han gick i lagom takt då han inte ville visa vad han var så han hämtade sår saker och går till vardagsrummet och satte i gång med att försöka få det rent och snyggt han var glad att han hade jagat innan hon hade kommit så .efter en lång stund så var allt klart och han var till baka efter att ha lämnat tillbaka allt.

Hon var medveten om smärtan men var för trött för att öppna ögonen. Men när det hade lugnat sig öppnade hoon sakta ögonen och såg mot sin arm.
"Tack. Du sydde väl inte? " Hon försökte sätta sig upp och svajade till.
"Jag ska inte dränka ner din soffa." Hon slöddrade av blodförlusten och hon knep ihop ögonen när en hög knall hördes utanför. Det blev mörkt i rummet men de tända ljusen gjorde det dunkla mysigare.
"Du räddade mitt liv."

Med en djupare suck så sa han" det är lungt det är tur att soffan är svart så det syns inte så mycket av blodet " sa han med en så vänlig ton trots att han inte ville visa vad han är så ser han bort för att inte se så ja han vet inte. Även om det är svårt nog att behärska sig nu men det går det är sällan någon som kommer till honom då många är rädda för honom. Men just nu är han van att vara den snälla då han har fått lära sig hur man ska uppföra sig mot människor.

"Så fort ovädret är över och det är dag så ska jag ge mig av." Hon bet sig i läppen och huttrade. Såg från honom till den stora öppna eldstaden.
"Får jag sätta mig närmare elden?" Hon huttrade fortfarande och skulle helst vilja bara byta till torra kläder och sova. Men hon visste inte vart hon var ens.
"Jag ber om ursäkt Jag är så ohyfsad,," Hon sträckte fram sin högerhand efter torkat av den och log blekt.
"Mitt namn är Julie Heart men säg bara Julie." Hon skrattade sedan till.
"Var det djupt?" Hon nickade mot sin arm.
"Jag ramlade och gjorde mig rätt illa."

När han hade bestämt sig för att se på henne sa" fint namn det är inte så många som besöker mig då de är rädda för mig kan man säga. Men du är välkommen att stanna mitt namn är Lucifer" sa han och sa sedan " vill du ha något? Te ? Kaffe " sa han medan han fortfarande funderar på om vad han hade hemma just för tillfället. Det är ju alltid han fick sällskap av någon så men något borde han ha.

Hon lade huvudet på sned men skakade sedan på huvudet. Vadå alla var rädda för honom?
"Jag tror ingen vet att du bor här. Dessutom så gick strömmen väl? Du kan inte koka kaffe utan el väl?" Hon huttrade till innan hon lade armarna om sig.
"Har du något jag kan låna? Handduk för håret och några torra kläder? Kommer bli sjuk om jag har dessa kläder på.." Hon visade sin blöta tröja.

Lucifer ser på henne men sa " om du bara visste det " sa han medan han reser sig upp och går mot ett av rummen som är i närheten och letar efter några kläder och och en handduk som brukar finnas i det rummet rätt bra just nu. Han gick tillbaka i normal takt han ville inte visa sin snabba sida. Han sa sedan " här" och ger sakerna.