Rollspel!?

*En irriterande solstråle lyste Victoria rakt i ögat och efter några sekunder visste hon att hon inte skulle kunna somna om så hon slog upp ögonen i stället och rullade till sidan.
Först visste hon inte var hon vad, men sen mindes hon gårdagen och ett leende spred sig över hennes ansikte. "Hogwarts" tänkte hon.
Hon kände Sniffers tassa upp från fotändan mot hennes ansikte för att gosa, så som de alltid gjorde när hon vaknade.*

- God morgon! sa hon yrvaket och kliade honom bakom örat så han började spinna högt.

*De två andra flickorna som också sov där började röra på sig i sina sängar.
Victoria satte sig upp på sängkanten och började leta efter sin klädnad i kofferten. Hon fiskade upp ett par svarta byxor, en vit skjorta och den svarta yttermanteln.*

- God morgon! hörde hon de andra mumla och hon svarade samma tillbaka.

*De tre flickorna började klä sig samtidigt som de pratade förväntasfullt om dagen och vilka lektioner de skulle ha.
De andra två kom från trollkarlsfamiljer så de visste vad det fanns för ämnen. När Victoria fick höra om dem tyckte hon det lät både roligt, men väldigt svårt för henne som inte visste någonting. Hon blev lite orolig för vad andra skulle säga om hennes okunskap.*

Jag vaknade tidigt, ingen av de andra hade ännu stigit upp, så jag bytte om och tog sedan upp mig schema. Det var inte så många ämnen som jag hade väntat mig, men det fick väll duga, jag hade hört att man vid tredje årskurs fick välja egna ämnen, jag skulle definitivt lägga till några...

Jag vaknade yrvaket och satte mej upp, typiskt också jag hade sovit över.
Jag klädde på mig snabbt borstade igenom håret och sprang ner till frukosten.
Jag tog några mackor och kollade på schemat.
Örtlära med Neville, eller proffesor Longbottom som jag nu måste kalla honom.
Jag tog mina mackor ut och satte mig utanför växthuset och väntade.
Nog för att jag hade lätt för att lära och kunde det mesta efter jag läst igenom det en gång så var jag inte särskilt intresserad av något annat än Quidditch.
Jag tyckte det var tråkigt att de inte tog ut elever från första årskursen till lagen, men hade de gjort undantag för Harry så kunde de det för mig.
Roxy hade sagt att de behövde fler spelare och att hon skulle prata med rektorn eftersom hon visste hur bra jag var.
Jag åt upp mackorna och suckade lätt, nu börjas det med läxor, jag hade lätt för att göra dem och fick bra betyg.
Det visste jag av erfarenhet eftersom att jag hade gått i en mugglarskola för att lära mig läsa och skriva och så.
Men särskilt intresserad hade jag aldrig vart, tur för mig att jag kunde det mesta utan att behöva anstränga mig.

Jag satt utanför växthuset och väntade på att Professor Longbottom skulle komma.
Jag hade alltid varit bäst i alla ämnen jag gått i när jag gått i en mugglarskola, och hade läst på så mycket att jag nu kunde trollformler som inte ens sjuorna visste fans... Och jag tvivlade starkt på att Roxanne kände till dem, trots att hon var född i en trollkarls familj hade hon ju under gårdagen visat att hon inte var så smart som hon sa...

Neville öppande dörren och släppte in oss.
- Välkommen, till er första lektion, kan någon berätta vad detta är?, sa Neville och pekade framför sig.
Jag såg på plantora och visste vad det var men som sagt särskilt intressanta tyckte jag de inte var.
- Roxanne, sa Neville och jag tittade upp.
- Ja?, sa jag till honom.
- Jag vet att du vet vad det är, jag vet att du inte är intresserad men du är tvungen att svara, sa Neville och jag suckade.
- Mandragora eller Alrunerot, används till att det som är förstelnat skall få sin naturliga form. Men mandragorans skrik är dödligt för dem som hör det. Inte de här då för de är bara barn, men man kan tuppa av i flera timmar så det är bäst med öronskydd. Efter omplantering när mandragoran har mognat och fått finnar så spräcker man finnarna och gör ett extrakt för att återuppväcka det som blivit förstelnat, sa jag och Neville log.
- Exakt, kunde inte ha sagt det bättre själv. Du borde bli mer intresserad av skolan miss Wilder, du kan ju det mesta det vet jag, sa Neville och jag nickade och log.
- Jag satte på mig öronmuffarna och började att plantera om dem, och resten av klassen följde mitt exempel.

( Jag kom inte på vad de lär sig i första klass, så det fick bli mandragoror även om de lär sig de i tvåan )

(Visst)

Jag himlade med ögonen, ögontjänare...
Jag planterade om min mandragora, den gav inte ifrån sig ett, ljud "Bra miss Forbes, ni verkar kunna det här!" Sa han när jag utan svårigheter lade ner jord i mandragornans nya kruka.
Jag hoppade till.
Någons mandragora hade börjat skrika riktigt högt, inte som de andras mandrgoror, utan desperat... Neville skyndade sig fram för att hjälpa till.
När de fick tyst på den såg jag vems mandragoran tillhörde; Roxanne?!

Jag vände mig ilsket om till killen som stod bredvid.
Och Neville kollade ner på honom med.
- Jag såg vad ni gjorde mr Carow, sa Neville argt.
- Man sticker inte andras plantor med nålar, det trodde jag du visste?, 10 poängs avdrag för Slytherin, sa Neville och gick därifrån och killen flinade mot sina vänner.
- Lägg av, sa jag ilsket till dem och sparkade honom på smalbenet.
- Roxanne, 10 minuspoäng till Gryffindor, sa Neville men såg på killen.
- Simon Carrow, jag råder dig till att inte bråkamed Roxanne, hon geralltid igen, sa han muntert och kolckan ringde ut.

Simon Carrow? Det var väl en av systrarna Carrows söner?
Sticka en nål i någon annans planta?
Jag skakade på huvudet. Men vänta! Borde inte Roxanne ha sett honom?
Antingen var han väldigt fingerfärdig, vilket jag inte kunde tänka mig, eller så var Roxanne inte alls uppmärksam på vad som hände i omvärlden...
Jag vände mig bort, det var inte mina problem....
Min planta var klar.
"Bra jobbat miss Forbes!" Sa han och log mot mig, sedan gick jag ut med de andra eleverna.
"Vänta lite, läxa till nästa vecka är att skriva två pergament om mandragoror, och deras skrik!" Ropade han efter oss.

Tjoho läxor, tänkte jag ironiskt, läxor kunde väll bara gå och dö, tänkte jag irreterat och satte mig på trappan skolan.
Jag såg irreterat efter Simon Carrow, en utav dödsätar sönerna.
Honom gillade jag inte, han ska minnsan få igen, tänkte jag surt och hoppade till när en annan Slytherin kille satte sig vid mig på trappan.
- Hej, jag heter David Black, sa killen vänligt och räckte fram handen.
- Roxanne Wilder, sa jag och tog hans hand.
- Ledsen för Simon han är en sådan idiot, sa han ilsket och såg efter honom.
- Ja det kan man säge, jag borde väll ha varit mer uppmärksam, men jag gillar inte lektioner särskilt mycket, sa jag förklarande och såg på honom.
- Ja, vem gillar det?, sa David och jag ryckte på axlarna.
- Ja inte jag i alla fall, jag kan det mesta men jag lägger inte särskilt mycket arbete bakom det.
Jag klarar det mesta men jag borde nog vara uppmärksam, sa jag fundersamt och han nickade vänligt.

Jag gick tillbaka till uppehållsrummet.
Jag satte mig i en av fåtöljerna och började skriva på läxan, lika bra att få det överstökat...
Jag skrev snabbt klart den och lade sedan ner den i väskan så att jag inte skulle tappa bort den, även om jag aldrig tappade bort saker...
Jag reste mig upp för att leta reda på Roxanne.
Jag hittade henne snabbt.
Hon satt i trappan med en av killarna som hade varit med Simon.
Jag var inte den typen som hämnades, eller var arg särskilt länge, så jag log vänligt mot honom.
"Hej!" Sa jag.
"Hej, jag heter David Black!" Sa han och räckte fram handen.
"Jag heter Caroline Forbes" sa jag och fattade tag i hans hand.
"Förlåt för det som min vän gjorde mot din vän, och alltså också mot dig!" Sa han och tittade generat bort.
"Ingen fara" sa jag och log.
"Men Roxanne kommer nog inte sova mer förens hon har fått sin hämnd" sa jag och skrattade lite.