Sagan om ringen (Privat Roll)

(Anar jag PP? O: xD)

Roran gav Quirinus fria tyglar. Hingsten sträckte på halsen och galopperade lätt som fjäder efter det svarta stoet. Roran klappade hingsten på halsen. Det skulle bli en lång dag.

[Brist på fantasi, kombinerat med trötthet. Förlåt.]

( Sorry xD Typ sov när jag skrev det xD )

(Det gör absolut ingenting.

Nienna kvävde en gäspning och manade på Finwë till trav. "Bra", svarar hon kort Tamara.
Hon koncentrerade blicken på den gropiga vägen framför dem, och försökte att inte tänka alls. Men mardrömmen om Veneri hade en speciell förmåga att klamra sig fast i hennes hjärna, hur mycket hon än försökte att inte tänka på den.

(Ugh, min kreativitetsnivå är inte på topp... Sorry.)

Tamara satt löst i sadeln men höll blicken stadigt frammåt, då och då såg hon sig om och så på de andra. Men ingenting hördes, ingenting märktes, allt var tyst...för tysst.
Tamara rynkade pannan och höll sinnenrna allt mer öppna.

Roran sneglade på Tamara som verkade väldigt spänd. Vilket han tyckte var väldigt... konstigt.
Han bestämde sig för att hon bara hade en dålig dag och att det inte var något att oroa sig för.

(Jag är ledsen, men jag har absolut ingen aning om vad jag ska skriva... Ni kan hoppa över mig bara den här gången, så skriver du nu istället Therese.)

( Jaop xP)

Tamara stannar upp och väntar in de andra. Hon vänder sig om på hästen. "Tycker ni inte att det är för tyst, inte en enda fågel hörs." säger hon undrande och ser på dem.

"De har väl avlidit", svarade Roran kallt. Han ville helst av allt komma fram i tid, innan solen letade sig ned bakom träden. "Kan vi fortsätta nu?", frågade han med en falsk vänlig ton.

Nienna såg sig sakta omkring. "Nej, Tamara har rätt", sa hon lågmält. "Det är för tyst. Alldeles för tyst." Hon sneglade på Finwë. "Det är inte bara det, titta. Hästarna verkar nervösa, nästan som att de är rädda för något." Hon bet sig i läppen. Är vi förföljda...?