Alex-Den kvinnliga deltagaren från distrikt 7
Forum > Fanfiction > Andra fandoms > Alex-Den kvinnliga deltagaren från distrikt 7
Användare | Inlägg |
---|---|
cikki
Elev |
Skrivet av Winny Geasley: Hehe... jag furstor det, det moste se kul ut. xDHaha! Du skulle se din skrift genom mina ögon! LOL!! 21 okt, 2012 21:35 |
Winny Geasley
Elev |
Skrivet av cikki: *skrattar liggandes på golvet och med händerna för.magen*Skrivet av Winny Geasley: Hehe... jag furstor det, det moste se kul ut. xD Haha! Du skulle se din skrift genom mina ögon! LOL!! 21 okt, 2012 21:40 |
Borttagen
|
AWESOME DU SKriver JU JÄtteBRA
♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥ 25 okt, 2012 18:48 |
cikki
Elev |
Skrivet av Borttagen: AWESOME DU SKriver JU JÄtteBRA ♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥ Taaack. ♥ 25 okt, 2012 19:12 |
ella potter
Elev |
25 okt, 2012 21:13 |
Borttagen
|
♥♥ ^^ 28 okt, 2012 09:07 |
cikki
Elev |
Hemma!
åöäåöäåöäåöäåöäåöäåöä! kapitel kommer när jag har fixat lite saker. 28 okt, 2012 10:01 |
isaangel
Elev |
28 okt, 2012 23:24 |
ella potter
Elev |
29 okt, 2012 19:50 |
cikki
Elev |
Nu, kommer äntligen nästa kapitel! FÖRLÅT för att ni fått vänta så länge! trevlig Lässtund!
Jag vaknar, som vanligt dränkt i svett och snabbt dunkande hjärta. Jag blundar, och sparkar av mig det blöta täcket. Jag reser mig och går snabbt i till dörren. Jag rycker hårt i handtaget. Låst. Jag sparkar på dörren, och det gör ont i tån. Jag ramlar ihop på sängen och en blöt tår rullar sakta ner för kinden. Den fortsätter ner till hakan, och bildar ett vått svår, som en snigel. Men tåren är mer smärtsam än snigeln. Sorgfull och smärtsam. ”Dani.” viskar jag i mörkret.” Dani. Jag behöver dig nu. Säg att du inte hör mig nu, som en ängel eller något. För du får inte dö. Caspian får inte dö. Om den är någon i våran lilla klubb som ska dö- då är det jag.” Jag gråter till morgonen, då dörren låses upp och jag störtar in till Caspian. Jag kastar mig om halsen på honom, och han kramar mig tillbaka. ”jag saknar också Dani. Men vi har i alla fall varandra,” viskar han i mitt öra och pussar mig på huvudet. Jag suckar, och borrar in mitt huvud i Caspians mage. Jag är mycket kortare än han. Vi gråter tillsammans. Sedan torkar vi bort tårarna och går och äter frukost. Ingen tycks märka att vi är rödgråtna runt ögonen. Jag och Caspian åker ner i i träningscentret tillsammans, och vi är sist. Ovanligt. Vi går till olika stationer som alltid, och sitter med Finn och Lucy vid maten .Efter ett dag börjar Dom ropa upp namn. pojken från distrikt 1, flickan, nästa, nästa... och nu skulle Finn in. Efter sådär fem minuter ropar dom in Lucy. Efter ungefär en halvtimme så är det Caspians tur. Jag kramar honom, sedan går han igenom den tunga ekdörren och kommer inte tillbaka. Efter en stund så ropar dom in mig, och jag vet inte vad jag ska göra. Jag går in på skakiga ben. Där sitter några uttråkade människor, som dricker och äter. Dom har redan sett för många uppvisningar. Jag tittar bort mot kamouflagestationen. Den är helt orörd. Jag börjar arbeta med ett ”vindskydd” som jag kamouflerar. Det blir väldigt likt en kulle igen. Jag visslar, och domarna tittar upp. Vissa gapar. Andra ser bara nöjt på mig. Jag tar en kniv och kastar lite på dockorna. ”Du kan gå nu.” Den löjliga rösten befriar mig från knivkastningen, och jag bugar och går därifrån. Jag springer in på mitt rum när jag kommer upp. Vad patetisk jag var! Byggde ett vindskydd och kastade lite knivar. På den privata uppvisningen ska man göra något speciellt. Inte något som alla andra gör. Undra vad Caspian gjorde. Hoppas något bra, han förtjänar bra poäng. Ja, han gör det verkligen, så att han kan få sponsorer som håller honom vid liv inne på arenan. Något som jag inte kommer få, eftersom att jag kommer få låga poäng. Jag halvsover, halvgråtandes till middagen. Jag sätter mig tyst vid bordet och stirrar ner i maten. Min sallad blev plötsligt väldigt intressant. ”så... vad gjorde ni för patetiskt då? Eftersom att ni båda verkar väldigt tysta och sura så kan det inte gått särskilt bra.” Johanna har en gåva att kunna låta irriterad, sarkastisk och hånande samtidigt. Nu använder hon den. ”Jag fäktades lite, och gjorde en snygg snara.” Caspian pratar lite för högt, lite för snabbt. Han är nervös. Väldigt nervös. ”Jag gjorde en koja, och kastade några knivar. Kojan blev väldigt snygg.” ”Jag tror inte vi förväntar oss höga poäng, eller hur?” säger Johanna, hånande. Sedan så tar hon en klunk vatten och försvinner in i tv:rummet. ”Ledsen, men hon kan har rätt.” Rufys reser sig och drar in stolen. Den skrapar mot det blanka parkettgolvet. Även han smiter in i rummet med den gigantiska tv:n. Jag och Caspian reser oss samtidigt. Vi ser kort på varandra, sedan sticker vi in i rummet vi med. Vi sätter oss i den mjuka soffan och poängen börjar visas. Alla karriäristerna får tior, förutom den lilla flickan från 2an som får en elva. Flickan som är så lik Dani får en 8a, och nu så kommer min och Caspians poäng. Och nu, distrikt 7s poäng. Okej, pojken, Caspian Swift, får en...Programledaren höjer lite på ögonbrynen....9! Jag spänner kroppen. Nu ska dom säga mitt poäng. _______________________________________ Vad tror ni Alex får för poäng? ni vet ju vad hon går för! Snälla, skriv konstruktiv kritik! 3 nov, 2012 21:52 |
Forum > Fanfiction > Andra fandoms > Alex-Den kvinnliga deltagaren från distrikt 7
Du får inte svara på den här tråden.