Andravärldskriget berättelse

Kan ni diskutera detta på privata medelanden?

kap. ingen aning
Etele skyndade sig att äta upp sina mackor och dricka sin choklad. Sedan gick hon och tant Greta ut i hallen och klädde på sig ytterkläderna. De satte sig i tant Gretas och farbror Åkes gamla skruttiga bil och började sakta puttra mot Mora. Bilfärden som vanligtvis var långsam var idag, om möjligt ännu långsammare. Tant Greta körde mycket försiktigt ty det hade börjat bli halt. När de kom till Mora så gick Etele iväg själv för att köpa julklappar. Tant Greta gick iväg till jobbet. Hon skulle bara ha två lektioner idag eftersom det var lördag. Sedan skulle hon möta upp Etele och köra henne tillbaka. Hon köpte en polkagrisstrut åt Ilona, en kasse till tant Greta, vackra välgjorda varma vantar till farbror Åke, varma kläder åt mamma och pappa och bokmärken med fina tomtar på åt Alice. När hon och Alice var mindre hade de samlat på bokmärken. De hade stora, små, fina och fula bokmärken i alla möjliga former och färger. Bokmärkena var det enda minnet hon hade kvar av Alice. Med gråten i halsen betalade hon för bokmärkena och släpade sig långsamt ut ur butiken. Hon hade fortfarande 1 krona och 25 öre kvar. Det skulle hon spara. När hon tillslut satt båda fötterna på kullerstenarna på gatan möttes hon av en välbekant blick, det var tant Greta som stod på andra sidan gatan och väntade på henne. Bredvid henne stod en medelålders kvinna iförd klänning och klack. Hon hade rödbrunt böljande hår som var uppsatt i en hästsvans. Kvinnan såg ut att vara väninna till tant Greta. Båda kvinnorna såg glatt på Etele när hon korsade gatan.
Det här är min väninna och kollega. Hon började jobba på skolan någon vecka innan jullovet. sade tant Greta och pekade på kvinnan bredvid henne.
Kvinnan med det rödbruna håret sträckte fram handen i en hälsning.
Hej, jag heter Eva Östberg och kommer att bli din matematiklärare när du börjar folkskolan! sade kvinnan med ett mjukt leende och hennes stämma lät så snäll och mild så det inte alls märktes att hon var lärare.
Hej, jachg hetechr Etele. sade Etele blygt och gjorde så gott hon kunde utan att göra bort sig.
Hon ville verkligen inte göra bort sig igen. Inte som när hon träffade farbror Åke för första gången. Klumpen i halsen hade försvunnit och hon hade kommit på helt andra tankar. Hon fantiserade om hur det skulle vara att sitta i en skolbänk med denna kvinna vars första intryck var så… underbart!

Jättebra kapitel

Tack!
Inget dåligt med det alltså? Något vi kan förbättra?
Jag vill inte verka tjatig och så men det skulle hjälpa oss något enormt om vi fick lite respons från läsare som du! Ni ser det från en annan synvinkel och har kanske några synpunkter gällande vårt språk, händelser m.m.

Nej, jättebra!!!!!!!

Jag ska fundera på respons, kanske att man skulle vilja ha en lite bättre beskrivning av Åke, han har knappt varit med i berättelsen hittils

Nästa del. Orkar inte numrera de.
Hennes längtan efter att få börja skolan växte mer och mer men det gjorde även oron för mamma och pappa. Alice hade skrivit till henne förra veckan och berättat att de hade flyttat till en annan det av Ungern som låg närmare gränsen till Slovakien ifall att det skulle behöva fly, eller egentligen så hade de förts till ett getto som låg där.
Etele blev vagt medveten om att någon ropade hennes namn någonstans i fjärran. Hon vaknade ur sina fantasier med ett ryck. Det var tant Greta som ropade åt henne att de skulle gå. Men hon ville inte gå. Hon ville stanna hos fröken Eva. Men efter ett tag gav hon efter och följde med tant Greta. Det som förvånade henne mest var att fröken Eva följde med! Hon följde med de tillbaka till tant Gretas lilla skruttiga bil och satte sig i den medan tant Greta beklagade sig över att hennes bil var så långsam och skruttig. Fröken Eva följde med hem till tant Gretas hus och hon följde med de in. De satte sig vid köksbordet Etele, tant Greta och fröken Eva. Etele fick en kopp varm choklad och de vuxna fick en kopp kaffe var.
Gillar Etele att räkna? frågade fröken Eva.
Etele hade varit bäst i klassen på matte så hon svarade:
Ja, det göchr jag!
Fröken Evas ansikte sken upp som en sol!
När du har druckit upp din choklad så kan du vara snäll och gå upp till ditt rum så jag och Greta talas vid i enrum, sade fröken Eva hemlighetsfullt.
Etele skyndade sig att dricka upp sin choklad och lämnade tant Greta och fröken Eva ifred. Hon gick upp till sitt rum och började skriva på ett kort brev till Alice och hon slog in presenterna som hon skulle posta imorgon.

Kära Alice! Mora, 20 december 1940

Tack för ditt förra brev! Ibland fylls jag av dåligt samvete eftersom jag vet att du och din familj och även min egna inte har det bra nere i Ungern medan jag sitter här i Sverige.! Jag trivs bra här i Sverige och önskar att du fick träffa mina fosterföräldrar, de är väldigt snälla. Hoppas att du gillar presenten!
Tappa inte hoppet för en dag är kriget över och då kan vi återförenas igen!
Saknar dig och tänker på dig ofta!
Glad Chanukka!
Din kompis
Etele

Hej bästa Ilona! Mora, 20 december 1940

Du fattade dig väldigt kort i ditt förra brev och jag skulle vilja be dig att inte vara så kortfattad.
Jag mår bra och jag undrar hur du mår. Jag skulle också, om det gick för sig vilja veta mer om stället där du bor och även om dina fosterföräldrar och om du har något fostersyskon.
Har du lärt dig någon svenska ännu? Har du träffat någon kompis? Om du har några frågor eller undrar något, skriv till mig eller mamma och pappa och fråga. Skriv till mamma och pappa så ofta som möjligt, de oroar sig över oss och vill veta hur vi har det.
Glad Chanukka!
Saknar dig jättemycket!

Din alltid trogna syster, Etele

Själv kan jag tycka att det blir lite... formellt med "din alltid trogna syster Etele" och skulle vilja ha förslag på vad man kan ändra det till. Men, vem vet, ni kanske inte håller med? När ni läser breven kan det vara värt att tänka på mottagaren och dess ålder samt att det är Etele 10 år som skriver och hur mycket en tioåring som visserligen är ganska bra på tyska och ungerska kan åstadkomma.

Det var jättebra!!

Jättebra, jag ska fundera på respons

Tack!