Wizards in Wonderland

Yuuki tänkte på det Elizabeth sagt, ja alla är väll galna på sitt sätt.
- Jag skulle nog klassa mig själv som god. skrattade Yuuki och log vänligt
- Du då? hon såg på flickan

Elizabeth funderade länge på frågan innan hon öppnade munnen:
"Jag, är både ond och god, många skulle se mig som ond, och ja, jag kanske är det ibland, men onda människor har stenhjärtan, men mitt slår" sa Elizabeth med ett drömmande uttryck.

Yuuki nickade.
-Ja alla är väll onda och goda. jag är väll inte alltid en ängel heller. men jag brukar hjälpa folk och inte sparka på dem när det ligger. sa Yuuki och log och drack lite mer te

"Jag träffar aldrig folk, ni är dem första jag egentligen pratat med på länge." sa ELizabeth och smuttade olyckligtvis på sitt te igen.

Yuuki såg på henne
-Varför inte? jag träffar folk hela tiden. sa Yuuki glatt
-Och vad gör du om du inte träffar folk? Yuuki tog en kaka

"Jag gillar inte folk, och folk gillar inte mig." sa Elizabeth och ryckte på axlarna som om det var det naturligaste i världen.
"Jag sitter oftast på min vind, eller sjunger" sa Elizabeth men ångrade att hon sa att hon sjöng.

Yuuki log lätt.
- Jag tycker du verkar trevlig. sa hon och såg på henne.
- de lät tråkigt att bara sitta på en vind. skrattade Yuuki som inte förstod varför man inte sprang runt. hon älskade att springa runt både på herrgården och skolan
- Sjunga? där ser man. sa Yuuki lätt och såg på molnen

Elizabeth rodnade lite på sin bleka hy.
"Nej, min vind är mysig, Mary håller mig sällskap ibland, hån låter mig låna hennes klänningar. Alla gör något, jag sitter still på min vind med en radio, och Mary älskar att hör mig, fråga mig inte varför." sa ELizabeth.

Yuuki såg konstigt på Elizabeth.
- Ja jag är väll inte rätt att säga något. jag umgås ju med vampyrer och är ju själv en. skrattade Yuuki.
- Har du hört hon är en vampyr? sa en av gästerna
- Går det att äta? svarade Hattmakaren

"Mary levde för trehundra år sedan, hon är inte så van vid dem utanför huset, jag föredrar henne oftast framför dem andra." sa Elizabeth och ryckte på axlarna. Elizabeth log mot Hattmakaren.
"Nej hon går inte att ära, men hon kan äta er" sa jag leende och en av gästerna såg förskräckt ut. Elizabeth himlade med ögonen.
"Om hon velat döda dig hade hon redan gjort det" sa Elizabeth. GÄsten tittade fortfarande oroligt på Tuuki.