Rollspel: Marodörernas tid

- Vänta Sirius, sa jag och rafasade åt mig en massa godis.
- Vad ska du med så mycket godis till? undrade Peter.
- Har du inte hört att "Att det söta får en kvinnas hjärta att vekna", sa jag och himlade med ögonen mot Peter.
Sen lite snygghet, en flygartalang som min och hela mig är viktigt också, sa jag självsäkert och betalade.
Vi mumsade på godis medans vi styrde stegen mot Zonkos.

"Du är hopplös James, fast det är inte värre än Peter." skrattade jag och tog upp en klubba medans jag gick in på Zonkos och log glatt omkring. jag blir alltid som ett barn här inne och började plocka ihop en massa saker, allt från plast spindlar till stinkbomber. och jag fick med en stor kasse.
"Nu kan jag ha en massa kul." skrattade jag och log glatt. och några tjejer gick förbi och såg på mig, jag log stort och såg på dem med mina hundögon och de fnitrade
"Varför fnittrar de alltid när de ser er?" jag såg på Peter och himlade med ögonen.
"För att vi och särskilt jag är så snygg." sa jag lätt och vi började gå tillbaka till den hemlige gången.
"Tror du Remus mår bättre nu?"

Remus önskade nästan att han följt med killarna i alla fall. Men gjort är gjort. Han suckade och lade till en sista detalj på bilden. Sedan skrev han under. "Godistroll". Han rev ut bilden och lade den på nattduksbordet mellan James och Sirius sängar.

- Särskilt du? Ja det går ju att diskutera!
Men du förstår Peter lille är man så snygg och popuär som vi så är det så tjejer reagerar.

Peter stirrade berundransvärt på oss. Med stora ögon.

- Vet inte Tramptass vi tar väll och ser efter, sa jag medans vi gick genom gången och ut i den tomma korridoren.

"Ja, du är en värdig tvåa." sa jag och bestämt och Peter såg berundransvärt på oss och jag såg på honom, han liknar till och med en råtta när han är människa. vi klev in genom porträttet och upp mot sovsalen och fann Remus sitta på sin säng.
"Hej Måntand." sa jag glatt. "Mår du bättre? och här har du." sa jag och slängde lite choklad till honom och gick för att lämna mitt godis på nattduksbordet och såg bilden.
"Titta, James." sa jag och visade honom bilden. "Har du målat den här Måntand? den är jätte snygg." sa jag och log storartat och satt o kollade på den

- Ja jättesnyggt, visserligen har du inte fångat mitt eleganta leende, men bra ändå.
Och påstår du att jag är en godisråtta, sa jag med ett skratt.
Hr äre med dej nu då Månis?

Remus fångade chockladen och lade den bredvid sig. "Ja, tack.", han såg sedan på Peter, tog fram en bild och räckte den till honom. Hans ansikte sken upp och han betraktade bilden.
"Ensamhet gör nytta ibland, och ja James. Du är en godis råtta!", sa han och klappade Sirius på axeln.

"Glad att du mår bättre." sa jag och såg glatt på bilden. "Varför har du inte sagt att du målar? den här är jätte snygg. får jag behålla den?" frågade jag honom och kände mig som en tiggande hund. jag måste sluta vara hund så oft, jag får dåliga vanor

- Ja den är alla tiders kompis, du får göra en till mig med. sa jag med ett flin till Remus

"Jag... visste inte vad ni skulle tycka. Men visst behåll den du.", sa Remus lugnt. Han räckte sedan fram det lilla blocket till James. "Om du har lust får du gärna titta."
Det kändes lite bättre att berätta en hemlighet för vännerna. Att teckna var inte så stort men ändå. Attl juga är fel.