The Capitol childrens Hungergames (sv)

Awesome!

Happy saturday!! Haha ;P Lägger upp ett mini-kapitel nu...ENJOY! :3


Kapitel 4(?)


En härmskrika från Katniss.
En ros från Liz.
Vassa skärvor av Huvudstads borna...
Förstår de nu hur det kändes för alla föräldrar i distrikten som förlorade sina barn i Hungerspelen.
Jag grät varje Hungerspel.
De var ju störda!
Hur kunde man göra så mot alla barn?
Jag brukade alltid gömma mig i mitt fina rum.
Mitt rosa rum med den vackra snövita sängen med baby rosa överkast.
Min enorma garderob med hälften av kläderna jag aldrig hade hunnit ha på mig.
Det stack till i hjärtat,
som om tusen nålar tryckte på det på samma gång.
Jag la mig i den hårda träsängen med magen ylande.
Det kändes som om jag sov i 5 minuter.
Men det gjorde jag så klart inte.
En tunn stråke solljus trände sig in i cellen.
Den var smal men värmde mig,
både fysiskt och psykiskt.
Jag var plötsligt inte lika rädd att möta döden.
Jag skulle få träffa Liz, kanske min familj.
Mitt hjärta sved till på tanken på min lillasyster Juvsy.
Blev hon torterad?
Min lilla lilla älskade fem-åriga lillasyster.
Det kommer jag aldrig att acceptera...
Jag dör hellre,
och dö kommer jag.

____

Tack för alla superfina kommentarer,
snälla oroa er inte, SIRENA KMR INTE ATT DÖ!!! Och, förlåt! Jag skriver SUPER korta kapitel men jag har en ursäkt till vrf det händer: Jag håller på att läsa en sjukt bra bok, som heter Cirkeln ♥ ♥ ♥

Jättebra!

Och ja, cirkeln är jättebra. ♥

Cirkeln är skitbra! Jag förstår varför den tar upp din tid

sjukt bra! :3

Awesome! Och jag förstår , det är ju MIN Cirkelbok du läser ^^

Bra!!

awesome!

Jättebra!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!

Kapitel 5

Jag slumrade till.
Jag drömde om en blommig äng,
där allting var bra,
där ingen dömdes till döden,
där alla var lyckliga.
Liz tryckte en blomkrans på mitt huvud.
- Vad fin du är! sa Liz med ett leende.
Jag log tillbaka.
Allt var undebart,
inget var fel.
Allt var perfekt.
Liz öppnade munnen och sa i en ung mans röst:
- Vakna!
Jag tittade frågande på henne.

- NU!!
Jag drog in andan.
Framför mig stod inte Liz,
jag satt inte på en blom äng.
Och mina problem var långt ifrån lösta.
Det kändes som om mitt hjärta skulle brista.
Även om det var en dröm klängde jag mig fast vid
den.
Fast nu flöt den iväg från mig.
Först nu märkte jag att mannen inte tittade på mig utan ut i hallen.
- Skynda dig innan de kommer! sa mannen.
Jag hann inte undra.
Min kropp reagerade snabbare än mig.
Jag var plötsligt uppe och sprang efter den mystiske mannen.
Även om jag inte vet vem han är var det något hos honom som fick mig att lita på honom.
Jag hade ingen aning vad.
Det enda jag visste var att jag hade en chans till överlevnad om jag följde efter honom.
Eller hade jag?

_____________

tack så jätte mkt för era underbara kommentarer! ♥
"You're not a celebrity without your fans."
Förlåt för korta kapitel som kommer sällan men jag har väldigt mycket med skolan nu : )