PRS Lupple & Medi

Hon rodande.
"Det var inte meningen. Boken var så spännande...." Hon log och sedan skakde på huvudet.
"Jag bryr mig inte. Jag skulle lätt kunna ta bilder på dig med och utan kläder och du skulle bli berömd."
Hon log och gick före honom och öppnade dörren och stötte ihop med en kvinna.
"Ursäkta." Wilow log och vände sig mot Dorian.
"Vad är det här för modelhus? Vad är er hemlighet?" Hon hytte med fingret.
"Säg inte pengar för då blir jag arg." Hon kunde inte hålla minen och brast ut i skratt igen.
"Så vem ska du gå med till balen?"

" Du får låna den om du vill." Log han och skrattade sedan till.
" Jag tror snarare att fotografen skulle bli berömd." Flinade han och skakade på huvudet åt hennes nästa kommentar.
"Modellhus?" Sa han med tysta skratt.
"Jag skulle säga bra gener. Du har sett min far, vänta tills du ser min mor. " Sa han och flinade lätt. Hon var ju en vandrande skönhet och det hade hon även varit som människa och nu hade det bara tiodubblats.

"Du är väldigt nyfiken på det där med balen. Ensam eller så tar jag med mig dig. Du ska jobba men jag kan ändå hålla dig sällskap." Sa han lugnt och gick ned mot köket hon pekat på som hon ville ta foton vid.

"Får jag verkligen låna den? Underbart då kan jag läsa mig till söms ikväll." Hon lyssnade på honom och lade huvudet på sned.
"Jag tror dig. Alla här är så vackra och jag.." Hon stannade upp och såg sig om innan hon fortsatte att gå.
Såg sedan upp på honom.
"Men ska du verkligen be mig att gå på balen med dig? Jag har ingen klänning och jag måste fotografera så mycket. Jag kommer vara urtråkig."'
Hon pekade mot fönstret.
"Kan du sätta dig vid fönstret så solen skiner på dig?" Hon såg sig om och tog ett rött äpple och räckte honom det.
"Håll i det här och ha ena benet uppe." Hon var upphettad och log varmt mot honom. Det här var något hon verkligen brann för.

"Absolut, alla böcker där inne får du låna." Flinade han lugnt, han hade ju läst dem alla så varför inte? Kanske borde han visa henne deras bibliotek? Hon skulle nog tycka om det.
När hon väl fick reda på sanningen om det skedde så skulle han älska att visa henne alla deras foton och målningarna genom åren. Det fanns en hel del och hon skulle nog gilla det. Men det kunde han inte visa henne.
"Du kommer aldrig vara tråkig i mina ögon. Jag kan hjälpa dig och fota och klänning löser vi. Vi kan åka in till stan och se ifall vi hittar någon som du gillar. " Log han och gick närmare henne.
"Och jag lovade att följa med dig till kyrkan."Viskade han och var säker på att ingen annan hade hört det. Dem var för långt borta. "Men säg det inte högt." Fortsatte han i samma viskande ton innan han backade ifrån henne och såg på fönstret han skulle sitta vid.

Dorian vred lite på sin dagsljusring för att försäkra sig att den satt kvar innan han gick och satte sig vid fönstret med benet upp och höll i äpplet. Hon var verkligen passionerad för detta. Det var roligt och se.

Hon såg på honom.
"Nu är jag avundsjuk. Ett privat bibliotek? Vad är du för elak människa som jag har träffat?" Hon log bara och sken upp.
"Verkligen det skulle jag älska!" Hon såg på honom och började justera honom lite innan hon tog några bilder och hon log.
"Perfekt." Hon log lite och hörde sedan sitt namn ropas.
"Alexander verkar vara här." Hon sänkte kameran och vände sig om.
"Kan du komma med? Jag är rädd att gå vilse och Alexander skrämmer mig lite." Hon såg över axeln och hennes hals blottades.

"Jag ska visa dig det. Det är ganska magnifikt." Flinade han och lät henne justera honom och ställde upp på bilderna. Om det gjorde henne nöjd så varför inte?
Han kände Alexanders doft och hörde honom prata med hans far innan dem hade ropat hennes namn.
"Det tror jag också." Sa han och reste sig från sin pose.
Han tänkte svara när hennes hals blottades och han greppade hårt tag i äpplet han hade i handen och kände hur det krossades i hans hand. Fasen också.

"Absolut låt oss gå." Sa han snabbt och gick och slängde äpplet och tvättade av sig handen innan han tog hennes hand försiktigt och ledde henne bort mot hans fars kontor. Hon var så frestande. Han behövde äta så mycket mer när hon var i närheten men hur skulle han kunna göra det? Han behövde ju vara nära henne hela tiden.

"Det tror jag." Hon såg på honom och kände hans hand greppa om sin. Hon gick närmare och slöt ögonen. Han var så stilig och vacker.
"Kan du vara min modell mera? Du är så snäll." Hon viskade och masserade sin nacke med den fria och öppnade ögonen.
"Jag tror jag skulle ta blodprov och sådant. Jag vet inte." Hon såg bort.
"Jag hatar nålar." Hon såg Dorians syster gå efter och stannade upp.
"Lämna oss ifred!" Hon såg arg ut och såg på Dorian.
"Varför får vi inte var ifred?"

Dorian kände hennes närhet och det var som om det enda han kunde höra var hur hennes hjärta slog och blodet som rusade genom hennes ådror.
Han studerade hennes nacke, hals som var så nära, han behövde bara luta sig fram och.. Hans tankar avbröts av hennes plötsliga utbrott och han släppte genast taget om hennes hand och såg på sin syster. Kunde hon vara mer diskret?
"De är nyfikna. Låt oss gå och prata med Alexander." Mumlade han sammanbitet och började gå åt det hållet och stannade utanför kontoret där Alexander och Lathan stod och samtalade.

"Willow, vi möts igen. Låt oss stiga in på kontoret där vi får vara ifred. Det är blodprov idag. " Sa han lugnt och öppnade dörren. Dorian såg på dem och sedan på Willow.
"Det kommer gå bra. Jag är precis utanför." Sa han allvarligt men lugnade. Blodprov- glöm det. Han skulle aldrig klara av det.

"Hon har säkert annat att göra än att spionera på mig." Hon såg på Dorian och tog hans hand igen och kramade den hårt när hon hörde Alexanders röst och hon såg bort.
"Hej." Hon var som ett barn igen och hon såg upp på honom och svalde hårt.
"Kan inte Dorian vara med?" Hon såg på Dorian och sedan på Lathan.
"Är det bara blodprov eller något mer?" Hon tog av sig kameran och räckte över den till Dorian och darrade på underläppen. Hon var så nervös och skakade i hela kroppen.

Alexander såg på henne och log smått.
"Nej det är bara det. Vi får fråga Dorian om han kan följa med." Sa Alexander med betoning på kan och gav Dorian en menande blick.
Dorian tog kameran och såg på Alexander med en menade blick och sedan på Lathan. Skojade dem med honom? Kunde dem inte hittat på någon lögn om att det var olämpligt?
Dorian såg på Willow och såg hur nervös hon var. Kunde hon inte bara klara detta själv?

Han letade med blicken efter en utväg och märkte att nästan hela familjen var samlad och alla var så fruktansvärt spända han gav Lathan en arg blick innan han tittade tillbaka på Willow.
"Absolut, låt oss få det gjort." Sa han sammanbitet och gick in på rummet med henne i släptåg, satte henne på en stol och ställde undan hennes kamera på skrivbordet så hon kunde se den.
"Jag vill inte ha någon scen Dorian." Viskade hans pappa i hans öra innan William gick in och stängde dörren efter dem.