ett år på Hogwarts

jag satt i fönstret och såg ut över trädgården. tänk att i morgon ska jag tillbaka till skolan. jag vet inte om jag ska skratta eller gråta. det är aldrig fel och träffa ens vänner men att plugga är så tråkigt. tur att Cara kan hjälpa mig. jag undrar vem som blir försvar mot svartkonst lärare? jag såg på klockan,2. jag ska kanske sova, far och mor lär inte bli glada i fall jag missar tåget, och Cara lär defenetivt inte bli det. jag längtar att få träffa henne igen. jag såg på sängen och slängde mig i den och somnade.

Jag vaknade på morgonen och tvingade upp ögonen när ljuset flödade in i rummet och min uggla Kruz hoade högt .. riktigt högt.
Jag satte mig upp och precis när jag gäspade slungades dörren upp och Draco kom in.
-"VIOLE!! FÅ TYST PÅ DEN FÖRBANNADE FÅGELN! DEN VÄCKTE MIG IGEN!! KAN DU INTE SÄLJA DEN!?" Vrålade min bror ursinnigt.
Jag kollade stort på honom och sprang fram till Kruz bur.
-"Låt honom vara, han är en familje medlem Draco!" Sa jag högt.
-"En familje medlem som driver mig till vansinne..." fräste han och gick snabbt ut ur rummet.
Jag visste att hans steg skulle leda ner till min mor, så jag himlade med ögonen och klädde på mig, sedan gick jag ut på min egen lilla balkong och kollade ut över bakgården som var dimmig och grå.
-"VIOLET AMORPHIA MALFOY! KOM GENAST NED!" Tjöt min mammas starka röst.
Jag suckade och skyndade snabbt ner för trapporna och in i köket där Draco satt och såg nöjd ut vid köksbordet.

James väcktes av att någon bankade på dörren till hans rum. Han satte sig upp och sträckte på sig, hans blick fastnade då på hans opackade koffert. James suckade och förbannade sig själv, sedan kallade han på sin husalf som han köpt förra året och bad den att packa. Sedan tog han på sig sin skolklädnad. Tre knackanden till hördes och ilskan exploderade inom honom.
- Jag kommer! skrek han och gick ner mot frukostserveringen.

(skriver mer om Flitwick snart, annars handlar det mest om att han förbereder lektioner)

Jag vaknade på morgonen av att mamma roppade från köket. jag slog upp ögonen och såg att det regnade utanför, jag log och gick upp.
-Idag ska vi tillbaka till Hogwarts. sa jag till Merlin min uggla som hoade. jag tror inte han förstod vad jag menade men jag skrattade lite. jag öppnade gaderoben och kollade på alla kläder, ibland känns det som om jag inte har några kläder alls, även om gaderoben är full. tillslut blev det en vit kläning med huvuden på. sen gick jag ner till mamma som väntade i köket med frukost. pappa satt vid bordet och log.
- God morgon Cara. sa han och log.
- God morgon pappa och mamma. sa jag och satte
mig vid bordet och började äta.
- Hur känns det att åka tillbaka? frågade min pappa.
- Det känns underbart och jag har saknat alla. sa jag och åt upp.
- Särskilt Draco? frågade mamma och skrattade när jag små rodnade.
- De vet du att jag har. men kom nu vi måste åka om vi ska hinna. sa jag och gick ut i hallen där min koffert stod. jag slängde på mig min svart höstkappa. bakom mig kom mina föräldrar. min pappa tog min hand och vi transfererade oss till stationen. jag såg mig omkring. det var lika vackert som jag minndes. plötsligt la någon händerne för ögonen på mig. jag vände mig om och såg in i Dracos isblå ögon och log, jag gav honom en glädje kram.
- Mr, Mrs Riddle. sa Draco artigt och skakade deras händer, pappa log. de är lite gamalmodiga av sig ibland. tåget visslade till.
- Lovar du och ta hand om henne Draco? hon är vår käraste skatt. sa mamma och jag rodnade lite igen, om de bara visste att jag inte alltid är en ängel.
- Jag lovar! hon är min käraste skatt med. sa Draco och tog min hand och vi började gå mot tåget. vi hittade en tom kupé längst bak. Draco hjälpte mig upp med kofferten och när vi var klara gav jag honom en kyss.
- Jag har saknat dig. sa han och tog bort en hår slinga från mitt ansikte.
- Jag med. mumlade jag och la mig ner.

Dumbledore gick upp till sitt rum efter frukosten.
- Måste tiden gå så långsamt. frågade han sig själv, han tyckte alltid det var lika kul när eleverna kommer.
- Varför kunde de inte vara här på morgonen? frågade han åter sig själv. han såg på Fawkes som hade på nyttfötts.
- Det var på tiden gamle vän. sa han mjukt och gav honom ett kex, sen satte han sig framför brasan och försökte läsa igenom några viktiga papper, men det gick inte han bara la ner dem igen.
- Du borde vara van vid att vänta. sa han och reste sig.
- Kanske någon av lärarna har tid att prata. sa han och lämnade rummet.

Jag vaknade av den där dumma ugglan.
Viole! tänkte jag argt. jag gick upp och klädde på mig. sen skällde jag på Viole. hon bara skällde tillbaka.
dags och ta till andra metoder. tänkte jag och gick ner till mor i köket.
- Mor, kan du inte be Viole att hon ser till att hennes dumma uggla inte skriker 7 på morgonen, det är lite svårt att sova då. sa jag och log oskyldigt, hon nickade.
-VIOLET AMORPHIA MALFOY! KOM GENAST NED! tjöt mor och jag log lite elakt inte så att hon såg men jag kunde ändå inte låta bli. Far kom in i köket och jag nickade.
- Är du reda för ytterliggare ett år på Hogwarts Draco? frågade han och jag nickade.
- Se till att du är bättre än alla smutsskallar bara. sa han och jag nickade åter och började äta. Viole kom in i rummet och jag bestämde mig för att det var bäst att gå innan hon började skälla på mig. jag gick upp på rummet och slängde ner de sista sakerna i kofferten och snyggade sedan till mig.
- Så där. riktigt snyggt. sa jag till mig själv i spegeln. jag bad en husalf ta ner kofferten och när jag stod i hallen så väntade redan far på mig. Viole och mor syntest inte till, inte för att det inte gjorde så mycket. jag tog hans arm och snart stod jag på perongen. jag såg Cara och var på väg mot henne, men far stoppade mig.
- miss Riddle är ett bra parti. hon är både renblodig och de har mycket pengar och makt, se till att du håller kvar henne. sa far och jag såg på honom, de var inte därför jag valt Cara och jag tänker inte hindra henne från att lämna mig i fall hon inte gillar mig.
- Hon väljer själv. sa jag och gick därifrån med en nickning som hejdå. jag gick fram och la händerna på Caras ögon, hon vände sig om och jag såg in i hennes stormgrå ögon. jag älskar de där ögonen det är som och drukna i ett hav. jag vände mig om mot hennes föräldrar, man såg vartifrån hon fått sitt uttsende. hennes far hade långt blondt nästan vitt hår och han var lång och smal med en bestämd blick, hennes mot var också lång och hon hade de stormgråa ögonen, henens hår var vitt riktigt vitt, jag tänker alltid på snö när jag ser det. jag log och hälsade på dem.
- Mr, Mrs Riddle. sa jag och skakade deras händer, Jezeabel log och jag visste att de var lite gamalmodiga av sig. fast de är knapast som mina föräldrar.
- Mr, Mrs Riddle. sa Draco artigt och skakade deras händer, pappa log. de är lite gamalmodiga av sig ibland. tåget visslade till.
- Lovar du och ta hand om henne Draco? hon är vår käraste skatt. sa Jane och såg på mig
- Jag lovar! hon är min käraste skatt med. sa jag och tog Caras hand och vi började gå mot tåget. vi hittade en tom kupé längst bak. Jag lyfte upp koffertarna och när vi var klara kysst Cara mig.
- Jag har saknat dig. sa jag och tog bort en hårslinga från hennes ansikte och log.
- Jag med. mumlade hon och la sig ner med huvudet i mitt knä.

(enligt böckerna hade Draco gråa ögon, som Lucius)
James landade på en avskilld plats nära stationen med sin åskvigg, gjorde obliviate på den enda mugglis som sett honom, fick en varning från ministeriet och gick sedan mot perrong nio och tio. Han småsprang mot pelaren och möttes av det magnifika vinröda tåget, han var äntligen på väg hem! James letade igenom tåget, men hittade bara en kupé där det fanns plats kvar. Den bestod av en svarthårig tjej och... Draco Malfoy. James gick in och satte sig, gav en dödande blick mot Draco och begravde sitt ansikte i en bok.

Filius Flitwick satt i sitt kontor, även han med en enorm pappershög. Dessa papper bestod av information om G.E.T. examen och F.U.T.T. examens information inför detta året. En silvrig vessla svävade in igenom hans öppna fönster, Arthur Weasleys röst ekade ut ifrån den:
"Monsterögat ville att jag skulle rapportera att Harry har kommit till tåget i säkerhet."
Flitwick gick till fönstret och skickade iväg en uggla med samma meddelande till Dumbledore (vi behöver väl inte göra exakt som fenixordern? Tänkte om Dumblydör ville vara mer social till Hairy Pottah)

(Jag vet men jag ville att han skulle ha blåa jag har blondt hår . Nej vi behhöver inte göra alls som i böckerna.)

Dumbledore gick i korridorena, när en uggla krokkade med honom. han såg på en lilla lurvigga bollen.
- Ne men vad har vi här? jaså du har ett medelande. sa Dumbledore till ugglan som genast flög iväg när rektorn tatt brevet. han läste igenom det och nickade.
- Vad bra. sa han till sig själv.
- Vad är det som är bra rektorn? han vände sig om och såg på McGonagall.
- Läs själv Minivera. sa han och rekte henne brevet. hon läste igenom och nickade.
- Vad bra att du är här då kan jag ha någon att prata med. sa han nästan barnsligt glatt.
- Du är alltid så otålig när eleverna ska komma. om de bara visste. skrattade hon och de började gå runt i slottet.

-hiehiehie...
Snape sprang ifrån sin källare med ett underligt föremål i handen.
Han sprang förbi dumbledore och McGonagall, som inte hade hunnit så långt, och vidare genom det stora slottet.
Det enda som hördes var hans något underliga skratt. Och ja, det lät ungefär som "hiehiehiehiehie.."
Dumbledore och Mcgonagall såg efter honom med besynnerliga miner. När Snape hade försvunnit utom synhåll så vände de sig mot varandra igen.

^de är så störd Becka xD

Dumbledore såg på Snape som sprang förbi.
-Han är som han är. sa Dumbledore
-Du menar att han har en ströning? McGonagall små log.
-Vad sägs om glass? frågade Dumbledore
-Till frukost? Minivere höjde ett ögonbryn
-Ja. sa han och gick mot köket. väl där inne bad han om en stor glass balja med choklad som han började äta ur. McGonagall såg på honom o bestämde sig för en riktig frukost, med tea till.
-Snape hade förstått tjusningen med att äta glass till frukost. protesterade Albus

Jo visst hade Snape förstått tjusningen med glass till frukost. Anledningen att han sprang var för att han inte ville att päronglassen skulle ta slut innan alla andra giriga lärare fann sig i matsalen. Det underliga han höll i handen var enbart chokladsås.
Nu satt Snape i ett hörn och mumsade på sin glass. Mycket nöjd över att han hade hunnit få hela paketet med päronglass.
- Omnomnom...
Snape tittar fientligt på huvudlöse Nick som flyger förbi och kastar längtansfulla blickar mot glassen som Snape lassar i sig.
Snape vänder sig mot hörnet så att Nick inte kan se glassen och sedan fortsätter han stolt att lassa i sig glassen. För att sedan gå och se om det finns någon jordgubbsglass kvar..