Efter Hogwarts (rollspel)

Jag log mot Laura
"jag antar att du har rätt, du är nästan för elak för ditt eget bästa" sa jag och lo lite lätt
"säkert? Du verkade ha så mycket annat att göra så jag kände mig bara ivägen. Du är dem jag helst pratar med, du är den bästa vännen man kan ha" sa jag och kramade om Laura och undrade hur jag hade klarat mig utan henne i tre år och funderade sedan "de hade varit skönt att komma bort en stund. Kan Mina bo hos er då? Jag vill inte att du ska säga ja bara för att, jag vill inte tränga mig på" sa jag och log och tittade sedan på Harry och Ron som stod och trampade otåligt
"Laura det vi gjorde under kriget räknas inte det ve du" sa Ron och såg på oss
"precis och alla tortera inte folk, eldar upp hus, spränger broar och fryser hela themsen, så här mycket har vi inte haft att göra sedan kriget! Och allt var gjort av bara en person och även om Cara är min vän och som min syster kan jag ju inte bara låta henne gå! Jag har säkert fått hundratals brev idag som frågat om det är ett nytt krig" suckade Harry och jag bara såg oskyldigt på dem och log sedan elakt

Jag log mot henne.
- Skulle lilla söta jag vara elak?, sa jag ironiskt och log mot henne.
- Självklart jag har alltid tid för dej, det trodde jag du visste, sa jag leende och kramade henne tillbaka.
- Och det är klart att Mina kan bo hos oss det blir inget besvär, de går ju på samma dagis också, och du tränger dig aldrig på, sa jag leende och kollade på Ron.
- Nähä, det räknas inte, varför sitter då alla dödsätare inne i Azkaban?, sa jag till Ron och vände mig mot Harry.
- Jag kan göra mera saker om du vill, så orsakas det av två personer, sa jag vänligt till Harry.

"självklart inte, hur kunde jag tro att du är elak? Du är en ängel" sa jag ironiskt år Laura och log sedan och nickade
"ja Mna blir i alla fall glad" sa jag och kramade sen om henne tacksamt "ja men hur ska jag veta det? Jag menar du har ju annat att göra nu för tiden" sa jag lätt och såg på killarna
"du vet vad jag menar Laura! Dödsätarna gjorde annat med" sa Ron surt
"haha vad rolig du är Laura. Nej jag behöver inte en till som ställer till problem! Men jag måste lösa det här på något sätt och om du nu vet allt så kan du ju komma på en lösning" sa Harry tort

- Självklart är jag en ängel, sa jag och log glatt.
- Klart att jag har andra saker för mig men det betyder inte att jag har tid för min bäste vän, jag trodde du kunde läsa kroppspråk, sa jag leede och såg på Ron.
Han började tappa tålamodet vilket var ytterst kul.
Men jag sa inget till honom utan vände mig till Harry.
- Ja visst är jag kul?, jag borde bli komiker, sa jag leende mot honom, men blev sedan allvarlig.
- Naturkatastrofer?, sa jag leende.
- Sen tystar du bara ner allt, för skjutton du är ju den berömda Harry Potter.
Och jag tänker inte överlämna henne, så det så, sa jag bestämt och såg på Harry.

"ja du gör ju inget elakt någon sin" sa jag ironiskt och log sedan mot henne "ja jag kan läsa kroppspråk men ibland göra man en sak och tänker en annan och jag har ju lovat att inte läsa dina tankar så ibland vet jag inte. Och just nu känner jag mig en amning förvirrad" sa jag och skrattade tort men log sen åt Laura "tack"
Jag vände mig om mot killarna och Ron såg surt på oss
"varför igronerar ni mig?" sa han men vi svarade inte
"det är en solig vindstilla sommardag ifall du inte märkt det? Floder fryser inte till is bara sådär och broar går bara inte sönder" suckade Harry och såg på oss och jag log tacksamt mot Laura "och inte ens jag kan tysta ner allt" suckade han
"det borde du kunna" sa jag tort
"och varför det så att du kan komma undan med vad som helst?" sa Harry
"nej, men hur många saker tystade jag inte ner dör dig på skolan? Hur många gånger vägrade jag avslöja dig för pappa?" sa jag och såg lite irriterat på honom

- Det är faktiskt ganska jobbigt, du ska veta hur sugen jag kan vara att följa ditt exempel och bara elda upp nått, sa jag leende.
- Du får väll fråga det du inte vet jag säger alltid sanningen, sa jag leende till henne och vände mig till killarna.
Harry tystnade och såg sedan på Cara.
- Ja du har rätt, jag lever tack vare dig.
Vi lever allihopa, jag ska fixa det på nått sätt, sa han leende och tog tag i den suraa Ron och transfererade sig iväg.
- Så, det där gick ju bra, det är kul att trotsa sin chef, sa jag glatt och såg på Cara.
- Så är det bra nu?, eller är det något annat?, sa jag leende mot henne.

"Det kan var alite skönt att faktiskt spränga lite saker ibland" sa jag och log lite elakt och tittade sedan på Laura "Ja men när man frågar folk så brukar de alltid ljuga när man frågar om man är ivägen, det brukar inte vara sp att folk svarar ja du är ivägen" sa jag lätt och tittade sedan på Harry och nickade
"Tack" sa jag lågt och de försvann och jag såg roa på Laura
"Gör det inte till en vana bara" skrattade jag och skakade sedan på huvudet
"Nej inte egentligen, jag hade väll bara en dag så jag inte orkade med allt, det blir lite mycket ibland bara" sa jag och lutade mig mot henne "Tack" sa jag tyst

- Vet men läs deras tankar du, jag ljuger aldrig iaf inte åt dig, sa jag leende mot henne.
- Jag förstår att det är mycket och jobbigt, men du kan inte få ut din ilska så här, sa jag vänligt och la armen om henne.
- Ingen orsak jag gör allt för dig, det vet du, sa jag leende och såg på graven framför oss.
Vi satt på hennes fars grav.
- Tror du att de kan höra oss?, sa jag undrande och såg på gravarna framför mig.

Jag log mot henne
"jag vet att du inte ljuger för mig" sa jag leende och suckade sedan "hur föreslår du att jag ska göra då? Kasta glas?" sa jag undrande och lutade mig mot Laura
"jag vet och jag är alltid där för dig de vet du med" sa jag och log mot henne och tittade sen på graven
"jag vill tro det. Det känns lättare de, jag önskar jag kunde höra dem bara det hade underlättat" sa jag och log mot gravarna "jag skulle göra vad som helst för att få
Prata med dem igen" suckade jag och undrade vad de gjorde nu
"tror du de har det bra i himmelen?" sa jag sorgset

- Jo det är ett bra exempel, sa jag roat till henne.
- Ja, och jag är glad att du är tillbaka, sa jag och vände mig till gravarna.
- Jag förstår att du vill prata med dem, de är nog de enda som förstår helt och hållet.
- Jag hoppas att de har kommit till himelen, men om de är där så har det de säkert underbart.
Jag tror att himelen är den plats där alla får göra och vara med dem som gör en lycklig, sa jag leende och kollade upp i himelen.