Efter Hogwarts (rollspel)

"ja jag får väll beställa hem en massa glas då" sa jag roat till Laura
"jag är glad att vara tillbaka, ja för det mesta då. Jag saknade dog" sa jag och såg sedan på gravarna och nickade sedan
"ja de är väll det och Severus är nog den jag saknar mest och så Simon då, men både Bella och min far får vara tillsammans och de levde sina liv till fullo. Jag tror Severus får vara med Lily så de är väll Simon det är mest synd om" sa jag och såg på hans grav och suckade lite sorgset och stå sedan roat på Laura
"i så fall har Gud fått en konkurent, min far skulle säkert vilja styra världen från himmelen" sa jag roat och såg upp på himmelen
"eller man kanske blir snäll i himmelen?"

- Vem vet? Jag tror att alla får göra som de vill och det blir på nått sätt bra för alla.
Och jag tror Simon har det bra med, han kan hälsa på min föräldrar om han vill.
Vem vet han och syrran min kanske börjar dejta varandra, sa jag roat och hoppades att de hade det bra.
- Ja och vi lär väll märka om din far vinner över gud, sa jag leende till henne.

"ja jag hoppas de har det bra. De förtjänar det och jag vill att de ska vara glada" sa jag och log mot gravarna och jag boxade sedan till Laura på armen
"du kan ju inte bara ge Simon till nån annan för att jag inte kan vara med honom" sa jag allvarligt men log sedan, Simon förtjänade det, jag ville att han skulle vara lycklig precis som jag var med Draco och jag hoppades inte han blev ledsen för det. Sen såg jag på Laura
"ja det märker vi. De blir dock jobbigt för då kan ingen stoppa honom inte ens jag. Undra vad folk skulle göra då?" sa jag undrande

- Jag tyckte han skulle få någon bra, och vem kan vara bättre än min egen syrra?, sa jag roat till henne.
- Jag vet att Simon skulle ha förstått, han vill att du ska vara lycklig, sa jag leende och flinade sedan.
- Men räkna med att syrran dejtar honom när du kommer till himmelen, sa jag retfullt till henne.
- Nej, ingen kan stoppa honom då, men får väll göra det bästa av situationen när man är här och klara sig efter det man har, sa jag förnuftigt och såg upp.
- Jag hoppas verkligen att gud vinner.

Jag log retsamt mot henne
"jaja jag får väll lita på din syster då, och jag har väll Draco då. Men din syster får räkna med att jag vill träffa Simon med så hon får inte ha honom för sig själv" sa jag roat
"ja antagligen men vem vet det kanske inte hade blivit så hemskt? Inte för oss i alla fall" sa jag och log mot Laura och nickade sedan "ja jag tycker min far har ställt till med tillräckligt han borde bara ta det lungt och odla rosor" sa jag roat till Laura

(ska köra bil nu skriver så fort jag kan ♥ )

- Det funkar nog för henne, sa jag glatt.
- Ja odla rosor låter bara, att vi aldrig föreslog det till honom, sa jag och skrattade.

( Japp, skriv inte medans du kör bara XD )

(det var de jag inte gjorde xD drf de tog sån tid xD)

jag log mot Laura
"Vad bra, för jag vill gärna träffa Simon. jag hade verkligen velat veta hur det var med dem nu, synd att det inte går att ordna" sa jag lite sorgset och log sedan
"Ja visst gör det. och ja du kunde ju framfört den hälsningen till honom" sa jag och gav henne en road blick

( Bra det )

- Visst Vilma är inte så långsint, bara du inte tar Simon ifrån henne så. Nu när du har Draco. Du vill nog inte bli ovän med henne hon har lika häftigt humör som mig, sa jag roat till henne.
- Jo absolut och räknat med att bli torterad i nästa sekund, nog för att jag inte brukar tänka mig för men dum det är jag inte, sa jag roat till henne.

(Ja visst är jag duktig )

"Det är ju bra det och nej jag tänker inte sno Simon fårn henne, men om det nu är så kan hon ju få Draco om jag inte behålelr båda" skrattade jag lite roat och nickade sedan "Då kanske jag får se upp, eller så får hon passa sig för mitt temprament" skrattade jag och la sedan huvudet på sned
"Är du säker på det? ibland har jag börjat undra om det finns något här inne" sa jag och knackade Laura lätt på huvudet och log sedan "Men tänk om han ahde tyckt det var en bra ide och du hade stoppat hela kriget!"

- Nej du, du får behålla en och den andra får Vilma, sa jag leende och skrattade sedan.
- Jo, ibland brukar det finnas en eller högst två tankar som simmar omkring här uppe, sa jag roat och pekade på huvudet.
- Jo, tänk va, jag kunde ha stoppat ett helt krig och du skulle få en trädgårdsamästare till far, sa jag och föll i gapskratt.