Efter Hogwarts (rollspel)

"Men det är ju inte kul! jag vill ha båda" protesterade jag och log sedan mot Laura
"Ja jag har märkt det, du har några ljusa stunder då och då" sa jag roat och skrattade sedan med Laura
"Ja och varför gjorde du inte det? tänk vad bra det hade varit. och mn far hade kunnat gå hemma och påta i rabbaterna i stället för att döda folk" skrattade jag roat och log sedan mot gravarna

- Du får inte båda, var snäll mot min syrra du, annars får du med mig att göra, sa jag hotfullt och flinade sedan.
- Jo ibland kommer de ljusa stunderna, men du måste erkänna att det har ändå gått rätt så bra för mig de gånger jag inte tänker efter, sa jag roat och föreställde mig Voldemort i en trädgård.
- Jodu, det borde jag ha gjort, tänk att jag kunde ha stoppat ett helt krig, skrattade jag och lugnade sedan ner mig.
- Det börjar bli kallt kan vi inte resa oss upp och gå en bit?, sa jag frågande till henne.

"Men jag vill inte vara snäll och vad ska du göra då kära du" skrattade jag roat och log lätt "Ja men det är för att någon alltid räddar dig eller så är folk dummar än dig och inte hinner tänka" skrattade jag roat "Ja du kunde stoppat ett helt krig och så gör du inte det" sa jag allvarligt och ryckte på axlarna
"Jag tycker inte det är så kallt men det är väll för att jag har manteln, men visst vi kan gå en bit" sa jag och dorg med Laura upp på fötter
"Vi ses" sa jag till gravarna och lämnade kyrkogården "Ja du väljer vart vi ska gå" sa jag

- Du ska vara snäll och så är det med det, det är min syrra vi snackar om, sa jag bestämt och log.
- Jag kan alltid hälla vatten på dej, sa jag leende och skrattade åt hennes nästa kommentar.
- Vi går till vänster,s ajg och vi gick längs gravarna in i den lilla byn.

Eleazar slog sig ner i soffan i det gigantiska vardagsrummet. Ljuskronan hängde som ett glimmande paradis ned från taket och spred ett livfullt ljus över rummet. Eleazar, som inte gillade tanken på ljus lät den slockna. Det blev bäcksvart i rummet och en bit bort letade sig en svag strimma månsken in under kanten på gardinen. Han sjönk ihop på den långa soffan men förblev sedan stilla.
De ända ljud som hördes var hans egna andetag och trädens sus utanför det öppna fönstret.
Eleazar slöt ögonen och föll in i ett dunkel som skulle föreställa en drömlös sömn.

"Jag skavara snäll mot dig, men jag har inte sagt något om resten av världen" skrattade jag
"Ja men häll vatten på mig då, jag tror inte de sköljer bort elakheten" skrattade jag och vi började gå åt vänster ner mot byn och jag drog upp luvan så folk inte skulle känna igen mig, jag såg på folket under luvan och var glad att ansiktet inte syntes
"Så när skulle Eleazar komma hem till dig?" sa jag undrande

- Min syrra tillhör mig även om hon är död, sa jag bestämt och log.
Cara drog upp luvan och nu stirrade folk på mig istället, att jag gick med någon som såg ut som döden i sjunde inseglet.
- Vid 6- tiden, vill du och Draco och Mina också komma eller?, sa jag undrande och kom på att jag borde åka och handla, förvarna Dean och hämta tvillingarna från dagis.

"ja kanske det men jag kan inte bara vara snäll mot henne för det, du gillade ju inte Bella även om hon var min mor" skrattade jag roat och log sedan när människorna stirrade på Laura ochundvek min blick, jag antog att jag såg ut som döden som svepte fram och jag log roat och funderade sedan
"Det hade varit trevligt och jag ska försöka uppföra mig mot Eleazar" sa jag roat och studerade sedan Laura "Jag kan hjälpa dig handla om det är det du oroar dig för?"

- Visst men jag var aldrig taskig mot Bella, sa jag leende och gav folk ireterade blickar så att de tillsist slutade att stirra på mej, ja eller på Cara.
- Visst kan du hjälpa mig och jag oroar mig inte för det, sa jag roat.
- Vad tror du att han gillar för mat?, sa jag undrande och gav ett gäng ungdommar en kall blick och de gick snabbt där ifrån.
- Snälla Cara, ta av dig huvan, jag orkar inte med blickarna, sa jag irreterat och såg mig om.

"Nej men skillnaden där är att din syter antagligen inte skulle döda mig i fall jag var taskig mot henne, det skulel Bella" sa jag lätt och skrattade lätt "Jag hjälper dig gärna och jag vet inte. jag tror vad som helst funkar" sa jag lätt och följde folks blickar och suckade sedan
"Som du vill" sa jag och lät huvan falla och genast flämtade folk till och såg hatiskt på mig och jag försökte igronera dem "Det här är varför jag hade huva" sa jag till Laura