Efter Hogwarts (rollspel)

- Vem vet, jag kanske skulle ha lärt henne, sa jag leende och såg sedan på folk när Cara fällde ner luvan.
- Ledsen för det där, men nu stirrar de inte på mig åtminstone, sa jag och vi gick in i mataffären.
- Tror du på kött eller fisk?, sa jag undrande till henne.

"haha ja vem vet? men jag tvivlar ndå på det! hon är din syster och du dödar ju inte bara folk så där" skrattade jag och log sedan mot Laura "Och du ska vara quidditchstjärna och top auror? det gör inget jag är van" sa jag lätt och blängde på de andra och de undvek min blick och vi steg in i affären
"Jag tror nog på kött, de är fler som gillar det än fisk" sa jag lätt och tog en korg och väntade på att Laura skulle välja kött

- Nej jag antar det, sa jag roat och hoppades att hon hade det bra i himelen.
- Jag vet, men de där människorna stirrade knappast på mig för att jag är Quidditchstjärna, sa jag roat till henne och valde ut ett stycke kött och la i Caras korg.
- Då grillar vi, vad ska vi ha till?, sa jag fundersamt.

"Precis då har ajg inget att oroa mig för" sa jag roat och tittade sedan på Laura "nej jag vet men ädnå, du bord vara van. och tycker du det är bättre att de stirrar på mig eller?" sa jag roat och titade sedan på köttet och log
"Ja antingen har du sallad eller så har du klyftpotatis eller något, de beror väll på hur mycket tid du vill lägga ner?" sa jag och log mot min vän

"Eleazar, din oförskämda skit!", Wanes gälla röst nådde hans öron samtidigt som han föll till golvet. Han kunde inte längre lita på sin kropp. Den löd honom inte, han särade på läpparna för att ropa en förolämpning till sin bror men någonting träffade hans huvud och tvingade ansiktet emot det kalla stengolvet. Någon sparkade honom i magen och han flämtade efter luft. Han visste att det inte var lönt att försöka längre. Men han ville inte ge upp.
"D-döda mig bara", som en bön kraxade han fram de avgörande orden. Ett klart skratt fick honom att tvivla igen. Inte en chans att... han hann inte avsluta meningen i sina tankar innan den överväldigande smärtan svepte över honom som en iskall våg. Då var döden det ända han önskade sig. Att hans egen bror och mor hatade honom så mycket var värre än Cruciatus förbannelsens tvättäkta smärta. Att det just var hans mor som ville se honom död var ganska komiskt. Men i den stunden fanns det vare sig glädje eller några komiska tankar. Bara smärta. Eleazar slog upp ögonen och satte sig upp. Drömlös sömn, hans sista tanke innan han somnat. Det hade varit en ren lögn. Han kunde nästan höra Wanes hånfulla ord och hans mors gälla skratt. Det brände i ögonen och han blinkade snabbt. Han reste sig upp och benen ledde honom till en dörr, automatiskt öppnade han den och gick nedför sten trappan. Förra gången han besökt "källaren" hade han släpats ner. När han nådde slutet av trappan stannade han. Åsynen av tortyr kammaren slog emot honom som ett av Wanes hårdaste knytnävsslag. Stengolvet var i ljuset ifrån ljuset grått med svarta fläckar. Fläckarna av blod. Det var hans blod. Han vände sig hastigt om kastade ifrån sig ljuset som slocknade och han föll ihop på det kalla golvet av sten.

- Jo jag är väll van men jag visste inte att de skulle stirra på dej, sa jag ångerfullt och nickade sedan.
- Jag tänkte att Dean skulle laga maten, det vill han säkert han gillar ju det.
Så vi köper potatis, sallad och såser, sa jag och la ner det eftersom i korgen.
- Så har vi allt niu?, sa jag frågande till Cara.

"haha ibland är du verkligen bra dum, Laura. hela byn hatar mig och de kommer de alltid göra" sa jag tort och log sedan svagt
"Det låter super bra men jag skulle uppskatta i fall vi fick något att dricka till" sa jag och log mot Laura när hon lagt ner allt i korgen

- Visst men jag glömmer bort det, jag har liksom aldrig sett dej på samma vis som dem, sa jag leende och nickade sedan.
- Jo det har du rätt i, mjölk åt barnen, cider och kanske öl?, sa jag undrande och plockade i allt i korgen.

"Ja jag märkte det" sa jag lite roat och log mot henne ch tittade sedan på folket som undvek min blick "jag förstår inte vad de har i mot mig? jag har aldrig gjort dem något alls" sa jag lite irriterat och tittade sedan på Laura
"Jag tror barnen föredrar saft" sajag och la ner det i korgen och log sedan "det blir jätte bra" sa jag och betalade sedan allt och vi transfererade oss hem till Laura och plockade upp allt
"jag borde kanske skriva till Draco?" sa jag och log mot henne

(sorry om jag inte skrver så bra nu gör mitt bästa)

- Har ingen aning ska jag fråga dem?, sa jag roat och vi gick till kassorna och betalade.
- Du behöver inte betala om du inte vill, sa jag leende till henne och vi transfererade oss hem.
- Jo skriv till Draco du, sa jag och dörren öppnades och Dean och tvillingarna kom in.
- Hej mina älsklingar, Mina, Draco, Cara och en dödsätare kommer och äter middag hos oss, sa jag och kremade om tvillingarna innan de hoppade upp på sitt rum.
- En dödsätare?, sa Dean förvånat.
- Jo jag blev kompis med en, vill du laga maten?, sa jag roat till honom.
Han nickade men var fortfarande i chock.

( Lungt det ♥ )