Efter Hogwarts (rollspel)

(Bra men jag ska göra mitt bästa ♥ )

"Jag gör du det men jag tror inte du får något svar" sa jag och log "Äh jag ska ju äta maten och jag kan lika väll lägga pengarna på en massa onödiga sakerr så som mat" sa jag lite roat och nickade sedan och trollade fram ett brev och skrev till Draco och berättade vart jag var och bad honom och Mina komma dit och log sedan mot Dean och tvilloingarna
"Sluta bli så förvånad, du vet att hon är speciell" sa jag och log sedan när Draco och Mina anlände
"Mamma" sa Mina och sprang fram och jag lyfte upp henne i min famn och kramade om henne "Jag har saknat dig, vart har du varit?" frågade hon
"Jag har behövt tänka lite så jag har bara vandrat runt" sa ja goch hon log och sprang sedan till tvillingarna och Draco slog armarna runt mig och såg sedan på¨mig och Laura
"Vad har ni två gjort egentligen?" sa han allvarlgit

Jag såg leende på Draco.
- Jag har flygit, vart auror, blivit vän med en dödsätare, tröstat ett anfall av ondska och satt mig upp mot Harry, vunnit över Harry, handlat mat och kommit hit, sa jag hemlighetsfullt mot honom.
Dean log mot mig.
- Ja du har alltid varit speciell, hur blev du vän med en dödsätare?, sa Dean undrande.
- Jag bjöd in mig själv på en kopp te, sa jag roat till honom.

Draco bara stirrade på Laura och sedan på mig men jag sa inge utan bara ryckte på axlarna och han la händerna runt min midja och bara höll om mig och jag lgo svagt och lutade mig mot honom och log sedan roat mot Laura
"Ja de är väll bara du som kommer på en sån ide" sa jag
"Nej det är de inte. du komemr på lika knäppa ider, de är väll du om lärt henne" sa Draco roat och ajg sa inte i mot honom
"Men jag tycker vi sätter igång nu annars blir vi aldrig klara" sa jag lätt

- Jo jag är lika knäpp som Cara, sa jag roat.
Och jag viftade med staven och potatisen skalade sig självt.
- Vi sitter väll ute i trädgården?, sa jag till de andra och gick ut och dukade bordet.
Jag kollade på klockan och undrade var han var, han borde vara här nu.

jag log stolt "Jaa då har jag väll lärt dig något" skrattade jag och hjälpte sedan Laura att duka och log mot bordet
"Det blir jätte bra" sa jag och ssåg på Laura som tittade på klockan
"Oroa dig inte han kommer nog snart" sa jag lätt och killarna kom ut med maten och ställde fram dem och barnen kom utspringande och jag sattemig i en stol och lyfte upp Mina i knät och hon började leka med mitt hår och jag skrattade lätt

- Ja, jag har hotat med att hämta honom annars, sa jag och satte mig ner vid bordet.
Killarna kom ut med maten och jag tog tvillingarna i varsit knä och vi väntade.
- Kommer din kompis snart?, undrade Gabriella och jag nickade och log.

Eleazar låg orörlig på det kalla golvet. Han visste inte om han var blind, blundade eller såg. Det var bara svart, svart och ännu mera svart. Han hade ingen aning om vad klockan var och satte sig upp. Inte det minsta ljus syntes. Det luktade vagt stearin i rummet och Eleazar fumlade efter trollstaven. Den fanns i innerfickan, som han hoppats.
"Lumos", kraxade han och en liten ljuspunkt bildades längst ut på staven. Han reste sig upp och huvudet värkte. Han ville inte visa sig svag.
Aldrig igen. Sakta tog han sig uppför trappan och kastade en blick på golv uret. Han var sen till "middagen". Han suckade och funderade på att strunta i det. Men då kom han ihåg vad hon sagt. Hon skulle antagligen komma till herrgården och han skulle vara tvungen att beklaga sig, bla bla bla.
Han suckade åter igen och tog på sig den svarta rocken. När han lämnat herrgården, ångrade han bittert att han lämnat den tidigare. Han skulle ha stannat kvar och folk skulle fortsätta tro att han dött.

jag log roat
"Ja gör det" sa jag roat och såg framför mig hur Eleazar ursäktade sig föra tt han var sen och Laura sedan bokstavligt talat drog med honom tillbaka. jag såg hur han anledde och slutade att le. lika bra att strunta i honom, han fräser ju ändå bara åt mig. Laura får sköta snacket, det är ju ändå hennes gäst. Mina såg undrande på mig men jag tystade henne och tittade sedan bort på ängen som låg en bit bort. lägg dig inte i! sa en röst i mitt huvud ch jag försökte att inte säga något elakt

Eleazar stannade utanför dörren. Nu var det för sent att ångra sig. Han höjde handen och knackade på dörren. Bara det var Laura som öppnade snart. Annars skulle han vara totalt körd. Han svalde och rätade på sig. Innan han gett sig av hade han "fixat" till sig så att han inte såg ut som en galen eremit. Han trummade med fingrarna emot över armen och bet sig i läppen.

(gah. IT [idé torka])

Jag hörde hur det knackade, det var Eleazar.
- Välkomen, sa jag glatt och kramade spontant om honom.
- Vad trevilgt att du kom, sa jag och visade honom genom huset och till trädgården på baksidan.
- Sätt dig ner, sa jag vänligt och visade honom till en stol.
- Det har är, Dean vi är förlovade, Gabriella och Sabrina är våra barn, sen har vi Draco, Cara och hennes dotter Mina, sa jag leende till honom.
- Och allihopa detta är Eleazar, en vän till mig, sa jag och vi satte oss till bords och jag bjöd honom av köttet.