När Harry och dom är stora (rollspel)

( Tackar )

Jag tog hennes hand och vi gick sakta upp mot slottet och satte oss på trappan.
- Tack för allt, sa jag vänligt och log mot henne.

(Kan "försöka", men ärligt talat är hon inte fantastisk... men är ganska fin, men så långt hår är inte alltid snyggt...!)

"Varsågod!" Sa jag och log.

( Jag vet håller med till viss del men ganska snygg åtminstonde, inte ful iaf XD )

Jag satt vid henne det var så skönt att var ensam, alltså ensam med henne.
Jag tror att jag har skrämt bort alla beundrare för gott, tänkte jag glatt och log.

Jag satt tyst bredvid Laura.
Det var typiskt mig att tänka på utseende och kläder, men nu hände det igen...
Hon var inte ful, absolut inte, men inte som en modell heller... Verkligen inte... Hon var liksom normal, men om hon klippte sitt hår kortare kanske hon skulle vara lite finare...
Sedan började jag tänka på mitt eget utseende.
"Tycker du att jag ska permanenta mitt hår?" Frågade jag.

Jag stirrade på henne, frågade hon mig om en sån sak?
Jag som inte alls kunde nått om att göra sej snygg.
Jag sminkade mig aldrig och var inge bra på kläder och håret hade jag bara låtit växa för att jag inte visste vad jag skulle göra med det.
- Jo, jag antar att du kan det, sa jag trevande jag var verkligen inget bra på det här.
- Ärligt talat så vet jag inte, är inte bra på sånt, jag mena se bara på mig, sa jag och bad henne om hjälp med blicken.

"Jag kan hjälpa dig! Tyvärr är jag inge bra på att lära ut sådana saker, men jag kan 'designa' dig!" Sa jag glatt.
"Jag tror att jag ska platta det i stället, fast det är ju kanske platt ljust nu..." Sa jag.
"Jag tror att jag vill ha gröna ögon i dag!" Sa jag och blundade.

- Gära, sa jag och log glatt mot henne.
Och såg henne sedan förvandlas.
- Vad avundsjuk jag blir, sa jag och såg på henne.

Jag log.
"Du ska vara nöjd med den du är, och inte vara missnöjd med vad du inte är" Sa jag.

Jag såg på henne och log.
- Det där lät som nått Dumbledor skulle ha sagt, sa jag leende och tänkte på rektorn som min far hade berättat om men som jag aldrig hade fått träffa.

"Ja, han är... var ju en av mina svärfadrar (s)..." sa jag.
"Vad ser du i mörd-spegeln?" Frågade jag sedan.