Alex-Den kvinnliga deltagaren från distrikt 7

Nice

tack!

SKRIV NUUUUUU!!!!!

Kanske, måste plugga.

ok

NU kommer mer! Förlåt att ni väntat så länge, men men... det är inte mitt fel att mina lärare ger mig massor av läxor....-.- men nu kommer i alla fall nästa kapitel;

”Och... vad är det här? Flickan från distrikt 7, Alex Summer, får...”jag håller andan.”en... 11! grattis Alex! och nu, pojken från distrikt 8...”
Jag, Caspian och Ryfus jublar. Johanna kan inte låta bli att le lite granna, i alla fall.
”Bra gjort Alex!”säger Ryfus och plötsligt vill jag bara sova. Jag är helt slut, även om jag har halvsovit hela eftermiddagen. Man blir trött av att gråta.

Caspian följde med mig till mitt rum när vi tittat klart. Ingen annan efter oss fick poäng över 8, förutom en kille från 10an som fick 9 poäng.
”godnatt”, säger han och ger mig en snabb kram. Jag går in i mitt rum, och drar långsamt av mig tröjan. Jag hör Caspians steg avlägsna sig. Jag suckar, och tar av mig resten av kläderna. Jag tar på mig en pyjamas med leende bananer på, för det känns lugnande med glada figurer. Jag gruvar mig för vad jag kommer drömma inatt.

Jag Springer. Hjärtat dunkar. Jag ser att någon kommer efter mig, även om det är svårt att se eftersom att det är mörkt. Förföljaren har en kniv. Min förföljare kommer närmare. Jag höjer farten. Men min förföljare är snabbare. Den snabba personen brottar ner mig och är nära att skära halsen av mig, men jag lyckas styra fiendens kniv mot den snabba själv.
Jag lyckas pressa in den svettiga kniven i fiendens hjärta, och knuffar ut den döde i ljuset.
Caspian. Dödad av mig.
Jag kastar den blodiga kniven åt sidan, och störtar fram till hans döda kropp. Han stirrar tomt framför sig, och hela han är blodig och svettig.
”Förlåt”, viskar jag. ”Förlåt”.

”Alex? Alex!”
Jag vaknar ur den hemska drömmen av att just Caspian ruskar mig. Jag märker att mitt ansikte är vått av tårar.
”Ta det lugnt, Alex! Det var bara en dröm!” Jag känner att jag plötsligt börjar gråta. Tårarna rinner nerför mina kinder.
”J...ja...jag dröm...de att du.... dog... och jag... dödade dig.”
Caspian kramar mig, och jag hulkar mot hans välbekanta axel. Den luktar Caspian.
”Var inte ledsen. Du kommer inte döda mig. Det var bara en dröm. Ta en dusch nu.”
Jag snubblar in i duschen, och tar en snabb dusch. Jag stirrar tomt framför mig hela tiden. Det här måste vara den värsta mardrömmen som jag någonsin haft.

Jag kliver sakta ur duschen. Jag blir torkad av fläkten, och går sakta ut ur badrummet. Jag klär mig, och Caspian följer mig till frukosten. Jag är inte särskilt medveten om vad som händer runt oss, utan går liksom i en dvala. Jag äter nästan ingenting, jag lyckas bara få ner lite äppeljuice.
Johanna och Ryfus babblar, men jag vet inte vad dom säger. Johanna drar iväg med mig, och tvingar mig med hjälp av argt tjatter på med ett par skrikiga knallröda klackskor. Jag snubblar frånvarande runt i dom, tills Johanna sliter av mig dom och skriker mig rakt upp i ansiktet. Jag vet att hon skriker, fast att jag inte hör vad hon säger. Till slut har hon i alla fall fått mig att bete mig som en dam, och jag har lärt mig gå någorlunda i klackarna.

Ryfus försöker prata med mig, men märker snabbt att jag inte är riktigt närvarade. Han frågar vad som hänt, men jag svarar inte.
Tillslut så står han och skriker på mig så att det måste höras ända ner till träningscentret, och Caspian kommer och försöker förklara. Tillslut går Ryfus muttrande iväg, och Caspian sätter sig bredvid mig i den stora soffan. Han kramar mig. Jag stirrar tomt framför mig.
”Ta det lugnt, Alex. Det var bara en dröm, och du kommer inte döda mig. Vi två kommer vara kvar på slutet, och jag kommer göra självmord. Det vet du. Du ska få åka hem, hem till Siri, Dani och Dina föräldrar.”
”Men... du kommer inte vara där. Du kommer inte finnas där. Visst, Dani finns där, men det är som en eld utan värme, en tårta utan dekorationer, jordgubbssylt utan jordgubbar. Mitt hjärta utan en tredjedel.”

Jag gråter mot hans axel för andra gången den här dagen. Jag känner att han gråter mot min.

ÅÅÅÅÅ vad bra!!!!!!!

Tack! ♥

Bra och jättesorglig!

Tack!

Ja, jag vet att det är sorgligt. och hemskt. Men den här fannfictionen är dramatisk. den ska vara det. Och hungerspelenff brukar vara hemska.