PRS Lupple & Medi

Hon såg oroad ut och kramade Dorians hand och hon skakade.
"Jag gillar inte nålar. Jag." Hon såg sedan på Alexander.
"så du.." Hon Hon rynkade ögonen och lade huvudet på sned. on sjönk nerpå stolen och svalde hårt.
" Kan du bara kolla att jag mår bra? Inte bara blodprov. Annars känns det som tortyr." Hon sträckte sig efter Dorian.
"Du går ingenstans!" Hon lät panikslagen och hon kunde höra dörren stängas och väskan öppnas.
"Ehm ja.."

Dorian kände hennes grepp om hans hand och han ville mer än något annat släppa taget om henne. Han kunde skada henne av misstag.
"Jag stannar." Sa han sammanbitet och log mot henne innan han vände undan blicken. Hur skulle han klara detta?

Alexander såg oroligt på Dorian och sedan mot Willow med en lugn blick.
"Absolut, vill du börja med blodproven eller ska vi ta det sist?" Sa han lugnt och drog fram en pall och satte sig framför henne.

"Dorian kan du hämta mina glasögon. Jag börjar inte fören du är tillbaka." Sa han och Dorian tittade på honom. Glasögon? Han behövde inte glasögon men men.
"Absolut, jag är snart tillbaka Willow." Sa han och tog sig loss från hennes grepp och klappade henne på handen innan han gick ut och rakt in i Lathan.
"Vart finns blodet? Jag måste. " Fräste han och Lathan drog honom åt sidan och gav honom en påse och Dorian började ivrigt dricka det, fick tag i ett par glasögon och gick in igen när han var klar. Ställde sig mer lugn vid hennes sida.

Hon såg på Alexander och såg sedan på Dorian.
2Först." Sa hon efter ett tag och hon svalde hårt. Stelnade till när Dorian gick ut men inget hände. Hon slappnade av och såg på Alexanders lugna min och slöt ögonen.
"Du får ursäkta nålar är det värsta jag vet. Det är något jag aldrig kan göra själv." Hon skrattade och log när Dorian var tillbaka. Hon tog hans hand och slöt ögonen.
"Okej vi kan börja." Viskade hon och la upp armen. Hon darrade och svalde hårt.
"Dorian kan du bara prata? Få mig distraherad."

Alexander väntade tålmodigt och satte på sig glasögonen som Dorian gav honom innan han började ordna med sprutan. "Nålar är obehagliga. Men jag ska vara så varsam jag kan." Sa Alexander lugnt.

Dorian tog hennes hand och tittade bort. Hörde hennes önskan och försökte febrilt komma på något.
"Så fotograf. Vad är det bästa med att vara fotograf?" Sa han tillslut och såg hur Alexander satte in nålen i hennes ven och kände hur tänderna blottades. Han ville verkligen.
Alexander gav honom en varnande blick och började fylla på provrören.

Hon kände bandet som fästes runt armen och sedan servetten som gjorde rent. Hon skulle precis svara när hon kände nålen. Hon skrek till och kramade Dorains hand hårt.
Tårar började komma längst hennes kinder.
"Bästa med att vara fotograf är att resa.." Snyftade hon och såg upp på Dorian och hon svalde hårt.
"Du kunde sagt till Alexander." Hon kände när rören byttes ut och snart kände hon plåstret som fästes på.
" Då var det värsta över." Hon var svettig och hon slappnade av lite medan hon såg på Alexander.

Han kände att hon kramade hårdare inte för att det var speciellt hårt och han såg hennes tårar men vek bort blicken. Försökte återfå kontrollen.
"Resa? " Sa han sammanbitet och skrattade sedan till.
"Sagt vad till Alexander?" Sa han förvirrat men tittade inte på henne.

Alexander log svagt och stoppade provrören i en behållare och såg sedan på henne.
"Ja då ska vi se. " Sa han lugnt. "Du var duktig." Log han och stoppade in en termometer i hennes mun och läste sedan av graderna.
"Du har rätt temperatur. Berätta om hur du mår Willow?" Sa han och lyste med en lampa i hennes ögon och gjorde en vanlig kontroll.

"När han skulle sticka såklart." Hon såg på honom och kände hur hjärtat slog fortare och sedan började hon berätta.
"Jag mår illa rätt mycket och jag känner mig rätt trött." Hon hörde röster utanför men vek inte bort med blicken.
"Jag kan inte sova ordentligt och jag har.." Hon avslutade och vek med blicken till Dorian sedan tillbaka till Alexander och hostade till.
"Kvinnliga smärtor." hon rodnade och såg ner. hur skulle hon formulera det på ett finare sätt?
"Så det håller mig uppe och gör mig riktigt illamående."

Dorian stod kvar men när hon började prata så kändes det som han var väldigt mycket på fel plats.
"Jag borde eh gå." Sa han tyst och svalde hårt. Detta var inte för hans öron, men hon sa att hon var rädd för Alexander så hon ville kanske ha honom här? Det var så förvirrande.

Alexander nickade på det hon sa och lyssnade.
"Så din period är inte sen?" Sa han obesvärat. " Om jag har förstått dig rätt kan vi utesluta att du är gravid. " Sa han lugnt och Dorian tittade mot dörren. Oavsett om han hade stått där ute eller här inne hade han ju hört henne men hon hade inte vetat att han skulle ha hört henne vilket var bättre.
"Jag tänker att jag kan skriva ut värktabletter och något som hjälper mot illamående så du kan få bättre sömn." Sa han lugnt och kladdade ned något på sitt papper.

"Okej du var ändå mer för nålens skull." Hon kysste hans hand och såg på honom med ett retsamt leende och pekade på honom.
"Sen biblioteket. Du ska visa." Hon såg på Alexander och log urskuldande.
"Sen nja men den går i vågor och jag brukar alltid bli illamående runt min vecka." Hon skrattade mjukt.
"Sen är det värmen och att jag blev stucken med nålar." Hon fingrade på plåstret.
"Ska jag vara ärlig Alexander så är jag oskuld." Hon rodnade och såg ner. Hennes hår ramlade ner i hennes ansikte och nickade tacksamt.
"Jag uppskattar att du tar dig tid för min skull. Tack Alexander."

Dorians bror ryckte till när han hörde henne säga det. Han stod utanför med sin far.
"Hon är perfekt. Vi får inte tappa bort henne." Han lgog mot Dorian.
"Blev det för jobbigt för dig?"

Dorian såg på henne, kände hennes kyss och blev chockad över hur mycket det betydde för honom.
"Jag är utanför." Sa han lugnt och gick ut och stängde dörren men hörde resten av hennes konversation trots att han verkligen inte ville höra den.
Oskuld? Detta var inte sant. Hon var ju en vacker kvinna. Hon hade hamnat så fruktansvärt fel.
Han såg på sin bror och greppade tag i hans tröja och kastade honom till andra sidan av rummet.
"Jag är äldre. Jag har kontroll." Fräste han innan han vände sig mot sin far.
"Far. Du kan inte låta honom komma nära henne. Jag vill inte ha någon nära henne. Och hon är smart. Hon tycker att det är jäkligt konstigt att folk förföljer henne. " Sa han allvarligt och Lathan la en hand på hans axel.
"Jag hör dig Dorian. Jag ska tänka på det du sagt." Sa han mjukt och gestikulerade till alla andra i familjen att gå därifrån.

Alexander såg på henne och lyssnade. "Då är du inte gravid. " Sa han lugnt och log. " Så mitt råd är att drick mycket vatten, kanske ta lite järntabletter och så ska jag skriva ut tabletterna som kan hjälpa dig att sova. " Sa han och reste sig med ett leende.
"Självfallet Willow, du är frisk men det är konstigt med hur du svimmar ibland. Vi får söka vidare i det. Blodet kommer hjälpa mig i mina tester. Seså iväg med dig." Sa han lugnt och log.