Rollspel: Marodörernas tid

(För min del kan vi fortsätta, det som har hänt är att James och Black har gått iväg till Hogsmeed och kommit tillbaka. Sett Lupins teckningar och tyckte de var snygga, Lupin är nu gladare över att har berättat en hemlighet. Nu ska Marodörerna gå och reta snorgärsen. Och James och Sirius är lika uppblåst som vanligt.)

- Klart vi behöver dina trollkonster måntand, sa jag med ett flin glad över att han var sitt vanliga jag.

(Sirius)
- Ja såklart, kom så går vi och hälsar på snorgärsen.

Remus log brett emot de två killarna. Att reta Snorgärsen var nog deras favorit sysselsättning. Han klandrade dem inte men trivdes egentligen inte med det. Han tyckte inte om Snape, men för det hade man ingen rätt att vara taskig emot honom. Han suckade. "Hur ska vi förnedra honom?", frågade han sedan James.

Lily reste sig upp och började gå, och efter inte en så lång tid så hittade hon Severus Snape, som satt och hängde i ett hörn. Hon slog sig försiktigt ner, log blekt mot honom. "Hej Severus. Är allt bra?" Han nickade bara till svar, sa inget mer. Lily suckade lågt.

(James)
- Ja vad tycker du Tramptass?
Att hälla vatten på honom kanske?
Att hänga honom uppochned i anklarna.
Att tvätta hans hår?
Även om det där sista skulle vara en välmening och inte någon förnedring, sa jag med ett flin och log åt de lyckliga minnerna vi hade haft med snorgärsen.

(Sirius)
- Att tvätta hans hår?
Vad det de bästa du konde komma på,
jag skäms för dig broder.
Fast när jag tänker efter så vill jag nog vara snäll idag.

(James)
Jag höjde på ögonbrynen mot Tramptass.
- Vill du vara snäll mot Snorgärsen, håller du på att bli sjuk.

(Sirius)
- Jag sa inte att jag skulle tvätta håret på honom snällt.
Jag fundera på om vi kunde förena mitt vattenhinksspratt med ditt hänga uppochned i anklarna.
Och tillsammans förena dessa till ett enastående bus som ingen har skådat förr, sa jag med lysande ögon.

(James)
- Du låter som du är i sjunde himelen, kom så sätter vi igpng innan snorgärsen smiter.
Sa jag med ett skratt och hoppade upp och väntade på de andra två.

Remus skrattade åt den ondskefulla ideen. Han följde efter James och log emot sin vän. Humöret var inte på topp men han kände sig bättre till mods av att vara glad. Allting kändes lättare på det viset.
"Får jag se på kartan? Vi vill ju inte stöta på med några onödiga personer på vägen eller hur?", frågade han.

Lily tvivlade på att allt stod rätt till med Severus. Hon gissade på att det berodde på Marodörerna, som aldrig tycktes göra något annat än att göra livet surt för honom. Det gjorde att hon ogillade dem ännu mer än vad hon egentligen gjorde.

(James)
- Visst herr Måntand, herr Tagghorn ger dig detta mästerstycke utav smarthet av de mest framgångsrika och begåvade elever som någonsin satt sin fot på denna skola, sa jag med snoffsig uppblåst stämma, och gav Remus kartan med en låtsas bugning.

(Sirius)
- Du borde bli skådespelare och inte skolkare, sa jag med ett flin och skakade på huvudet åt James.

(James)
- Nå, Herr Måntand är kusten klar? Vad är vårt byte?, sa jag med ett flin och väntade på Remus svar.

Remus satte näsan i vädret och ryckte åt sig kartan med tummen och pekfingret. "Det är fritt fram och den lilla äckelpottan ser ut att vara påväg till växthuset, han står stilla. Antagligen så sitter han ner och... Lily Evans sitter bredvid honom!", sa Remus och såg upp ifrån kartan. "Filch är på den här våningen, kanske en halv korridor bort!", sa han och såg besvärad ut.

(James)
- Då är det bäst att vi ger oss av genast, innan Filch kommer. Vi måste få tag i snorgärsen innan lektionen. Annars står jag inte ut, sa jag surt.

(Sirius)
- Jamen då ger vi oss av då mot växthuset mannar, sa jag med ett flin och vi gav oss av mot växthusen.
Där satt Snorgärsen med Evans vid sin sida.
Varför umgicks dom ens?

Remus följde efter dem båda och såg äcklat på Snape och Evans. Han var ett avskum. Han såg på sina "kumpaner" och flinade.