Förändrad värld Lupple & Medi

Han nickade sakta. " Det är väldigt bra." Log han och rörde sig snabbt mot dörren och knackade sedan på.

Han såg på honom och flinade.
"Så är du Simon eller är det jag?" Han kunde höra steg bakom och en kvinna öppnade.
"Ja?"

Rafael log mot kvinnan. " Detta är Simon Turner jag är Vincent Blake. Vi är här för ett möte med Mr (hans efternamn). " Sa han självsäkert. Det gick inte att tvivla på hans ord.

Kvinnan såg på dem och såg sen på sin klocka.
"Åh Mr Smith är på sitt kontor. Vill ni komma in?" Frågade hon och log nu ömt.

Rafael log strålande mot kvinnan. " Ja tack gärna." Log han och klev in genom dörren. De behövde uppenbarligen neutralisera alla i huset. Med en snabb rörelse som hon inte kunde uppfatta hade han satt en nål i hennes hals och hon somnade direkt. Han fångade upp henne och la henne i en soffa som inte syntes direkt.

Hon log strålande mot dem och sedan så kände hon ett stick. Allt hände så fort och hon somnade.
Theodore klev in och stängde dörren efter sig.
"Så vem ska vi ta nu? Han har säkert flera tjänare än två."

Rafael delade upp sprutorna mellan dem. " Varsitt håll. Söv alla tjänare. Säkra mannen, rädda barnen. " Sa han tyst.

Han nickade och såg över axeln.
"Uppfattat." Sa han och började uppdraget. Han var snabb och utförde allt lika tyst som en mus. Nu hade han bara en spruta kvar och han log ömt. Detta skulle göra så ont på mannen.

Rafael var precis lika effektiv och kunde känna fyra vakna människor kvar. Tre uppe på vinden och en längre bortanför hallen. Hans broder skulle ta mannen. Han själv gick för barnen. När han fick upp dörren med ren styrka eftersom det var lås överallt så fann han tre människor. Två barn, och en halvt döende kvinna. Barnen verkade oskadda men kvinnan var livrädd. För att skona henne så söv han henne för att sedan läka hennes kropp innan han undersökte de sovande barnen. Helt oskadda. Men såhär kunde inte barn bo. Som i ett fängelse.

Han sparkade upp dörren och såg på mannen som for upp.
"Vem är du och vad gör du i mitt hus?" Skrek han och såg sig om efter sitt vapen. Men Theodore var snabbare och han tog sig fram och lade en hand över hans mun.
"För att ge Clara lite rättvisa..." Viskade han innan han med all kraft körde ner sprutan i hans arm. Mannen skrek i smärta men sen blev livlös och han såg på mannen. Log innan han sprang upp.
"Klar."