ett år på Hogwarts

jag kände hur allt blev kallt. Draco ställde sig upp och var precis på väg att kasta iväg sin patronus när James räv kom och tog bort dementorn. jag andades ut, men kände mig fortfarande helt kall inombords. jag såg på mina vänner som var likbleka och ajg antar att jag såg lika dan ut. Draco la armarna runt mig och några tårar föll längs kinderna. publiken applåoderade, de trodde att det var ett trick. jag såg på mina vänner och James avsluta showen och vi gick in i Hyde Park. DRaco trollade fram lite choklad och gav till oss. jag åt den och kände hur glädjen började komma tillbaka, men jag släppte inte Draco.
- Vad hände precis? Frågade jag när vi var helt ensamma.

- Jag vet inte. sade James, Men jag antar att det inte var ministeriet som skickade dem. Dem är ur deras kontroll nu.
James såg tankfull ut, han hade mörka ringar under ögonen, på grund av de hemska minnerna han återupplevt. Han satt och tänkte på vem det gråtande barnet kunde vara, om det var hans syskon eller bara någon okänd unge. Han åt en bit av sin choklad och ringarna började långsamt försvinna.

Jag vaknade och klädde på mig. Jag gick med Joel dit och såg inte Cara, Draco, Mira och James. Viole har ju blivit realigerad (vet inte hur det stavas). Hoppas det inte harhänt något med de, tänkte jag medans jag satte mig brevid Hermione och Joel.

jag såg på dem andra och nickade. Draco höll fortfarande om mig.
- Ska vi åka tillbaka? frågade Draco och de andra nickade. snart var vi på Hogwarts igen.
- Jag behöver sova. sa jag och de andra nickade. Draco följde mig ner till sovsalen och vi la oss för att sova.

vi vaknade ¨på morgonen, och såg på varandra. jag orkade inte gå upp utan vi bara låg kvar i sängen.

Klockan tickade och mira låg vaken i sin säng. Helt ensam. Hon funderade på vad som hänt, just för stunden där och varför. Hon hör röster från sällskapsrummet och går sakta upp, efter en sömnlös natt. Hon går ut i den tomma korridoren för att sakta leta upp james, om troligen är i andra delen av slottet.

jag såg på Draco som sov och jag bestämde mig för att gå upp. jag såg Pansy i uppehållsrummet hon gav mig en blick och jag såg på henne och gick sedan. hjärtat bultade såg jag trodde alla skulle höra det. jag tog en smörgås från köket och gick sedan ut. jag bara vandrade runt och tänkte på vad som hänt i går. först dödsätarna i frankrike o sedan dementorerna. vad betyder det?

James kunde inte heller sova, deras skrik mekade fortfarande i hans öron. Han låg helt enkelt bara och stirrade upp i taket, fortfarande med sin choklad i handen. Han ville inte gå upp till sovsalarna, där fanns det för många människor han inte ville möta, så han låg i Hufflepuffs soffa och tänkte. Han försökte minnas om han haft en bror, eller syster. Han försökte minnas vem barn-skriket tillhörde.

Mira sätter fot efter fot, och går runt i dom nästan tomma korridorerna, samtidigt som hon tänker på allt.
Hon försöker att inte tänka på livet innan allt detta, när hon var liten och var nära sin familj hela tiden, familjen hon knappt vill träffa längre. Hon känner hur en tår rinner ner för hennes kind, men struntar i denna lilla tår och fortsätter att gå.

jag gick in i slottet och bara kollade ner i marken. vad är det som händer? kommer det bli ett krig? plötsligt kände jag hur jag krockade med någon och snart satt jag på golvet.
- se dig för din klumpiga... sa jag den Slytherin elev jag är men slutade när jag såg attdet var Mira.
- Hej Mira. kunde du inte heller sova? sa jag och såg på henne

James tänkte efter lite. Om det skulle bli ett krig var han tvungen att förbereda sig. Han gick upp från soffan, åt upp sin choklad och gick med bestämda steg mot Vid Behov Rummet.