När Harry och dom är stora (rollspel)

Jag nickade och log, det visste jag redan.
- Ja, det var tråkigt att han dog, pappa sa att han hade stil och var rolig, sa jag leende.
- Har aldrig sett i den speglen, sa jag lätt.
- Vad ör det fören spegel?

*Deena satt bara och lyssnade på vad tjejerna sa och deltog inte i samtalet. Det var så det brukade vara, men hon hade alltid en tillbakadragen roll om det var mer öppna hon umgicks med.
Det började bli kyligt och och drog sin mantel tätare omkring sig. Proppmätt från middagen och fortfarande vimsig i huvudet av raseriutbrottet gjorde henne väldigt sömnig och hon gäspade stort.
Plötsligt hörde hon något som hon kände igen. Caroline hade nämnt mörd-spegeln. Deena hade aldrig berättat det för någon, men en gång för två år sedan hade hon antagligen gått i sömnen, för plötsligt hade hon vaknat upp i ett litet och dammigt klassrum mitt i natten. Där hade det stått en stor och vacker spegel och när hon tittade på sina yrvakna spegelbild såg hon inte riktigt sitt dåvarande själv.*

- Jag har sett in i mörd-spegeln, sa hon rakt ut och nästan avbröt Laura. - Jag såg mig själv äldre... med massor av människor runt omkring mig. De liknade mig på något sätt så jag tror att det var mina barn.

*Hon smålog lite drömmande när hon mindes småttingarna som hade sprungit runt hennes ben i spegeln. Hennes dröm var att skapa en stor familj som aldrig skulle splittras, så som hon aldrig hade fått leva.*

"Åh!" sa jag.
"De var nog jätte söta! Du hittar nog någon som kan bli en bra pappa till dem!" sa jag uppmuntrande.
Hon nickade.
"Du är ju jätte snygg!" Sa jag för att få henne på bättre humör igen.
"Jag vet vart spegeln står... Men jag har aldrig vågat se in i den..." Sa jag.
"Vi kan gå dit i natt!" Sa jag och log.

*OOC: Ni kan hitta min karaktärs beskrivning på min profil. *

Jag sprang genom korridoren med staven i högsta hugg. Raska steg bakom mig hörde jag ett gäng irriterade Ravenclaw elever.
Min plan hade misslyckats, dem insåg vem som stod bakom buset.

-Lenny, när vi får tag på dig ska du spolas på tjejernas toalett. Och Jason har sin kamera med sig! ropade en av Ravenclaw eleverna.

-Vad har jag ställt till med, flåsade jag när jag stod bakom en av Hogwarts mäktiga fackel pelare som lyste upp korridoren.
Jag drog fram marodörkartan ur innerfickan för att se efter ifall jag skakat av dem.

På kartan syntes bara jag i den korridor jag befann mig i.
Plötsligt dök tre namn upp. Laura, Deena och Caroline. Dem tre gick förbi korsningen till den korridor jag stod i.

-Dem måste hjälpa mig, tänkte jag och slängde mig runt hörnet på pelaren för att hinna ikapp dem.
Jag sprang för allt jag hade. Där framme smög de tre flickorna.

-Hey! kan ni hjälpa mig?! ropade jag.
De tre flickorna vände sig om.

Caroline;
"Självklart!" Sa jag direkt.
"Vad behöver du hjälp med?" Frågade jag, sedan hörde jag steg i korridoren före...

-Jag är jagad. Och måste hitta någonstanns att gömma mig. Kan ni hjälpa mig? sa jag flåsandes.

-Det gäller liv och död, dem kommer vilken sekund som helst, fräste jag och kollade runt omkring med oro i blicken.

"Visst!" Sa jag och tog hans hand.
Vi sprang till Slytherins uppehållsrum.
När vi var framme sa han någonting och vi sprang in.
Vi sprang upp för trapporna och in i mitt rum.
Jag stängde dörren och låste.
"Jag har fått ett eget rum, mamma och pappa insisterade..." Sa jag och himlade med ögonen, fast egentligen var det för att jag var en metaformagus och skulle kunna förvandla mig när jag ville...

-Men hur?! Du är ju Gryffindor elev? frågade jag.
Mina tankar snurrade runt i huvudet.
Detta är inte rätt, jag har gått här i två år mer än henne men ändå lyckas saker hända utan att jag vet.

-Du borde förklara dig, för jag har aldrig sett dig här förr. Det är ganska omöjligt för dig att ta dig in i Slytherins sällskapsrum utan en Confunus besvärjelse eller Polyjuice elixir, sa jag och stirrade på Caroline.

(xD Blandade ihop med en ff^^)

"Du får inte säga det till någon, men jag är en metaformagus, bara Laura och Deena vet det, bortsett från min släckt och lärarna här... Jag har fyra skepnader"

*OOC: ''ff''? *

-Det var som fa.. sa jag innan Caroline stoppade mig genom att signalera hysh tecken med fingret över läpparna.
-Vilka skepnader har du? viskade jag.