Rollspel: Marodörernas tid

Lily såg upp och och såg att Marodörerna inte stod så långt borta. "Åh nej, ska det mobba honom nu igen?", tänkte hon och sneglade på Severus, som såg lite spänd ut. Hon kände för att bara gå därifrån, men bestämde sig för att stanna. Om de nu skulle mobba honom så skulle hon försöka stoppa dem.

(James)
- Tjenixen, Snorgärsen vi tänkte vara snälla idag. Sa jag med tillfredställelse då jag såg att Snape hoppade till.

(Sirius)
- Ja, vi tänkte göra mänskligheten en god gärning genom att tvätta ditt flottiga hår.

(James)
- Nu blev du väll glad snorgärsen, vi gör ju dej bara en välmening, du kanske får vänner då.
Sa jag viftade med staven och Snape hängde uppoch ner i vristerna.
- Efter dig min sköna, sa jag med en bugning mot Sirius, som frammmanade vattenhinkar.
Som sedan med en viftning av hans trollstav landade på den då dyblöta Snorgärsen.

(Sirius)
- Ser bra ut, men det fattas något, jo lite lödder och tvål, skulle du vilja hjälpa oss med detta?, sa jag och vände mig till Remus medan jag log i förbifarten åt ett par tjejer som såg på.

"Varför håller ni på så?", sa Lily argt och blängde på dem, speciellt på James, som hon irriterade sig mest på. Hon tänkte inte försöka spela någon "beskyddare" åt honom, men hon tänkte inte stå där nöjt och se på medan de mobbade honom. Aldrig. Så gjorde man bara inte.

Remus log och bugade sig. "Med nöje.", sa han och snart var Snape täckt av löddrig stinkande tvål. "Oj, ursäkta mig, fel doft partikel!", ursäktade han sig klumpigt och såg på Lily.

(James)
- Enkelt min sköna dam han är en Snorgärs som behöver tvätta håret, och vi gör det åt honom, vi är så goda, sa jag med ett flin rufsade om mitt svarta hår och slängde iväg ett självsäkert leende mot Evans.

(Sirius)
- Det gör inget Remus, en stinkande snorgärs med rent hår är bättre en än ostinkande snorgärs med smuttsigt hår, sa jag med ett fllin.

Remus log tacksamt emot Siruis. "Måste finslipa mina tekniker!", sa han och med ett vift med trollstaven hade Snape sina stinkande strumpor intryckta i munnen.

"Det verkar inte som om han bad om det", sa hon sammanbitet och lade en hand på ena höften, mest för att se bestämd ut. Hon himlade med ögonen åt Potter, han kunde charma vem som helst med sitt snygga, självsäkra leende, men inte henne. Hon tänkte inte bli en i skaran av hans beundrare.

(James)
- Mycket bra herr Måntand, mycket bra, snart kommer du upp i våra ädla ändamål.
Du tar dig, jag har lärt upp dig bra, sa jag självsäkert medans jag såg åt det håll där en klunga med tjejer stod. Och log mot dem alla med ett självsäkert leende.
- Men Evans han ber vist om det, alla vill ju ha lika snyggt hår som jag, sa jag och rufsade till mitt hår medans jag blinkade åt henne.

Remus nickade och log emot Snorgärsen. "Hur känns det? Känns det bra?", frågade han och skrattade åt Severus plågade ansiktsuttryck. Sedan kände han sig grym och elak.

"Idioter!", sa hon argt och vände sig om för att gå. Severus gillade inte när hon försvarade honom, så därför så gjorde hon inte det. Han brukade till och med kalla henne för "smutsskalle" när hon gjorde det, men det var väl mest för att han inte ville bli försvarad av en tjej? Hon suckade frustrerat. Nu var hon säkert sen till sin lektion.