ett år på Hogwarts

(Sorry att jag inte skrivit, men jag har haft annat för mig :p men söta Cara har ju gjort det åt mig ♥ )

Draco såg på Cara och log när hon besegrade mini Vesslan. innan han bestämde sig för en duell mot Dean. Draco försökte behålla sitt humör vilket gick hyfsat bra om man gämför duellen mot James. han besegrade honom och gick sedan stol och satte sig bredvid sin fästmö

(okej då men kan jag komma in? det är så här jag menar att jag blir liksom ut puffad!)

(du blir inte utpuffad du är bara inte där!! du springer ju runt och gör en massa annat oförklarligt. jag fattar inte hälften av sakerna du gör. som de där med Bellatrix och sedan alla brev hela tiden. kom på något att göra som stämmer in i stället!)

(vi puffar fortfarande inte ut dig, du måste helt enkelt tänka på rätt rum medan du går förbi väggen tre gånger. Och det fungerar inte att tänka typ "rummet där Cara är) eller något liknande)
Mira var den tuffaste motståndaren hittills, timme efter timme duellerade dem, båda lekfullt. Sedan, då båda trodde att ingen av dem var beredd, kastade båda iväg varsin lamslå som träffade dem båda, och det blev oavgjort.

jag gick mot vid-behov-rummet! Jag behövde ett rum med cara tänkte jag och sen efter att jag har gått 4 gånger så kommer en dörr och jag öppnar den och ser nästan hela hogwarts!

(var det bra?)

Draco satt bredvid Cara och de såg roat på sina vänner som duellerade. De var riktigt duktiga, de måste han erkänna. han var inte dålig själv, men han spelade inte i samma liga. han såg på Cara. hon var tränad för dueller, undra hur bra hon hade klarat sig? det hade varit kul och se, men han förstod att hon var orolig för barnet. han la armen runt henne och började leka med hennes hår.

Jag gick in och såg Cara, Draco och alla och gick och satte mig.

Jag log mot Draco. det känndes bra att ha honom vid min sida. och sedan följde jag duellen med späning. jag vill också duellera. tänkte jag surt. dumma barn!! men sen ändrade jag mig. jag la händerna på magen och log glatt. där inne finns mitt och Dracos barn. jag bara log.

(Och det fungerar inte att tänka typ "rummet där Cara är" Lyssnar du aldrig???)
James och Mira bestämde sig för ännu en duell, denna gången på blodigt allvar. James duellerade så snabbt han kunde, med trollformlerna han var bäst på, vilket Mira också verkade göra.

jag såg på mina vänner och bestämde mig för att gå ut.
- Vi syns om en stund. sa jag till Draco och gav honom en kyss och gick sedan mot utgången och parerade en trollformel som kom mot mig
- Sorry Cara. sa Mira och fortsatte konsentrera sig på James. jag bara log och gick ut i korridoren. det var lugnt utan för.
- Fröken Riddle jag vill prata med dig. jag vände mig om och såg på Dumbledore som stod bakom mig med en bläckfiskt på huvudet. jag sågpå honom och följde efter han mot hans kontor. jag satte mig i stolen framför honom och såg på hans rum som var fullt med nallar, leksaker och konstiga böcker.
- Cara jag måste tyvärr medela dig att dina föräldrar tyvärr har gått bort. sa han och jag kände hur jag frös till is.
- Du ljuger. var det första jag fick ur mig och han skakade på huvudet så att bläkfiskens armar rörde på sig.
- Nej de brann inne. ministeriet var dör för en stund sedan och de har fast ställt att det var Voldemort och hans dödsätare som gjorde det. förkalrade han och jag bara såg på honom.
- Kaka? frågade Dumbledore glatt, jag såg på honom och stälde mig upp och sprang där ifrån. jag såg inte ens vart jag sprang. jag ville bara bort från allt, bort från Dumbledore bort från sanningen. jag hamnade i ett tom klassrum. jag satte mig i ett hörn och drog upp bena till hakan och lät tårarna falla.

Dumbledore såg efter Cara och ryckte på axlarna. han ville i alla fall han en kaka. han började äta och nynade på, winners take it all.

(ni får säga till i fall det händer för mycket med min gubbe )