Rollspel - Barnens tid på Hogwarts

- Jag förstår, sa jag och log och gick sedan ut för att leta reda på min kusin.
Jag hittade henne ensam i en kupé. och jag gick in.
- Hej Vicy, kan jas slå mig ner?, sa jag leende och satte mig utan hennes tilllåtelse.
- Hej Roxy, visst slå dej ner, sa hon och log.
- Hur är det?, sa jag vänligt.
- Jo, bara bra, sa hon med ett halvhjärtat leende.
Jag höjde på ögonbrynen och såg på henne.
- Tror du verkligen att jag inte ser när du ljuger?, sa jag till henne och hon log.
- Okej då, det är Ted, sa hon medgörligt.
- Vad är det med honom?, sa jag.
- Jo, när jag såg honom på perongen så kände jag att det var annorlunda.
Och jag var nära på att kyssa honom nu på tåget, sa hon och log.
- Och är det något att vara så ledsen över?, frågade jag henne.
- Nej, men jag tror inte att han känner detsamma, sa hon och vände sig bort.
- Jo, det tror jag nog han gör, sa jag leende mot henne men vi blev avbrutna för ett helt gäng av hennes fnittrande irriterande vänner kom in.
- Hej då, Vicky, sa jag och flydde från hennes irreterande vänner.

Jag gick sedan in i kupén där Ted satt spänt och vänta.
Jag satte mig ner och såg på honom.
- Hon gillar dej, sa jag lätt och tog en chockladgroda och log.

jag såg när Roxy försvann och hon kan itne varit borta mer än en kvart men det kändes som en evighet tills hon kom tillbaka och jag kände hur glad jag blev över hennes ord
"Verkligen? på riktigt?" sa jag lite förvånat och såg på henne för att se om hon ljög eller inte

- Självklart, men jag sa inte vad du kännde, så nu är det upp till dig att bestämma vad du ska göra, sa jag och log.
Och du kan ta det lugnt, hennes små irriterande vänner är där och fnissar, sa jag till honom och log sedan.

jag såg på Roxy och nickade
"Tack så mycket" sa ja goch försökte komma på vad jag skulle göra
"Är inte de hemska och frustrerande de där tjejerna?" frågade jag henne och skakade på huvudet, jag förstod itne varför Vicy umgås med dem. med det var ett annat problem, jag är tvungen att komma på vad jag ska göra åt hela sitiuationen. "Ska jag prata med henne?"

- Ingen orsak Ted, självklart hjälper jag dig, sa jag och log.
- De är verkligen jobbiga, ska jämt sminka sig och snacka killar.
Och bara för att jag är ett år yngre och inte bryr mig om något sådant så håller de på att retas.
Jag önskar verkligen att jag skulle junna slå till dem, jag klarar mig ju mot Fred och han är ändå äldre än de.
Eller annars vill jag kasta en förhäxning över dem, men det är också förbjudet.
Fast jag ska nog göra det ändå, sa jag med ett flin mot honom.
- Klart du ska prata med henne, ni är ju ändå vänner så börja där och treva upp det, sa jag och log.

"ibland är det svårt att tro at tdu kan vara allvarlig" skrattade jag
"De är så irriterande, jag förstår inte varför hon umgås med dem? kan vi inte bara kasta av dem från tåget?" skrattade jag
"Men Fred är ju en mes" skrattade jag lite retsamt "Och sikta på dem med en dunkare" jag log lite elakt och funderade på om man kunde fixa det.
"Ja jag får väll prata med henne, jag gör det antinten senare i kväll eller i morgon." sa jag och såg lite tveksam ut

- Ja dunkare var en smart idé, det måste jag testa, jag kanske kan få det att se ut som en olycka, sa jag med ett elakt flin.
- Och du tror inte att jag kan slå ner dej då?
Du är bara ett år äldra och knappast starkare, sa jag med höjda ögonbryn.
- Sätt dig vid henne på middagen då, sa jag och log.
Det är bättre att börja på engång än att skjuta upp det, sa jag och la fötterna på sätet och tog ännu en chokladgroda av honom.

"Ja det kan väll inte vara så svårt att "låna" några" sa jag och skrattade lite
"Jag är inte så klen, men jag slås inte! det är barbariskt!" sa jag respektfullt
"Ja du har väll rätt, och sluta äta upp min choklad. jag gillar choklad och jag vill ha den ifred! varför äter alla alltid upp den?" sa jag och ryckte åt mig mina chokladgrodor och tog en och åt och såg sedan på kortet som var av min far och log lite tveksamt.

- Nej, säkert du är inte alls klen, sa jag och himlade med ögonen.
- Du får inte ha den ifred eftersom att jag missade matvagnen och att jag är hungrig, sa jag glatt och nappade åt mig kortet och såg på det.
- Oj, förlåt Ted jag tänkte inte på det, sa jag förskräkt och såg på Teds far.

"Vadå tror du jag är klen?" sa jag och såg på henne "Och det är inte mitt fel att du missade matvagnen"
Jag såg på henne och kortet
"Äh det är lugnt, jag kan ju inte säga så mycket. men det känns skumt och se honom på ett kort men inte känna honom" sa jag och ryckte på axlarna och såg på henne