Rollspel!?

(Tack! ♥)

Vi gick in och hälsade på professor Snigelhorn.

Vi satte oss vid bordet med ett antal elever till.
Snigelhorn såg lystert på oss som om vi tillhörde någon samling av värdefulle ädelstenar.

Jag satt uppmärksamt och lyssnade när professor Snigelhorn pratade.

Snigelhorn började babla om alla berömda elever han hjälpt under åren och jag lyssnade med ett halvt öra.
Sedan vände han sig till mig.
- Nå, miss Wilder, hur mår dina föräldrar?, jobbar de fortfarande åt ministeriet?
Och har jag rätt i att du känner många betydande trollkarlar?, sa han undrande.
- Jo, de mår väll bra och de jobbar som sagt som aurorer.
Jo jag känner många betydande rollkarlar Potters, Weasleys, Kingsley och några till, sa jag en aningen frånvarande.
Jag ville inte att folk skulle bli vän med mig pga. mina kontakter.
- Så du känner Kingsley, ministern?, sa Snigelhorn och jag nickade.
- Så vad är dina intressen?, vad hade du tänkt att göra som vuxen?, sa han leende.
- Jag älskar Quidditch och har antingen tänkt att bli auror eller Quidditchspelare, sa jag leende.
- Och du tänker söka till laget nästa år antar jag?, sa Snigelhorn artigt.
- Nej, jag kom med i år, jag känner ju Roxy hon som är slagman och jag ska bli deras andra slagman.
Rektorn tillät det, sa jag och log mot honom.
- Härligt att höra, Roxanne Weasley och Roxanne Wilder, Gryffindors slagmän, sa Snigelhorn skrockande och vände sig till Caroline.

"Caroline då? Vad jobbar dina föräldrar som?" Frågade han mig.
"De är tandläkare" sa jag och log.
"Åh! Som Hermione Weasleys föräldrar då?!" Sa han förtjust.
Jag nickade.
"Så du är alltså mugglarfödd?" Frågade han mig.
Jag nickade igen.
"Som mrs Weasley igen då" skrockade han.
"Ja" svarade jag.
"Vad är dina intressen då? Gillar du också quiddich?" Frågade han.
"Jag vet inte... Jag har aldrig prövat..." Sa jag sanningsenligt.
"Nej, det klart, vad dum jag är" sa han och skrattade.
"Men vad vill lilla fröken bli när hon blir stor då?" Frågade han.
"Jag vet inte riktigt, något som kan ändra mycket, som är betydande för omvärlden" sa jag.
"Du är nog vår nya Hermione!" Sa han glatt.
Jag log.

Jag log glatt mot Caroline att snigelhorn accepterade henne fast hon var mugglarfödd var bra.
Han vände sig mot de andra och böjade prata med dem och jag böjde mig fram till Caroline.
- Akta dej snart sitter vi på hans hylla med berömda elever, viskade jag och flinade till henne.

Jag log tillbaka, innan jag vände mig mot professor Snigelhorn igen.
"Olle McLaggen ser jag! Hur mår pappa?" Frågade professor Snigelhorn, jag vände mig mot dem.
Cormacs son?

- Klart jag är Cormacs son, sa han överlägset och såg ner på Caroline.
- Sluta vara en sån stropp, sa jag stritslystet och såg ilsket på honom.
- Men hon är ju bara en...., sa han och jag slängde ett kallt ögonkast på honom.
- Jag skulle inte avsluta den där meningen om jag var du, sa jag argt och han tystnade och Snigelhorn skrockade.
- Du har humör miss Wilder, utmärkt för en Quidditspelare, och särskilt för en slagman, sa han leende och serverade runt efterrätten.

"Tack" viskade jag.
Hur tycktes inte höra mig, men jag vände mig ändå till Olle.
"Jag är hellre än smutsskalle än en idiot" sa kal kyligt.
"Haha, bra sagt Caroline" sa professor Snigelhorn och satte sig sedan i sin stora fåtölj.
Jag log charmigt innan jag vände mig till Olle igen, som tydligen ville säga någonting, men han var klok nog att hålla tyst.

- Lungt, sa jag glatt till Caroline och såg kyligt på Olle som höll tyst efter att jag och Caroline hade sagt till honom.
- Så vad tycker ni om lektionerna, så här långt?, sa Snigelhorn och såg på oss.