The annorlunda mugglisgame!

Ja, jätte, super duper! ♥

Awesome!

Superbra!

jättebra

Mugglisnamn: Hannai
Åldern ni vill ha: 15
Ögonfärg: Grön
Hårfärg: Kastanjebrunt
Styrkor: Är snabb och kan kamouflera sig bra.Hon är också bra på att kasta knivar.
Svagheter: Hon har svårt för att döda folk, hon tycker det är hemskt.
Vapenönskning: Knivar
Övrigt: Hon såg sin mamma bli skjuten och därför vill hon inte döda folk.Hon ser rätt oskyldig ut, men är otroligt stark på insidan, då hon har behövt stå ut med smärtan av båda döda föräldrarna och hennes bror fick tungan avskuren och jobbar i huvudstaden.

Grymt bra ♥

Alla är så snälla! Mkt roligare att skriva dåh! Här kommer tusensköna!!

Tusensköna

Distrikt tusenskönas uttagning blev inte riktigt lika dramatisk som liljas. Inga oväntade dödsfall, och tusenskönas podietrappa var av trä och inte av sten. Tonks_xD hade ännu inte hört talas om dödsfallet i distrikt lilja. Tur var väl det. En av Tonks_xDs största svagheter var att hon blev nervös bara av att tänka på döden, över att se döda människor, någon som dödar en annan, eller tanken på att behöva döda själv. Hon vände sig om. Där stod hennes pappa och log uppmuntrande mot henne. Hon var vid slåttern för första gången. Hon var tolv år gammal. Hon hade varit nervös över detta redan tre månader i förväg. Och så ville hon ha det överstökat. Hon kikade på sin digitala klocka. Ceremonin skulle börja om tretton sekunder. Tonks_xDbörjade trampa nervöst. Sju… Sex… Tänk om jag blir vald! Tänker hon. Fyra tre… Jag vill inte döda! Tänker hon. Två… Ett…
”Hrm Hrm!”, det är såklart tanten som harklar sig. Hon vill inte höra det som det känns att hon kommer få höra. Hon vet inte varför, men det känns som att hon kommer bli vald… Hon vill inte det. Hon kanske skulle vara för svag… Hon kanske inte skulle kunna döda även om hon skulle dö om hon inte gjorde det… Men ingenting var avgjort än. Men snart…
”Hejsan alla invånare i distrikt tusensköna! Välkomna till uttagningen till årets mugglisgame. Vi börjar direkt!” Hon satte handen för ögonen och tog en lapp med den andra. Det såg inte Tonks_xD eftersom att hon var bland dem kortaste som fick delta, och också stod långt bak. Men hon visste att tanten gjorde det. Det hade hennes pappa berättat.
”Nu vet jag vem den första kämpen är. Och det är ingen mindre än Tonks_xD!”, sa hon till folkmassan. Dem följande minuterna kunde inte Tonks_xD inte komma ihåg hur hon än ansträngde sig. Hon kom inte ihåg hur hon hade reagerat. Fast hennes pappa talade om för henne efteråt att hon hade sett ut som ett spöke.

HannaPanna stod lite avsides på torget. Hon var fjorton år och måste delta om lotten ville så. Men det hela spelade inte så stor roll för HannaPanna. Hon ville verkligen inte döda, men om det var på blodigt allvar så allvarligt talat: Vad har man för val? Ungefär så gick HannaPannas tankebanor. Men vad skulle man göra utan sin familj? Det kunde inte HannaPanna svara på. Men i övrigt skulle hon kanske klara sig bra. Hon var en snabb person, och duktig på att klättra. Hon hade tränat lite innan, men en karriärist kunde hon inte påstå att hon var. Men inte helt oförberedd. Det kändes som att det borde börja snart. HannaPanna hade inte en särskild fallenhet för tid, men den här gången verkade hon ha rätt. En tant kom upp på podiet och drog den första kämpen. Hon kom inte ihåg namnet, men ja, inte var det HannaPanna i alla fall… Det skulle hon komma ihåg. Hon kände inte så mycket åt det. Det spelade liksom ingen roll. Men hon lyssnade mycket noga när tanten hade dragit en lapp till och läste upp den.
”På den här lappen står det HannaPanna”, ropar tanten. HannaPanna vet inte riktigt vad hon ska göra, men hon antar att hon borde gå upp på podiet hon också. Hon rörde sig som en sengångare. Hon försökte smälta att hon troligtvis inte skulle få komma tillbaka till distrikt tusensköna. Efter en oväntat lång vandring fram till podiet var hon där. Hon skakade hand med tanten som lade sin hand på hennes axel och viskade in i hennes öra:
”Var inte rädd, det kommer ordna sig. Det gör det alltid vare sig du kommer tillbaka eller inte. Jag deltog också i mugglisgame när jag var fjorton. Jag höll ut, gömde mig och lärde mig döda. Jag trodde på mig själv, och det gick bra för mig. Jag vann spelen och kom hem som en stor hjälte. Tro på dig själv”, avslutade hon och släppte HannaPannas axel. Dem orden kommer jag aldrig att glömma. Tänkte HannaPanna när hon ställde sig bredvid den likbleka blonda flickan.

Hoppas att alla underbara följare och deltagare fortsätter att läsa och gilla!

Helt otroligt bra! ♥

Superbra

Hur bra får man skriva?♥