PRS Lupple & Medi

"Barnhem." Hon såg på honom och skrattade lätt.
"Du hr rätt Hilda var min mamma fast inte som man brukar tro." Hon lutade sig tillbaka och såg ut genom rutan.
"Fråga vad du vill. Inget är mer roligt att öppna upp om varandra." Hon såg på honom.
"Jag fick några sömntabletter så jag kan sova bättre." Hon spratt till och såg på honom.
"Ska vi till kyrkan?" Frågade hon ivrigt och knäppte sina händer.

Han såg på henne och skrattade lätt.
"Ja vi ska till kyrkan, men först dina mediciner, sen klänning sen kyrkan. Den är finare på kvällen när det börjar mörkna. Och ja du ville ha glass också. Så mycket och göra och så lite tid." Flinade han och startade lite musik.
"Vad är din favoritmusik?" Sa han nyfiket och såg på henne.

Hon nickade och log upphetsat.
"Oj det var en svår nöt." Hon funderade en stund.
"Tro det eller ej men jag gillar musik från åttiotalet, powermetal, fillmusik och klassiskt." Hon log.
"och du själv?" Frågade hon medan de parkerade.
"Tack för skjutsen. Du är en riktigt bra förare." Hon klev ur bilen och hängde kameran runt halsen och sträckte på sig.

"Jag gillar mycket musik men får ändå gå med klassisk musik. Det påminner om." Sa han men stoppade sig själv, klev ur bilen och låste den, såg på henne med ett flin.
"Åh tackar." Sa han innan han tog hennes hand försiktigt och gick mot första bästa apotek så hon kunde få ut sina mediciner.

"Om vadå?" Hon gick med honom och la armen om hans arm och log svagt. Nästan som att visa att han var upptagen. Hon kände blickar från kvinnor och hon såg upp på honom.
"Så en sista fråga." Hon funderade och log sedan.
"Vad gilar du att göra.. Förutom att gå på hustak."
Solen kastade sina strålar på dem och Willow slöt ögonen.
"Du får fem poäng om du listar ut mina."

Michael, Dorians bror såg på sin far och lade huvudet på sned.
"Får jag fråga en sak far?" Han log mot honom.
"När ritualen är klar. Vad kommer hända med vår flicka? Hon kommer överleva det vet jag."

" Ingenting." Flinade han på hennes första fråga och kände sedan hennes arm om sin som om hon tingade honom. Det var väldigt roligt och han blev förvånad över att det gjorde honom såpass glad.
"Fem poäng? Vad behöver jag dem poängen till?" Flinade han och såg på henne.
" Jag gillar, kan du gissa?" Flinade han.
"Jag vet att du gillar att fota och resa." Sa han glatt. "Och äldre musik. Och läsa. Jag förtjänar minst 10 poäng för det." Log han.

Lathan såg på sin ena son och studerade honom.
"Det är inte upp till dig Michael, du får inte röra henne nu eller i framtiden." Sa Lathan lugnt men väldigt bestämt i en ton som sa att man inte vågade trotsa honom.

(Brb, ska gå ut en sväng kommer strax tbx)

"Jag gillar även musik från femtiotalet. " Hon log medan såg på honom.
"Du gillar att få mig att må bra, skratta och så vidare." Hon log och klev in i det svala apoteket och gav honom sitt pass.
"Du får ta ut dem eftersom jag inte hanterar språket. Men du kan få 20 poäng."

"Jag hade inte tänkt att röra denne." Han såg på sin far och log svagt.
"Jag tycker bara att hon är söt. Rar och väldigt trevlig så jag tycker det är synd om hon skulle dö."

Han såg på henne med ett brett leende.
"Det kanske jag gör." Sa han och tog lite förundrat emot hennes pass- vad skulle han med det till? Men när hon förklarade så nickade han.
"Jag löser, men jag vill ha dem där 20 poängen." Log han och gick fram till disken där man tog ut recept och gav fram passet och bad om att få ut medicinerna. Damen tvekade lite men när han förklarade och pekade på henne så gjorde hon det utan några problem. Han tackade, betalade och gick med kassen till henne. Gav tillbaka passet till Willow och drog med henne ut från apoteket.
"Här är dem." Sa han och höll upp påsen. "Så glass?" Sa han med ett snett leende.

Lathan såg på sin son och log. " Tycker du verkligen detta?" Sa han lugnt. "Jag tror inte du är ensam om dessa känslor." Sa han tyst och mer bestämt.

Hon vinkade mot kvinnan i kassan och hon log bara ursäktande. Sedan log hon när Dorian kom tillbaka.
"Så nu blir det glass" Hon log medan hon öppnade dörren för honom och vinkade mot kvinnan i kassan.

"Du verkar uppskatta hennes sällskap med." Han log och ryckte på axlarna.
"Vänta bar tills mor får se henne. Hon kommer bli förtjust som vanligt." Han log och lade huvudet på sned.
"Vem ska hämta altaret nu igen?"

Dorian nickade lätt och såg på henne. "Okej." Sa han och skrattade lätt medan han skakade på huvudet. Hon var så livlig- han gillade det.
Han tog hennes hand försiktigt och gick mot glassbaren. Varför han hela tiden tog hennes hand visste han faktiskt inte, det kändes bra på nått sätt. Och hon verkade gilla det och det betydde ju faktiskt mest.

Lathan nickade lite. " Din mor kommer älska henne. Men vi kan inte bestämma vad som ska ske med henne. Hon måste själv välja. Innan ritualen behöver hon veta sanningen och efter - ja det är upp till henne." Sa han tyst, tankfull.
"Lupe gör det." Sa han lugnt och reste sig upp och gick ut från kontoret.