Life - Lupple & Medi PRS

"Tack så mycket." Sa hon och log nu stort.
"Men käraste kung. Det är mig en ära att ni är så vänlig.."

"Jag hoppas du tillåter dessa gåvor för de små." Log han och stora fat svävade fram till henne med vackra bebisskor. "Barnen som bär dessa kommer att lyckas med allt de tar sig an och ge dem en hoppfull syn på livet." Log han varmt.

Hon tog emot fatet och log stort.
"Jag tar mer än gärna emot dessa. De är så vackra." Viskade hon och såg på honom.
"Och jag kommer se efter er dotter varje natt som utlovat. det har bara varit mycket på sista tiden."

Han log lyckligt. "Mycket bra, mycket bra." Log han och smekte henne sakta över håret som ett tack.

"Tack så mycket själv. Jag hör andra ropa på mig så jag måste göra mina väktarplikter." Hon bugade sig djupt för honom.

"Mycket bra. Vi hörs." Log han och flög iväg till sig.

Hon gick tillbaka in i huset och ställde ner fatet och såg sig om. Vilket skulle hon gå till nu?

Gabriel hade lagt sig på en solig plats i mitten av byn och somnat. Han hade pratat med de äldre, lyssnat in flocken och stöttat upp i arbetet. Hans var helt slutkörd.

Efter timmar var hon klar och hon såg mot trappan.
"Jag ska prova en sak. Försvinner min doft så är jag säkert i byn." Ropade hon och öppnade dörren till linneförådet och kom som sagt till Gabriels his.
"Äntligen ehmma" Viskade hon och föll ihop på sängen.

Det hade börjat mörkna och Frej tassade fram till Gabriel för att väcka honom. Det tog många minuter innan Gabriel tvingade sig upp på fötter och släpade sig mot huset. Han klampade in i huset och kröp upp på sängen med huvudet över hennes mage och somnade om.