Life - Lupple & Medi PRS

Han kröp ner och gjorde plats åt henne.
"Vill se dig tills jag somnar. Det är snart eftersom de är stark medicin. Snälla." Han såg olycklig ut.

Mi bäddade varsamt om honom och kröp sedan ned, utanför täcket och kysste hans panna. "Titta då älskade." Viskade hon leendes.

Han makade sig närmare och såg på henne. Hon var så vacker. Hennes ögon gnistrade och hun var så len. Allt hos henne var perfekt. Hennes leende fick det att pirra i hela honom av kärlek och snart så hade han somnat.

Morgonen kom och Gabriel slog upp sina ögon. Nosade noggrant på magen och resten av henne. Hon luktade frisk. Han hade flera tovor i pälsen. Han måste ha rullat en hel del under natten.

hon vaknade och smekte honom över huvudet.
"Hej där. Jag behöver fråga dig om något." sa hon och satte sig upp.

Gabriel såg på henne, genast än mer vaken och skiftade till människa. "Ja min älskade." Log han mjukt.

"Vem i byn har körkort? På riktigt, förutom jag. Du har inte, du kör utan att ha ett." sa hon mjukt.

Han funderade lite. "Eh ingen?" Sa han tankfullt. Skrattade lite. "Hurså?" Undrade han mjukt.

"Jag behöver åka in till stan. Kanske någon hos Mi kan köra mig? Du vill säkert inte att jag åker." Sa hon mjukt.

Han såg på henne, genast lite mer spänd. "Stan? Vad ska du göra där?" Undrade han lugnt.