Life - Lupple & Medi PRS

"Jag ramlade på knäna. Sen när sitter hjärnan i knäna?" Frågade hon och såg på honom.
"Men hämta någon läkarkunnig."

"Ja inte vet jag Olivia. Det kanske kan sprida sig upp dit. " Sa han nästan argt och la snabbt ned henne i sängen innan han rusade igenom portalen och drog mig sig läkekvinnan till Olivia i sängen. "Har hon hjärnskakning?" Undrade han oroligt. Fortfarande argt. Läkekvinnan såg på Gabriel och log svagt. "Gabriel, lämna rummet." Sa hon enkelt innan hon fokuserade på Olivia. "Hur mår du?" Log hon och satte sig på sängkanten hos henne.

Hon såg på honom och bäddade ner sig. Såg på kvinnan och log matt.
"Jag är väl sjuk i kärleken? Gabriel och ja... älskade i duschen och sen föll jag ner på knä. han tror jag har en hjärnskakning."

Hon nickade sakta. "Jag förstår." Sa hon med ett mjukt leende. "Du slog bara i dina knän?" Log hon.

"Jag tror det. Det är nog bäst du kollar så inte han blir tokig nog." Hon log och tog hennes hand.

Hon skrattade lågt. "Jag är helt säker på att du inte har någon som helst skada." Log hon ärligt. "Men jag kollar över dig." Sa hon.

"Kolla att barnen är oskadda och min hjärna i mina knän." Hon såg på honom.
"Han tror min hjärna är i knäna"

Hon skrattade lågt. "Ja jag menar, där kan den ju vara." Sa hon leendes och kände på hennes mage och lyssnade på hennes hjärta och tog hennes puls. "Barnen mår bra." Log hon och studerade sedan hennes knä." Kanske ett blåmärke imorgon." Log hon.

"Du får säga till honom att jag är okej. Han lyssnar på dig...." Hon satte sig up och såg på henne.

"Jag ska säga till honom." Log hon ärligt. "Något annat?" Sa hon ömt.