Life - Lupple & Medi PRS

Hon såg på henne och nickade.
"Tänk om de kommer följa efter oss?" Frågade hon och hörde steg.
"Stumpan... Ska du verkligen handla mat? " Mannen skrattade.
"Dina vänner är inte så snälla."

Mel flinade roat och såg på henne. " Då kommer de få problem. " Sa hon ärligt. Hade hört att de närmade sig långt innan Olivia. Hon snurrade runt och ställde sig framför Olivia när de närmade sig. " Gör er själva en tjänst och stick." Fräste Mel.

Han skrattade och såg på Mel.
"Bitch stick din väg." sa en annan och såg på Olivia.
"Är det hon han vill ha?"

Mel flinade roat och kände hur ögonen glödde till på henne. " Jag är inte ett dugg rädd för er. Men ingen av er kommer röra ett hårstrå på min upptagna vän." Sa hon ärligt och kände Aldriz och Sammys och Frej närvaro. De slöt upp runt Olivia som en pansarvägg.

Mannen suckade.
"Vi är här för att hämta henne. Vår chef är tydligen intresserad av henne. Vi måste tyvär ta henne. Era lopphögar"

Sammy såg intresserat på dom. " Jasså? Jag är ledsen. Jag vet inte vem er chef är. Men nej. Hon ska ingenstans. " Sa han ärligt och Aldriz viftade lite i luften och mumlade några ord och rep band ihop männen till en stor klump. " Spring. " Sa Aldriz och Frej greppade tag om Olivia, bar upp henne och tog fyra stora steg till bilen låste upp den. Satte in henne och sig själv och började sedan köra ut från parkeringen.

Hon skrek till och såg på Frej. Höll sedan fast vid honom.
Hon såg sedan på Frej.
"Vilka var de?"

"Ingen aning Olivia." Svarade han allvarligt, ärligt. Fortsatte att köra ut och bortåt- hem. Han körde antagligen snabbare än han fick. Snart kände han Aldriz doft i en bil bakom honom. Hade han snott den? Sedan slöt sig Sammy och Mel till dem i vargform. De sprang på varsin sida om vägen i skogarna. Följde bilen noggrant. "Vi är täckta hem." Sa han enkelt. "Jag vill att du ringer till Mi och Gabriel. Nu. Vi måste vara redo." Sa han ärligt.

Hon drog upp mobilen och knappade darrigt in mobilen och såg sedan mot de andra.
"Det ringer!" pep hon och började att gråta.

Frej tog hennes telefon och svarade. "Vem är det?" Frågade han allvarligt och körde ännu fortare. De behövde komma hem, nu.