Life - Lupple & Medi PRS

Hon nickade och sedan pressade hon sig närmare henne. Ville skrika men kunde inte.
"Till stugan. Jag måste börja göra sövande medel till de skadade när de väl behöver det." skrek hon högt.

Mi skrattade lågt. Hon var oskadd. " Skrik inte. Jag är precis här. " Log hon. " Jag är påväg dit. " Log hon och kände Gabriels varg närma sig. Snabbt. "Gabriel är på väg. " Log hon mot Olivia.

Hon såg på honom och svalde.
"Visste inte hur mycket du hörde..." Hon nickade och svalde.
"Jag måste ha mer beskydd. Tänk om ingen var med?"

" Det är okej Olivia. Vi är snart framme. " Viskade hon ömt. " Men du hade fyra beskyddare. Och ingen lyckades ta dig." Log hon och såg Gabriel springa längs hennes höger sida och sedan fem vargar till som formerade sig kring dem medan även några andra cirkulerade runt utkanterna av vart dom sprang.

Hon nickade bara och vågade inte öppna ögonen.
"Är vi framme snart?" Frågade hon tyst och kände hur trött hon blev.

Mi stannade först när hon var innanför dörrarna i Olivias stuga. Varsamt satte hon ned henne i soffan. " Du kan titta nu." Viskade hon ömt. Och drog en filt över hennes ben. Gabriel tog sig in och skiftade till människa och la armarna omkring Olivia. " Älskade älskade Olivia. Hur mår du?"frågade han mjukt.

Hon öppnade ögonen och hon såg på Mi.
"Tack Mi Du är bäst." Sa hon och kramade om Gabriel.
"Omskakad, rädd och helt förkrossad. Låt mig aldrig åka in igen." Hon såg på honom.
"Lär mig självförsvar." Sa hon sedan.

Gabriel smekte henne över kinderna och undersökte hennes kropp. Inte en enda skråma på henne. " Älskade. Jag kan lära dig självförsvar om nio månader." Viskade han ärligt. " Tills dess och även efter kommer du ha beskydd. " Viskade han ärligt.

"Lovar du?" Frågade hon och kysste honom.
"Jag och Frej kollade på täljknivar i dag. Så jag kan ha något roligt att göra." Viskade hon och fnissade sedan.

Han nickade. " Ja älskade. Du måste kunna försvara våra barn. " Viskade han ömt. Sedan flinade han. " Jasså? Köpte ni någon då?" Undrade han och hörde en bil komma in körandes och kände av Frej. Han var i stor smärta. " Jag måste gå. Kommer strax. " Viskade han och kysste henne innan han gick ut för att hämta Frej. Som låg i Aldriz bil. Han öppnade dörren och bar ut honom från bilen och vidare in i stugan. Han hade redan börjat läka.