Life - Lupple & Medi PRS

"Jag har gått genom portalen förut. Men är det för märket det är farligt?" Frågade hon och lade armen om magen och sjönk ner.

Aldriz såg på henne. " Jag skulle inte riskera det med märket. " Sa han ärligt.

Hon såg på armen och såg nu på Gabriel.
"Vad ska vi göra?"

Gabriel visste inte alls hur han skulle göra. Aldriz såg ut genom fönstret. Verkade djupt försjunken i tankar.

Gabriel svalde hårt och kysste Olivia passionerat. " Inget kommer hända dig. Stanna här. " Viskade han varmt och skiftade sedan till varg och började ge ut ordrar.

Hon såg nu på honom med tårar innan hon såg honom försvinna och hon kände hur huset tömdes. Hon såg nu sorgset på Aldriz.
"Nu då?"

Aldriz såg på henne, han förstod inte varför han skulle vara här. Han kände henne minst. " Vi avvaktar. Låt trupperna ställa upp sig. Men du som väktare borde kalla på förstärkning." Sa han ärligt.

Hon nickade och såg sedan ner.
"Men kommer de hit tror du? Kommer de att ta mig?"

" jag är helt säker på att de är på väg. Annars skulle de ju inte gett dig ett sådant märke." Sa han ärligt. Det var väl självklart? " Det är inte troligt. Du har starka allierade." Sa han ärligt.

Hon reste sig och gick mot köket.
"Jo det har jag förstått..." Hon hämtade ett glas vatten och såg på honom.


"Sååå... Vi ska ta henne?" Mannen såg på sin vän. Nog var mannen vacker. Såg sedan mot bilen.
"Vem av oss ska locka ut henne?"

Han såg på henne. " Ring efter förstärkning Olivia. Du har änglar på din sida. Älvor. Ring. " Uppmanade han strängt. Om de gjort det när han anfallit så skulle de inte ha kommit i närheten ens.

Mannen såg på honom med en kritisk blick. " Inte så entusiastisk. Tack. " Sa han kallt och drog fram en kniv. Skar blixtsnabbt upp mannen över armarna och bröstkorgen. " Du. Bäst du springer efter hjälp. " Sa han enkelt.