Life - Lupple & Medi PRS

Hon fnissade.
"Jag har bestämt Honey Fey. Edter honung och min mormor." Hon log ömt.

Han såg nu på honom.
"Ursäkta? Klart jag är människa. " Han svalde.
"Vad menar du?"

Han log. " Mycket vackert namn." Sa han ärligt. " De andra då. Flickor eller pojkar?" Log han ömt.

Gabriel såg på honom. Detta stämde inte alls. Blev han lurad. Han studerade honom noga och visslade tre signaler så att han lät som en fågel och inom några sekunder var Mistril där. " Är han påverkad?" Frågade Gabriel och Mi sjönk ned på knä framför honom med ett mjukt och lockande leende. " Franz. Berätta för mig varför du har kommit. " Spann hon lockande. Hypnotiserande.

"Det har vi inte pratat om. Men de ska ha naturnamn. Det min ända önskan." Olivia fnissade.
"Du vet Flora om det är en flicka."


Mannen såg på honom och såg sedan på kvinnan. Vart hade hon kommit ifrån? Men när hon började tala stelnade han till. Hon var väl inte en vampyr? Men eftersom han var under sin mästare kunde han inte bli hypnotiserad igen. Han fick väl skådespela?
"Jag kom för att söka skydd. En man attackerade mig med en kniv." Sa han i en monoton röst.

Aldriz nickade leendes. " Jag förstår. Tycker det är väldigt vackert." Sa han ärligt. " Så hur vill du uppfostra barnen? Vad ser du mest fram emot?" Log han.

Mi såg noga på honom. Han lät rätt men hans ögon. Verkade inte tala samma sanning. Hon studerade honom noga. " Är du under någons beskydd?" Log hon lockande.

"Lära dem allt viktigt. Sen lära dem sjunga och dansa."

Han slöt sakta ögonen och skakade på huvudet.
"Nej det är jag inte..." Viskade han trött.

" Så du kan sjunga?" Log han nyfiket.


Mistril flinade lite. Han var inte hyptnotiserad av henne det var säkert. Han tillhörde någon. " Han svarar inte som han ska på min charm. Låt oss döda honom." Sa hon enkelt.

Hon nickade lite.
"Ja det kan jag," Viskade hon mjukt.

Han öppnade ögonen och såg nu skräckslagen ut.
"Nej.... Jag vill inte dö!" skrek han och såg på Mistril.

" Du måste visa mig någon gång. " Log han varmt.

Mi såg på honom. " Nej du är rätt ung. Men jag kan inte skydda dig när du ljuger. " Suckade hon ärligt.

"Det ska jag... " Viskade hon och log.
"Och om det blir jobbigt i byn så har du ditt torn." Sa hon ömt.

Han såg på henne.
"Jag ber om ursäkt." Sa han och svalde.