När Harry och dom är stora (rollspel)

Jag drog en djup suck och avbröt mitt i konversationen.

-Jag borde inte vara här. Jag kanske ska ta och röra mig härifrån. Killarna i Ravenclaw har väl slutat jaga mig vid detta tillfälle, sa jag och grävde efter en svinpung ( plånbok i pås-format ) i vänstra jackfickan.

- Här har du 3 galleoner Caroline. Jag uppskattar din hjälp. Deena, om jag vore du skulle jag inte ha fördomar om Slytherin elever. Jag är inte så jävla hemsk som det verkar, eller hur? sa jag och nickade instämande mot Deena.

"Visst!" Sa jag och räckte honom tre galleoner "behöver du mer så är det bara att säga till!" sa jag och log.
"Nej du är inte hemsk!" Tillade jag.

*Deena stirrade storögt på guldpengarna i Carolines handflata och sedan på killen. Sen skakade hon häftigt på huvudet.*

- Jag har inga fördomar mot eleverna. Det är grundaren Slytherin jag inte känner så starkt för. Och det är inte så... mysigt här nere.

*Återigen log hon ursäktande och stirrade sedan ner i golvet*

"Jag kan hålla med om att det inte är så mysigt, men Slytherin elever är precis som vilken annan elev som helst! Titta bara på mig och Lenny!" Sa jag och log.

Jag gick mot dörren och sneglade bakåt åt de två flickorna som fortsatte den djupa konversation.
Jag öppnade dörren och gick ut, stängde den försiktigt och fövandlade mig till min animagus.

Löpte genom Slytherins sällskapsrum och ut genom entrén. Genom fängelsehålorna och in i ett av klassrummen.

*Deena tittade upp igen på dem två*

- Ja, jag s ju det, Caroline. Jag har inget emot elverna... om de inte gör något dumt förstås.

Jag vände mig om när jag hörde honom gå ut.
"Jag följer efter honom, han måste ha blivit förolämpad..." Sa jag och log ursäktande mot Deena, innan jag följde efter honom. Han gick in i ett av klassrummen.
Jag tittade mig omkring, det var ingen där, så jag förvandlade mig till Jasmine.

I hörnet i klassrummet stod den.
Den omtalade mörd-spegeln. Den enda vän jag har.
Den enda som känner mig, men ger aldrig någon response.

Jag drog av skynket och satte mig bekvämt framför spegeln.

-Lumos, uttalade jag och spetsen på min trollstav lös upp en liten del av klassrummet.

-Ikväll blir det bara du och jag, sa jag nedlåtande med gråten i halsen.

Jag gick tyst fram till honom.
Mörd-spegeln!
Jag satte mig långsamt bredvid honom.

- Hej Caroline, vilken överraskning, sa jag med en lugn röst.
- Är den inte vacker? frågade jag och kollade in i spegeln.