Förbjuden Romans (Professor/Elev)

YAY! Tack!!! Så himla glad jag blir!

Hihi, tack tack tack tack, jag ÄLSKAR den


Mowahahahah! Ser du väl att jag kan
Vill ju ha kvar mina läsare så en cliffhanger här och där är ju aldrig fel
P.S Håller på med nästa kapitel just nu så om ni är riktigt snälla och tummar och kommenterar så kanske ni får ett till kapitel redan IDAG! ♥

Jättebra, som alltid!!

Aw, tack!

Det är bra. Punkt slut. Jag tänker inte säga mer. *gör som PPP gjorde förut i Alli*

Tack ^^

Åh, har slut på tummar för idag men vill skriva igen då helt enkelt. Cliffhangers är bra.. men ändå inte (tror du förstår vad jag menar hehehe) der är klarr man gillar när det känns extra mycket i magen i slutet på ett kapitell


Grymt bra, wow, fantastiskt och allt det där!

Detta kapitlet är ganska så jumla kort, ja, men skrev det endast för dig MillaJ! Så du inte ska få vänta för långe på att få veta vad det är Penelope har bestämt sig för

Hoppas ni gillar det!



~Kapitel 17~

”Professor Snape!” ropar jag, han stannar och vänder sig hastigt mot mig, hans rock fladdrar av vinden. Han ser på mig med förvånad blick.
”Ja, Miss Lovegood?” Hans röst är mättad och raspig och åh så gudomlig. Gåshud byggs snabbt upp över mina armar och ben, jag kan känna hur det snart har täckt hela min kropp. Bara från att höra hans underbara röst.
”Jag ville bara säga tack.” säger jag och vänder mig sedan om och går till biblioteket men jag hör honom säga,
”Inga problem... Penelope...” Han säger mitt namn med sådan mjukhet att jag får rysningar på nytt och en pirrande känsla slår rot i gropen av min mage.

”Hur gick det?” frågar Coraline direkt när jag sätter mig jämte henne i biblioteket.
”Det gick bra, jag klarar det nog, nästan garantera.” svarar jag och fnittrar lite,
”Hur går det för er då?” Jag ser på båda mina vänner,
”Det går förvånansvärt bra, vi blev klara med spådomskonstläxan för ungefär tio minuter sedan så nu pluggar jag runor och Joshua läser någon tidning om quidditch.” svarar Coraline med en skakning av sitt huvud.
”Jag tyckte att jag hade pluggat tillräckligt...” säger Joshua tankspritt, Coraline och jag fnittrar lite sedan tar jag upp boken Avancerat Trolldrycks Skapande och börjar plugga på nästa kapitel och kapitlet efter det så jag är förberedd inför professor Snapes nästa lektion.

När klockan är halv 7 går vi ner till Stora Salen för att äta middag, vi sätter oss på vår vanliga plats och jag lyckas få ner några skedar med pumpapaj täckt med honungskräm. Men min mage är fortfarande full med knutar och fjärilar och det börjar göra riktigt ont nu, det är som om jag går och spänner mig hela tiden. Väntar, väntar på något men vad? Vad väntar jag på?

Jag tittar upp mot professorerna, Snape sitter på sin vanliga plats och han ser på mig, men bara en kort sekund, men den sekunden räcker för att ge mig rysningar och gåshud som färdas från mina händer, över mina armar, ner för min rygg och ner för mina ben. Jag ser ner på min tallrik men ser tillbaka mot honom igen, han ser mig i ögonen och jag kan inte hjälpa det, jag ler, ett väldigt litet leende, bara för honom. Han ler tillbaka, han ler mot mig, bara mig...

Men mjawwwwwww vad bra (jag använder visst nya ord hela tiden)

Asså MAJGAD!! Sitter och känner mig kär (är inte det dock) och det bevisar ju hur mycket man levs in i berättelsen!!

Åhh och så har jag inga tummar kvar!!!
Du är bäst helt enkelt, vad glad jag blev för ett nytt kapitel, och det är ju bara såå bra!!! Han ler. Han är kapabel att le. Och jag älskar't!!