Förbjuden Romans ~ Uppföljaren (Professor/Elev)

Hih, yay! Så underbart att höra!
Lugnt, kan återuppliva dig och Beben samtidigt när nästa kapitel kommer

Oj vad många som verkar älska den här ff (jag är en av dem heh..). Så fort jag loggar in på mugglis så har den här tråden alltid minst ett nytt inlägg. Men Penelope, du börjar ju bli en seriemördare här med tanke på alla som dör Superbra kapitel som alltid.

Hihi, skönt att du är en av dem också

Ja O.O
Jag vet inte riktigt hur jag kunde gå från en oskyldig liten bokälskande enstöring med en förbjuden man i mina tankar till att mörda folk som en galning här omkring? *rycker-undrande-på-axlarna* Men, jag återupplivar ju dem igen så... Umh, jag måste ju typ... Umh, vara en ängel också, på något vänster xD

Aww, tack

Haha, jag ser dagens nyheter framför mig

" Övernaturlighet finns

På den populära sidan mugglarportalen har en användare med namnet "Penelope Lovegood" en gång för alla bevisat att magi finns. Genom att trollbinda läsaren till sin fanfiction kan hon få dem så beroende att de till sist förlorar kontrollen på sig själva och i vissa svåra fall dö. Mördare tänker ni, men nej. Det visar sig att efter varje nytt kapitel får åter igen de trollbundna läsarna tillbaka livet för att ta del av ännu ett kapitel för att sedan åter igen avlida. Penelope Lovegoods användare har nu hittats och ska nu stoppas upp och visas på museum över hela Sverige.
- Det här kan bli något stort. Det här är den största upptäckten vi har gjort på evigheter, det kan få unga intresserade av att ta del av museums värld, säger Claus Rouson ägare för museumet som har fått äran att först visa upp det nya miraklet för allmänheten "

Haha, sorry var tvungen skyller på att jag sov så lite i natt *natthumor*.

OMG, THIS! THIS is aweosme!
Herreguu, att du orkar lägga så mycket tid på en kommentar, TACK TACK TACK! Så himla gulligt av dig! xD

Hade varit så awesome att faktiskt se en sådan artikel xD

Såklart jag orkar! Är en nolifer och har inget bättre för mig xD och så är din ff så grym att du förtjänar sådana kommentarer. Haha, känner en som jobbar på Aftonbladet så jag får väl muta honom lite xD

Aww ^^ TACK!
Hehe, ja gör det



Aw, tack så hemskt mycket!
Tja, jag vet inte, man gör väl sitt bästa antar jag ^^ Tack så himla mycket ^^



Aww, man får skriva samma sak flera gånger, man behöver inte alltid komma på nya klyftiga kommentarer

TACK!

It was.......


Awesmazing! (Awesome + Amazing)
Men slsly HUR BRA ÄR DU PÅ ATT SKRIVA EGENTLIGEN? xo

Ok jag kommer knappt på något att skriva för allt jag kommer på har jag redan skrivit xD
Men jag kan ändå säga att dethär är världens bästa ff, och att jag redan längtar till nästa kapitel

Hej på er sötnosar!

Tycker att ni förtjänar att få nästa kapitel för att sprida lite glädje i er måndag som jag hoppas varit bra för alla?

Kram på er ♥




~Kapitel 7~

”Tack så mycket professor Snape,” säger jag medan jag går ut genom dörren från Severus kontor, min blick är fäst vid hans och energin mellan oss sprakar.
”Ha en bra dag miss Lovegood.” svarar han och jag kan se hur hans ögon dansar ytterligare för mig, jag ger honom ett litet leende som visar mer än någon runt om kan förstå. Sedan stänger jag dörren bakom mig och halvspringer till Quidditchplanen där Coraline och Joshua väntar på mig. Hoppas att jag inte missat för mycket nu. tänker jag medan jag rör mig med snabba och lätta steg.

De vinkar glatt mot mig när jag kommer springandes mot planen.
”Penelope! Skynda dig nu, matchen börjar snart!” ropar Coraline med ett brett leende mot mig, jag ger henne ett lika brett leende tillbaka trots att jag får anstränga mig för att springa. Kors, min kondition är verkligen inte den bästa... Jag måste börja träna eller något, snart. tänker jag med irritation, att träna är inget jag ser något nöje i.
”Jag kommer, jag kommer!” flåsar jag andfått fram. Vi går snabbt upp för de långa slitna trapporna och ställer oss mitt bland alla andra elever från Ravenclaw.

Ravenclaw möter Hufflepuff i en tight match, alla på läktarna håller andan när Sökarna jagar den gyllene kvicken sida vid sida. Men det är Ravenclaws sökare som fångar den och vår sida av läktaren bryter ut i ett högt jubel. Jag tar Coralines händeroch vi hoppar upphetsat upp och ner på läktaren medan Joshua hojtar och ropar från sin plats bredvid Coraline. Vi vinner med 210 poäng mot Hufflepuffs 70.
”Heja Ravenclaw!!!” ropar Joshua stolt innan vi börjar ta oss ner från läktaren. Jag slänger en blick mot professorernas läktare och kan se Severus sitta bredvid McGonagall och Sprout. Ett leende dansar sig hastigt över mina läppar när jag ser honom resa sig upp från sin plats med rocken som vackert fladdrar i vinden.

”Vilken match! Så otroligt spännande!” säger Coraline när vi satt oss vid bordet i den Stora Salen efter att vi tagit oss genom alla klungor av elever som står i skolans korridorer. Vissa har precis kommit tillbaka från samma match som vi, andra har böcker i famnen eller bara sitter och umgås med sina vänner. Ett mjukt tjatter färdas mellan väggar, tak och golv. Ett hemtrevligt ljud.
”Ja, riktigt tåkrullande!” instämmer Joshua med munnen full av kycklingen som knappt han uppenbara sig framför honom innan han högg tag i första bästa klubba.
”Så vad ville Snape egentligen?” frågar Coraline, hon har en ganska låg men hastig ton och ser nyfiket på mig. Jag himlar lite med ögonen och ser med glädje på en utav mina bästa vänner.
”Han ville fråga hur jag mår faktiskt, tro det eller ej.” skrattar jag fram men säger sedan,
”Fast det varade bara i typ trettio sekunder. Sedan började han prata om hur viktigt det är att jag pluggar ikapp allt som jag missat och att jag fortsätter att göra lika bra ifrån mig nu som innan... Öm... Olyckan...” suckar jag fram, min röst blir ostadig vid nämnandet av mina föräldrars olycka och jag kan känna hur tårarna börjar trycka på.

Jag har inte hunnit bearbeta allt som hänt ännu och mitt huvud fylls snabbt av minnen från mina föräldrar, jag kan känna hur tårarna vill börja rinna när som helst men jag håller tillbaka dem genom att bita mig själv i läppen. Coraline ser med sorgsna ögon på mig och byter snabbt samtalsämne.
”Vi ska på utflykt på onsdag. Med professor McGonagall, till något bibliotek eller vad det var.”
”Jasså?” säger jag tacksamt och ser nyfiket på henne. Bibliotek har alltid varit något jag älskat och det känns som om jag kanske behöver det, om inte annat kan det bli skönt med lite miljöombyte.
”Mhm, jag vet att en professor till skulle följa med men jag kommer inte ihåg vem.” Säger hon sedan och tar ett bett från det röda äpplet i sin hand.

Mina tankar börjar genast att snurra, jag hoppas att det är Severus som ska följa med oss. Hoppas, hoppas, hoppas... tänker jag.
”Jag vet, det va ju professor Sprout som skulle följa med.” säger Joshua fortfarande med munnen full av mat, mitt humör sjunker hastigt.
”Jaha, va roligt.” mumlar jag lite dystert, mina tankar på annat håll än den stundande studieresan.

Dagarna passerar snabbt, jag träffar inte Severus någon gång, jag kan känna hur min varma hud längtar efter beröringen från hans kalla. Längtan efter att höra honom säga mitt namn med sin härliga röst. Vi möts bara korta sekunder i korridorerna vilket gör min längtan ännu större. Varje gång vi går förbi varandra slår mitt hjärta ett extra slag och jag kan se hur hans ögon dansar för mig, bara för mig. Han har nuddat vid mig några gånger men bara någon kort sekund. Inget som syntes utåt och de korta stunderna av hans hud mitt min har fått min kropp att vilja känna hans mot min ännu mer.