Halvblodsspelen pj/thg

SUPER!!!!!!!!!!!!!!!!!!!

Awesome!! ♥

Jättebra!

So good

Kap 19, dag 6

Taggbuskarna river oss överallt när vi flyr. Bakom oss hör vi karriäristerna skratta, dom har inte märkt oss än. Snabbt klättrar vi upp i ett träd, en stor lönn med väldigt stora löv. En bit bort ser man halvblodslägret, kärriäristerna står överallt och håller vakt omkring området. Trädet har också väldigt stora grenar, det är nästan som ett hus.

Jag lutar mig bekvämt mot trädets stor stam, medans Sarah hänger upp ryggsäcken på en liten gren.
Vi klättrar upp en bit i trädet, från den höjden ser man hela halvblodslägret, havet och djungeln vi var i för ett tag sedan. Trädet är väldigt högt, toppen är nästan vid arenans "tak."
Sarah är lite höjdrädd, men jag klättrar hela vägen upp.
Därifrån är det cirka 50 meter till marken, och man ser ymnighetshornet och långt bort ser man några snöklädda berg. Det blåser mer här uppe, så man får hålla om stammen hårt. En bra bit bort ser jag något litet svart röra sig, kanske en tävlande. Den svarta pricken går runt i cirklar innan den försvinner in bland några täta buskar. Jag kollar ner, och Sarah vinkar åt mig att klättra ner.
Jag klättrar försiktigt ner, och är nära att snubbla ett antal gånger.
"vi måste ha mat, jag är hungrig!" Sarah viskar tyst, fast ingen är i närheten.

Jag tar kniven medans Sarah tar ryggsäcken ifall vi skulle behöva byta sovplats.
Vi smyger tyst omkring bland taggbuskarna i väntan på att ett djur ska dyka upp. Inget kommer till oss.
Vi sätter oss ner på en låg trädgren ganska nära vårat träd. Något prasslar till bland buskarna och jag håller kniven i högsta hugg. En orm ringlar fram och Sarah blir helt vit i ansiktet och skyndar sig upp i trädet. Hon kramar trädet hårt och samtidigt försöker hon att klättra uppåt. Inte en bra kombination.
jag funderar på att döda ormen för att få mat, men ser kommer jag på att ormar troligen inte består av så mycket ätbart.
Ormen ringlar vidare efter att ha blängt väldigt argt på oss, speciellt på mig.
Sarah darrar och fårsöker att få fram enstaka ord.
"orm...i...distri...döda...många...hemskt..."
"vill du komma bort från ormen?"
Sarah nickar stumt och jag drar med henne bort ifrån trädet. När vi kommit några 100 meter bort slappnar Sarah av och blir sitt vanliga jag igen. Hon studsar fram och trallar på en sång.
Det prasslar till i en buske och vi gör oss berädda. En stor och fet hare hoppar fram, och den hinner inte reagera innan jag har kastat kniven. Kniven träffar harens magsäck och haren faller stelt mot marken. Jag springer snabbt fram till haren, drar ut kniven och jag och Sarah går tillbaka till trädet.
"vänta, hur ska vi kunna göra en brasa när vi har slagit läger vid karriäristerna?"
Det hade vi inte tänkt på. Jag rycket på axlarna och fortsätter att gå.
Det har börjat att bli mörkt, det har nästan gått en hel dag.

Vi klättrar upp i trädet, och Sarah styckar kaninen och jag slår in köttet i ett stort löv. Vi stoppar lövet i ryggsäckenoch Sarah suckar hungrigt. Sen skiner hon upp. Om karriäristerna tänder en brasa kan vi använda glöden!"
Jag suckar irriterat.
"och hur ska vi kunna ta brinnande kol av karriäristerna?"
"det behöver vi inte, vi kan smyga dit på natten!"
Jag protesterar men ger mig tillslut. Vi bestämmer att vi ska smyga dit mitt på natten.

För att tiden ska gå snabbare rabblar vi upp olika skaer, t.ex vilka som är döda.
"tjejen från 4:an, båda från 5:an, killen från 7:an, båda från 8:an, tjejen från 9:an, Casper, killen från 11 och båda från 12.

Tiden går snabbt och det är dags för nationalsången. Karriäristerna står utanför sitt och glor upp mot himlen. När Afrodites dotter visas ljublar dom och skriker högt. Sen går dom in i tältet igen, ingen tar vakt. Vi smyger fram samtidigt som jag tar upp lövet. Jag lägger köttet över elden och helt plötsligt snubblar jag. Något rör sig i tältet och en skepnad syns.
"hallå allihop, ta era vapen, det är någon utanför!"
~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~

Tack för alla kommentarer!!!!

♥♥♥♥♥♥

BRAVOOOOOO!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!

oh shiiieeettt, kommer de dö nu? vilken cliffhanger!
Bra!

Supernra

kapitel 20, dag 6

Dragkedjan på tältet öppnas och ett silvrigt spjut visar sig. Jag slänger ryggsäcken över axeln och griper tag i en köttbit innan jag börjar springa efter Sarah. En kille kommer ut ur tältet med spjutet i högsta hugg.
Vi springer in i lövskogen bakom Afrodites stuga. Jag kastar mig in bakom en stor bukse med stora höstfärgade löv. Ett stort löv fastnar i mitt ansikte, och det har typ något slags klister för det går inte att få bort.
Sarah kommer fram till mig, rycker bort lövet från mitt ansikte och drar mig framåt. Vi springer längre in i skogen, men karriäristerna närmar sig för varje sekund. Vi springer bland träd och buskar, ju längre in i skogen vi kommer desto lerigare blir marken.
Några meter framför oss är det en stor lerpöl som inte går att undvika. Jag försöker att hoppa över men fastnar ändå med foten och sjunker ner en bra bit. Jag drar upp foten, den är helt täckt av lera och väcker typ 3 ton.
Jag släpar foten efter mig och tar mig långsamt fram till Sarah som står och väntar otåligt på mig.

En röst hörs kanske 100 meter bort, det är Ares dotter. Hon dyker upp bakom ett träd med ett stort svärd av brons i sin hand. Hon är ful, stort trassligt råttfärgat hår som är flätat i dreadlocks. Hon har grisrosa hy och heter typ Marina.
Hennes brunröda ögon tittar rakt på oss och ropar högt till dom andra.
Jag ser att Sarah får panik, för hon griper snabbt tag i min arm och börjar snabbt att springa därifrån. Från ingenstans dyker Amelia upp, med sin kniv i handen. Vi är omringade av kärriärister. Vi är fångade i fällan.

Alla flinar när dom ser att vi är livrädda, och dom leker retsmat med sina vapen. Dom kastar knivarna i luften och leker med svärden som cirkusartister.
"men ser man på, småglinen är rädda" Säger Amelia med barnslig småbarnsröst, vilket jag inte förstår eftersom hon är yngre än Sarah.
Hon kliver fram till oss och drar löst med kniven längs min hals. Hennes ansikte är bara några millimeter från mitt och utan att tänka slår jag henne i ansiktet. Hon tar ett steg tillbaka och när hon kollar på mig dabbar jag. Hon blir helt röd i ansiktet av ilska och hugger tag i min jacka. Sarah slår till henne i bakhuvudet och skriker åt mig att springa.
Jag kastar mig ut ut cirkeln av karriärister och knuffar ner Poseidons son samtidigt. Alla blir chockade, även jag. Jag blir nedslagen av Aresflickan, men jag är snabbt uppe på fötterna igen och dyker in bakom ett träd.
Jag fortsätter att springa in skogen, skogen ändras från lövskog till barrskog. Jag är trött och har rivsår överallt. Jag är inte heller tillräckligt uppmärksam för jag springer in i en gren och det regnar barr över mig.
Jag klättrar upp i granen och spänner fast mig med repet. Jag andas ljupt och försöker att vila. Ett skrik hörs, Sarahs skrik. Efter det hörs 2 kanonskott. Jag blir förvånad och tror först att en av karriäristerna har dött, men inser sen att det inte är troligt.
Ett är Sarahs och ett är någon annans. Svävaren dyker ner vid platsen där karriäristerna fångade oss, och lyfter upp en kropp. Sen åker den mot mitt håll och dyker ner 300 meter bort. En killes kropp lyftes upp av svävarnes stora klor, det hänger något i den döda killens bälte.

Det ramlar ner och min hjärna säger att jag ska springa dit och kolla vad det är.
Jag släpar benen efter mig men lyckas ta mig fram till platsen där svävaren höll till.
Marken är täckt av barr och jag får leta runt lite innan ag hittar något. Under barren ligger en pil av silver. Jag tar snabbt upp den och fortsätter att leta efter en pilbåge och fler pilar.
10 meter bort ligger en pilbåge och ett pilkoger, jag slänger pilkogret över axeln och håller pilbågen i handen.

Jag lutar mig mot trädets stam och försöker att sova, men någonting är fel. Jag känner på handleden men mammas armband är i inte där. Jag måste hitta det.
~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~
Tack för alla fina kommentarer!!