PRS Lupple & Medi

Willow kom snart ut med kameran i handen.
"Åh det var apslout fantastiskt." Hon såg på honom och log roat.
"Jag ska jobba ikväll om jag orkar." Hon klev ner från trappan och tog Dorians hand.
"Och varför gav du mig 100 poäng? är du inte religös?"
Hon skrattade och solen hade börjat gå ner och hon såg mot taken och knäppte av foton.
"Vill du se alla mina foton?"

" Jag tyckte att du förtjänade dem." Sa han med ett brett leende och kramade försiktigt om hennes hand och började gå med henne mot bilen.
"Jag tittar gärna på dina foton men vi ska hem först du behöver äta." Sa han allvarligt och var snart framme vid bilen med henne, han öppnade hennes dörr och lät henne kliva i innan han gick runt och satte sig i förarsätet och började backa ut bilen och köra den mot huset.

"du kan inte bara ge mig poäng utan en anledning, det blir liksom fusk." Willow log och de gick tillsammans till bilen och hon satte sig medan hon spände fast sig åkte de ut.
"Du behöver äta med. Jag hatar att äta ensam." Hon såg ner och suckade.
"Min chef kommer hata mig. Jag kommer få sparken." Hon satte ansiktet i händerna.

" Åh jo det kan jag." Sa han och skrattade lätt.
"Fusk, kom igen. " Sa han och skakade lite på huvudet. Varför kunde hon inte bara äta själv? "Ja kanske, men du måste få i dig nått först." Sa han med ett leende och började sedan åka.
"Varför skulle din chef hata dig?" Sa han sedan lite förvirrat. Han förstod inte vart detta kom ifrån.

"Jag kommer inte komma hem när jag skulle. Jag ska jobba på måndag." Hon log och lutade sig tillbaka.
"Och jag har fått order om att stanna kvar." Hon log lite men sedan sken hon upp.
"Jag kan göra frilans istället. Folk får hyra mig och jag gör jobben." Hon kunde inte sluta le och hon lutade sig tillbaka.
"Mitt första blir ju balen."

"Order? Jag förstår ingenting just nu." Sa han förvirrat, var hon galen hon var så upp och ned- så mycket humörsvängningar.
Han skakade förvirrat på huvudet och stirrade rakt fram och bara åkte.
"Såklart du kan frilansa." Sa han sedan och drog handen igenom håret.
Detta kanske var en kvinnogrej, eller en människogrej eller ett mirakelbarn grej men han hängde inte med på hennes humörsvängningar över huvud taget. Det kanske var poängen? Han slog bort dessa tankar och startade lite musik istället. Satte på lite klassisk musik.

"Ja från Alexander." Hon funderade ett tag.
"Stanna vi glömde köpa en sak. Kvinnoprodukter." Hon skämdes sedan och såg bort.
"Eller din syster kan nog köpa dem om hon är fortfarande i stan." Willow sträckte på sig och gäspade stort, hon var slutkörd. Snart hade hon somnat med huvudet vänt mot honom och läpparna smått isär.

Han nickade sakta och tänkte svara men då hade hon redan somnat. Han tog upp telefonen och ringde upp sin syster och bad henne köpa med det Willow hade frågat efter.
Hans syster verkade överlycklig för att få köpa dem och sa att de skulle mötas hemma.
Dorian la på och gasade mer, ville hem så snart som möjligt och snart var han hemma. Han klev tyst ur bilen och gick runt till hennes sida och lyfte ur henne ur bilen höll henne i famnen och bar in henne till huset och gick mot hennes rum med henne.
Alla var helt trollbundna över att hon sov och följde tyst efter och bara tittade.
Dorian suckade tyst. "Ja hon sover, hon är människa." Viskade han innan han gick in till hennes rum och la ned henne på sängen. La bort hennes kamera och tog försiktigt av henne skorna innan han bäddade ned henne.
Han syster kom in och ställde påsen med produkterna hon bett om på nattduksbordet och dem alla lämnade sedan rummet.

Hon sov tungt och märkte inte att de hade stannat. Inte ens att Dorian bar henne. När hon blev omstoppad fick hon ett leende på läpparna och vände ansiktet mot balkongen hon hade. Hon andades tungt.
Klockan slog midnatt när hon vaknade och satte sig yrvaket upp, gned sig trött i ögonen och gäspade stort.
"Dorian?" Mumlade hon innan hon tog sig ur sängen. Det lös från fönstret och hon såg fullmånen lysa upp hela tomten. Flämtande hämtade hon kameran och fumlade lite innan hon knäppte av några foton. Hon såg ner och märkte hur det lyste från ett av rummen och hon bestämde sig för att undersöka. Hon satte på sig några mjuka tofflor och öppnade dörren.

Dorian som satt i biblioteket och läste ryckte till när han hörde hennes röst men kunde inte springa in till henne det vore ju väldigt konstigt. Så han satt kvar och väntade, kanske skulle hon hitta honom eller så fick han leta upp henne.