När Harry och dom är stora (rollspel)

"Jo" mumlade jag.
"Vad kan du se i den?" frågade jag.

*Caroline hade bara lämnad Deena kvar ensam i rummet och hon visste inte om hon vågade gå igenom Slytherins sällskapsrum själv. Tänk om någon satt där och såg henne. Men här kunde hon inte stanna...
Så tyst hon kunde smög hon ut från rummet och nerför trappan. Hon kikade förbi hörnet och såg uppehållsrummet som såg tomt ut lysas upp av en grön brasa. Hon smög igenom rummet och kom fram till utgången och sköt upp dörren.
Korridoren utanför låg i ett dunkelt mörker och det var isande kallt. Snabbt drog hon manteln tätare omkring sig och skyndade iväg uppåt slottet för att komma till delen där köket låg.
Men utanför en dörr som stod lite på glänt stannade hon till. Hon hade hört röster där inne.*

-Jag vill helst inte prata om det, sa jag med gråten i halsen.
-Det finns saker här i världen som inte andra borde veta, speciellt inte du, sa jag och vände bort huvudet för att torka bort en tår.

Jag tittade chockat på honom. "Varför inte jag?" Frågade jag samtidigt som jag försiktigt klappade honom på axeln.

-Låt det vara, sa jag.

Tog ett djupt andetag och ställde mig upp.

-Nox, uttalade jag och började gå mot dörren i mörkret.
-Godnatt, sa jag och gick tillbaka till Slytherins sällskapsrum med mål om att ta mig till killarnas sovsal.

"Snälla!?" Sa jag och reste mig upp. Vad var det med mig som gjorde att han inte ville lita på mig?

*När hon hade hört stegen komma emot dörren hade hon snabbt hoppat undan och in bakom en stor rustning som stod i korridoren.
Deena hade sätt killen från tidigare komma ut genom rummet, med en ganska upprörd uppsyn. Hon undrade vad det kunde bero på...*

Jag sprang efter honom.
"Snälla? Kan du inte bara berätta? Vad är det som gör att du inte kan lita på mig?" Frågade jag igen.

*Och nu sprang Caroline efter. Kände de varandra så pass bra? Hade de bråkat över något eftersom killen hade sett så ledsen ut.
Deena kunde inte låta bli att vara nyfiken och följde därför efter de båda utan att göra sig hörd eller sedd.*

"Snälla?!" Nu var jag nära bristningsgränsen.