ett år på Hogwarts

Sorteringen gick fort och jag lyssnade knappt på Dumbledore och när maten kom upp så började Draco försöka mata mig och jag skrattade, jag gapade och svalde sedan maten och Draco skrattade

(Dumbledore)
Han satt och såg på eleverna o när de sorterats kom han på att han inte för drägg något tal
-vad ska jag säga? Frågade han Severus som log skade glatt o ryckte på axlarna. Dumbledore gick upp och sa en massa ord om styrka och mod. Det är fördelen med att vara känd, gammal o vis alla lyssnar på de man säger. Han satte sug sedan ner och maten kom fram. Han tog päronglassen framför näsa på Snape som såg surt på honom

Flitwick sneglade på Trewlaney, hon åt som en gris. Kunde hon inte lära sig lite hyfs? Istället för sin älskade chokladpudding tog han ett bröd och tuggade på det istället.

Då maten kom fram roffade James åt sig så mycket som möjligt och hotade med att förhäxa dem som försökte att stoppa honom, sedan högg han in. Efter några minuters ätande gick han upp med de andra Hufflarna till sitt elevhem och gick och lade sig.

Snape fick ingen päronglass. Han var grinig ochh trött. - Jag går ner i min källare lalala. Sjöng Snape till Dumbledore. Sedan tog han, snabbt som en räv, glassen ifrån Dumbledore och sprang iväg i all hast.
- Hiehiehiehiehiehie!!! GLASSSSS!!

Trelawney åt egentligen inte så mycket. Men det såg ut som att en hund hade varit där och slurpat omkring. Hon hade spillt på det mesta som gick att spilla på och även bordskamraterna. Hon bad om ursäkt för det och log glatt. För hon var mätt och glad. Så hon tackade för sig och seglade iväg mot sitt krypin. Segla kan man säga att hon gjorde, för hon svängde med vinden. Hit och dit. Hennes balans sinne var inte så bra. Men det tänkte hon inte så mycket på.

Flitwick gick med en kurrande mage mot sitt kontor för att somna på några böcker som vanligt. Han kände sig som en luffare, alla sängar var för stora för honom. (lol)
Han hatade att sova på böcker med en liten snuttefilt som täcke. Imorgon skulle de där femteårseleverna få se på fan, de skulle få ett helvete med hans GET förberedelser. Han avskydde elever, men eftersom han var så pipig älskade alla små flickor honom. Men han hatade dem, han hatade att vara pipig, ingen tog honom på allvar.

James drömde om getter, att hans familj köpte dem för att slippa att klippa gräset som mugglare. Sedan kom han ihåg att hans familj var döda och getterna fick röda ögon och försökte att äta upp honom, men han var för snabb och dödade dem båda, men då kom ministeriet och skickade honom till azkaban där dem hade ersatt dementorerna med getter som åt ens själ inifrån. Sedan vaknade han mitt i nattenb och somnade om, han hade så konstiga drömmar...

[James, snälla, jag dör xD]
[Ursäkta för att jag inte skrivit, men jag har vartit på träning och det tog typ hundra år och nu har jag typ noll ideér så a]

Denna gången drömde han om gigantiska maneter med röda ögon som sprutade eld, dem kom ut ur en lila portal. James försökte att göra Aguamenti, men sedan kom han på att maneter är vattendjur, så han gjorde incendio istället, men då kom han på att den sprutade eld och gjorde avada kedavra istället. Då kom getterna från azkaban och började äta honom innifrån igen, då förvandlades han själv till en getmentor som sökte efter nya själar.

Jag åt av fullan hast så fort maten kommit upp på borden och jag log åt min bror som matade Cara.
Efter lunchen gick jag och Jack ned för att lägga oss.
Jag fick följa med in till pojkarnas sovsalar och jag kröp intill Jack och somnade tvärt.

jag och Draco gick ner till vårt elevhem. Draco följde med mig in till min sovsal och jag log elakt mot Pansy eftersom jag visste att hon var kär i Draco. vi la oss och drog för drapperierna. äntligen får jag sova.

(Dumbledore)
Han såg argt på Snape när han snodde hans glass.
- Dumma Snape. jag ska visa honom. mumlade han och trollade fram hundra bläckfiskar som han skickade till Snapes rum. sen gick han glatt upp mot sitt eget och la sig i sin säng.

Draco sågt argt på James, att han var otrevlig mot honom det var han van vid, de var de flesta, men mot Cara. han såg argt på honom när han satte sig vid bordet och vätnade på förstaårs eleverna. han såg de komma in och lyssnade ointressant på rektorn. han skrattade lite åt Trelawney, patetisk, tänkte han. sen när maten kom började han mata Cara, som skrattade. de andra eleverna såg förvånat på. när de ätit klart gick de ner till elevhemmet och la sig. han slöt ögonen med Cara i sin famn och somnade.

(vart är jag nu? Har sovit och ska till plugget!)