Rollspel: Marodörernas tid

Remus blängde på Sirius. "Det är inte ihåligt. Jag är faktiskt lite mer förståndig än någon av er!", sa han och såg förnedrad ut. "Men kan vi inte göra ett gapande hål i golvet, som ser ut som stengolvet så att elever ramlar ner till... McGonagalls kontor?", frågade han. "Hon blir säkert lika galen som en stuken gris!", skrattade han.

"det var en utmärkt ide kära Måntand!" jag log glatt
"jag tycker vi kör på det! Vad säger ni ska vi ge oss iväg muntra kamrater?" sa jag och log stort och ställde mig upp och väntade på de andra tre

Remus himlade med ögonen. "Ni kan göra det, jag måste... ehm... plugga!", sa han och ursäktade sig. Han började gå emot dörren (porten?) som ledde ut ur Stora Salen. Han hade faktiskt läxa i Trolldryckskonst som han var tvungen att göra, professorn hade till och med hotat honom på lektionen.

"Ska han plugga? ja fast o andra sidan vill ju Måntand alltid plugga i tid." sa jag och skrattade mot de andra två som nickade. James ställde sig upp bredvid mig och Peter såg lite nervös ut och följde sedan efter oss när vi lämnade rummet. vi gick mot fjärde våningen och stannade. vi såg på korridoren som låg öde och nickade sedan.
"här blir väll bra?" sa James och tog fram staven.
"Hej vänta lite, Taggis. vill vi kunna komma upp till tornet eller stanna här nere?" frågade jag och såg på de andra. två.
"Jag vill nog hellre komma upp till Tornet, i alla fall nu." sa James och jag nickade och vi gick över till andra sidan korridoren och sedan slängde vi förtrollningen över korridoren och golvet glittrade till en sekund en såg sedan normalt ut.
"Funkade det?" pep Peter
"Klart det gjorde! vad tror du om oss?" sa jag och han såg lite generad ut och jag skrattade. vi såg hur några elever kom gående och vi gömde oss bakom en staty och såg dem gå mot golvet och sedan hur de ramlade genom golvet och jag började skratta.
"Tänk er McGonagalls min nu!" skrattade jag och de andra två nickade.
"Ja och tänk när de ska förklara vad som hänt!" sa James och skrattade.
"Ja men nu går vi här ifrån innan vi får skulden utan att ha gjort något." sa jag och la armen runt hans axlar och vi gick upp till tornet och satte oss framför brasan.
"Knallkort?" frågade jag och de andra två nickade och vi började spela

Remus såg ner på läxan. Den skulle ta evigheter, de visste han. De andra kanske tyckte han var super tråkig. Men annars så visste de ju om att han inte ville komma sent med läxorna. Han hade inga tankar på att bli... relegerad. Nej, det ville han inte. Han trivdes på Hogwarts. Hur skulle han då klara sig vid fullmåne?

jag vet inte hur länge vi spelade. men det var så tråkigt för Peter förlorade bara hela tiden.
"Kan du inte lära dig det här spelet?" sa jag och såg på honom.
"Förlåt jag försöker men det är svårt." sa han och jag bara suckade och såg mig runt i rummet, det var tomt och jag förvandlade mig till en hund och såg på korten. jag spelar bättre som hund än Peter som människa. jag tog ett kort i munnen och la det på bordet.
"Tramptass!" skrek Jamse och jag såg på honom. "Du drägglar ner korten!"
Jag satte mig upp och skällde och viftade på svansen

Remus hörde att James skrek åt Sirius och suckade. Han reste sig och gick ner till sällskapsrummet.
"Kan ni åtminstone försöka vara lite tysta?", fräste han irriterat och såg på dem alla tre. Peter skruvade på sig och såg skrämd ut.

Jag såg på Remus och hoppade ner från soffan och gick fram till honom och skällde på han. och satte mig sedan ner och la huvudet på sne. Remus såg bara på mig, så jag tog tag i hans arm och drig med honom till soffan och fick honom att sätta sig ner och viftade sedan på svansen.
"Vad kul att du ville göra oss sällskap Måntand." sa James och log. själv satt jag nöjt bredvid honom i soffan

Remus bet ihop och reste sig upp. "Jag har inte tid med sådant här, det är trams!", sa han irriterat. Han såg på killarna och kunde ana en viss förvåning.
Han brukade inte bete sig på det här viset. Först deppa ihop totalt, sedan återgå till att vara normal och sedan få utbrott över minsta lilla. Han bet sig i läppen när han insåg att den darrade, sedan vände han ryggen till och gick tillbaka för att plugga.

jag förvandlade mig till människa igen och bara såg på James. Vad är det med Måntand.
"Jag kanske ska be om ursäkt?" sa jag och James verkade inte veta vad han skulle säga. jag reste mig upp och gick upp till sovsalen och in till Remus som satt på sängen och pluggade. jag gick fram till honom och satte mig på sängen.
"Jag är ledsen Måntand. det var inte meningen att göra dig arg. jag skojade bara." sa jag och såg på min vän