Förbjuden Romans ~ Uppföljaren (Professor/Elev)

Hehe, härligt att höra!
Mer kommer inom snar framtid

Omg så bra, så bra, så bra!!! DU DÖDAR MIG KVINNA!

Tack, tack, tack, tack!
Haha, återupplivningselixir ges vid nästa kapitel utgivning.

Som vanligt är det helt fantastiskt, miss Lovegood!! ;D
Älskar allt
En blandning av Snapeögonblick mitt uppe i hennes vardagsliv är helt fenomenalt. Jag kan inte låta bli att undra vad han tänker när han ser henne bland sina vänner. Han gör mig alltid så nyfiken... Snape forever liksom.

Jättekul med J och C dessutom!!

Nordanhym , det är verkligen jättebra, men kan vi inte få ett kapitel i Severus perspektiv igen?? Det var så bra och roligt i hans perspektiv!!!!

Aww, tack så himla mycket! Va glad ajg blir att du tycker om det så mycket!

Hihi, underbart att höra! Ja du, jag har flera gånger funderat på det också Men jag har lite troliga tankar kring vad han tänker

Snape forever, Snelope for life ♥

Härligt att höra att du tycker om den lilla sidan av storyn också!



Tihi, skönt att höra att ni tyckte om det
Jag är redan på kapitel 22 men jag antar att jag skulle kunna klämma in ett kapitel från Snapes perspektiv bland någon av dessa 22 kapitel

Om det är fler som vill ha det?

Hej på er!

Fick en förfrågan om att få ett kapitel ur Snapes perspektiv, jag är redan på kapitel 24 i min skrivning men det råkar vara så att det passade perfekt med ett sådant kapitel just här så skrev precis klart det!

Hoppas att ni ska tycka om det ^^




~Kapitel 9~

Senaste Kapitlet - Snapes Perspektiv

Tre knackningar hörs, jag ser irriterat mot dörren och släpper fjäderpennan på bordet medan jag reser mig hastigt från stolen. Jag öppnar dörren och möts utav professor Sprout som ler ett nervöst leende mot mig, mitt ena ögonbryn höjs i respons.
”Sprout, ja?” Hon knäpper sina händer och ser upp på mig, hennes bastanta korta kropp tvingar mig att verkligen se nedåt, som mot andra års eleverna.
”Professor Snape, jag, umh, skulle ni kunna tänka er att åka på ett studiebesök istället för mig. Jag är rädd att vi råkat ut för en attack från sniglarna i trädgården och jag måste ta hand om Mandragororna så att de klarar sig.” säger hon till mig och jag lägger irriterat armarna i kors över mitt bröst och ser nedlåtande på henne.

Sprout sväljer och fortsätter sedan att tala med nervös röst.
”Jag, jag vet att det inte är era elever eller något sådant och inte ert ansvar men alla andra professorer är upptagna och jag såg att ni hade halva dagen tom på lektioner. Det är bara att följa med årskurs, umh, fem tror jag det är. Nej nej, årskurs sex är det som ska på studiebesök på biblioteket över dagen.” Penelope... Jag skiftar nästan omärkbart från ena foten till den andra. Så fort som Sprout nämnde årskurs sex ändrades min inställning gentemot hennes begäran.

”Hmm, vad ger ni mig i gengäld?” frågar jag med kall röst trots att jag redan bestämt mig för att åka. Sprout ser besvärat på mig.
”Umh, öh, jag skulle kunna ge er tio minuter i växthuset utan övervakning antar jag.” säger hon och jag vet vilken stor sak det är för professorn att säga det. Jag nickar kort.
”Tack professor Snape. Resan börjar om tio minuter så ni bör ta er till bakgården så snabbt som möjligt.” säger Sprout, jag höjer mitt ena ögonbryn igen och ser hånande på henne. Hon vrider sig lite där hon står.
”Jag tar mig dit snarast.” säger jag och innan hon hinner säga ett ord till smäller jag dörren i hennes ansikte.

Jag plockar hastigt ihop pappren, bläcket och fjäderpennorna på mitt skrivbord, var sak på sin plats. Sedan trär jag på mig min rock, tar min stav, skinnpåsen innehållande några galleoner och siklar hamnar i fickan på min frackrock. Efter fem minuter börjar jag vandra mot bakgården med hastiga steg, som alltid.

Undrar vad hon har på sig idag, om hon har håret nedsläppt eller uppsatt... Nedsläppt, hoppas jag. Penelope, vad gör du med mig? Mina tankar är inte trånande men inte heller vanliga. Penelope får mig att känna saker jag inte trodde vore möjliga, inte efter... Lily. Jag suckar nästan ohörbart. Dörren öppnar sig till bakgården och jag ser ut över alla eleverna, inga röd/lila lockar syns någonstans.

Minerva talar till mig och jag ser på henne medan jag ger henne en nick. Hon börjar tala till eleverna som blir tysta men jag ger hennes ord ingen notis, jag är upptagen. Jag söker efter Penelope och när eleverna börjar röra sig finner min blick hennes. Hennes isblå ögon glimmar så otroligt underbart i kontrast till det lila/röda håret som vackert ramar in hennes smala ansikte. Hon har förändrats... Hennes ansikte är så, smalt, nu. Jag undrar hur du egentligen mår Penelope. Jag känner hur mitt hjärta slår hårdare, hur min kropp vill föra mig till henne, den där energin som jag alltid kan känna flöda inom mig när hon är nära.

Vår blick avbryts när hennes vän, Coraline, om jag inte missminner mig, talar till henne. Det ger mig en möjlighet att beskåda henne utan att hon vet det. Jag synar henne uppifrån och ner. Min blick mer stilla, kallare när våra ögon inte möts men ändå varmare än under någon annan tid på dygnet. Hon går med sina två vänner, det är så uppenbart att de två känner mer för varandra än vänskap. Penelope kommer bli ensam när de väl blir ett par och en ilska faller över mig i takt med att tanken slingrar sig förbi. Aldrig att du ska vara ensam, aldrig att jag lämnar din sida när du behöver mig. Falska, svikande människor. Gräsligt.

Jag går sist av alla, ser till att alla följer med. De går huller-om-buller i ett nästan obefintligt led av kaos. Penelope och hennes vänner går nästan sist, helt plötsligt ser jag henne böja sig ner, hennes vänner fortsätter. Vad gör du? Mår du bra Penelope? Jag försöker skynda mig fram till henne men eleverna framför mig släntrar segt fram, jag känner hur irritationen byggs upp inom mig.

När jag till slut kommer fram ser jag henne böjd över sin sko, hennes hår glimmar underbart vackert trots att det inte finns någon sol denna molniga blåsiga dag. Jag stannar bakom henne, betraktar henne, önskar att jag kunde omfamna henne. Öppet. Mitt på gårdsplanen. Mitt bland alla runt omkring utan att bry mig om vem som ser. Jag knyter min näve frustrerat.

”Miss Lovegood, är allt som det ska?” frågar jag med så lugn och samlad röst jag kan frammana trots frustrationen som härjar vilt inom mig. Hon ser upp på mig och reser sig, hennes blick lugnar mig genast. Som om hon har någon sorts allmakt över mig, du har fängslat mig Penelope...
”Ja professor Snape, mitt skosnöre hade bara gått upp.” svarar hon med den där ljuvligt ljusa och blyga rösten, hennes kinder rosar sig. Något säger mig att skosnöret inte alls hade gått upp. Det var bara en ursäkt för att gå längst bak med mig känns det som. Eller, kan det vara så? Tanken om att hon gör allt för att vara nära mig bildar en värme runt om mitt annars isande hjärta, för första gången känns det som om mitt liv har en mening. Att skydda, stötta, ta hand om och älska denna vackert ljuvliga flicka som står framför mig.

Vi vandrar längst bak i ledet, då och då stöter våra händer emot varandra i någon enstaka sekund och under en längre period när vi går genom valvet. Allt dolt utav min rock från omvärlden. Vi delar en enskild stund, en enda blick, det är allt som behövs mellan oss. Sedan ropar hennes vän och hon försvinner bort från mig, jag ser hur hennes vackra långa hår skumpar och studsar från sida till sida, upp och ner i vågor när hon traskar bort till vagnen och hoppar in, lite klumpigt kanske, men, på ett... Sött, sätt. Jag ser till att alla elever är med innan jag sätter mig i samma vagn som Minerva och vi börjar rulla fram på grusvägen. Det enda i mina tankar är att jag kanske kan få se Penelope lite mer idag. Kanske till och med hinna prata med henne ostört en stund, om vad som helst, bara höra hennes blyga röst, se henne små kinder rosa sig när hon ser på mig, hur hon petar med tån av sin ena sko på tån av sin andra sko medan hennes blick flackar och sjunker av den sötaste sortens blyghet... Jag harklar mig lite besvärat på grund utav de inte helt oskyldiga tankar som vandrar i de andra tankarnas vaka.

Så bra!!! *dör gånger 10000*

Hihi, va skojigt att höra!
Sjukt svårt att skriva ur Snapes perspektiv xD