Mirabilis - Vidomina & Medi

Hon satte nästan maten i Halsen.
"Nej snälla!" Hon höll upp händerna med ett leende.
"jag äter vad som serveras. Jag skulle vara tacksam över nytt och det skulle vara uppfriskande för att vidga mina smaklökar. Annars går man i samma vanor år ut och in."

Ivan stängde munnen av förvåning. Han var inte beredd på det svaret. Han dröjde med blicken på Noelle och nickade sedan långsamt. Han hade förstått. Det spelade alltså ingen roll.
"Jag är säker på att du kommer hitta något du tycker om.", sa han och hällde upp ännu en kopp kaffe.
"Noelle, vad vill du göra idag?", frågade Demitri utan att titta åt hennes håll och tog en tugga av mackan.

Hon gav honom ett leende och nickade.
"Det kommer alltid finnas något att äta. Kanske inte gillar allt, kanske jag gör det.
" Hon såg mot Demitri och log.
"Jag vet inte. Vi kan inte gå ut så vad ska vi hitta på? Jag har böcker med mig att läsa." Hon såg sedan ner och minndes vad hon sagt kvällen innan.

Demitri kollade på Noelle. "Vill du ut? Det lät ju trevligt igår, när vi pratade om att vi skulle till byn. Du, jag och Nikki." Demitri vände sig till Isabelle. "Mamma- kan du övertala pappa att vi får gå ut? Det är innan det blir mörkt och vi ska bara till byn, inte bergen. Snälla?", sa Demitri.

"Det låter trevligt. Om det går bra så..."

Hon log och såg mot Isabelle som slappnade av.
"Bun är längre ner och inte upp mot bergen. Jag tror det kommer att gå bra så åk ni. Ta hand om Noelle och händer det något så ring. Vi vill inte ha något problem okej?" Hon såg på sin make.
"Så var försiktig allihoppa."

Ivan såg från Demitri till Isabelle. Han blickade ut genom fönstret och såg hur snöflingorna föll. Det såg så oskyldigt ut.
"Okej, det går bra. Ni hörde mamma, var försiktiga." Demitri log brett så att tänderna syntes. Glad över att han fått som han ville och att det gick lättare än vad han först trott. Det var kanske tur, eller så hade Ivan en bra dag? Demitri tänkte iallafall inte klura längre på det. "Nikki, visst hakar du på?", sa han istället och tittade på sin bror.

"Visst hänger jag på. men inget i staden kan ha öppet såhär tidigt. Vi åker vid 10 tycker jag." han log mot sin far.
"Så kan vi göra oss mer i ordning och byn får vakna till."

Noelle såg på dem och nickade.
"Och de andra? Rion och Leo ska de med?"

"Du har rätt. Vi väntar tills de också har vaknat. Jag har ändå inte ätit klart!", skrattade Demitri och sträckte sig efter frukten.
Rion, som hade hört Noelles fråga drog lite roat på ena mungipan."Jag och Leo har en sak att prata med Ivan om. Så, en annan gång, Noelle.", svarade Rion och kikade åt hennes håll med ett litet leende på hans läppar.
Leo tittade från Rion till Noelle. "Det är riktigt fint här. Du kommer gilla byn, tror jag.", sa Leo och log vänligt åt Noelle.

Hon såg på dem och nickade stort och såg sedan ner.
"Ska jag köpa någon julklapp? Det finns så många och jag..."
Nicolai log och skrattade sedan.
"Nej det behöver du inte. Noelle. Du är här och det räcker gott och väl." Sa han och nickade.
"Och det tycker mor och far med." sa han lugnt.

"Nej, det behöver du inte.", instämde Demitri. "Nikki har rätt, du är vår gäst och vi vill bara att du ska trivas och fira med oss." Demitri log snällt och tuggade i sig resten av äpplet.
"Vad är det för bok du läser förresten? Du sa att du hade med dig flera?"