Sista striden, hogwarts medan hjälten var borta

Jag vände mig om och tog också fram min koffert för att sedan byta om. Jag stängde sedan kofferten och sneglade nu lite nervöst mot Roxanne. Jag vet att jag brukar vara modig men det var svårt att inte känna sig osäker nu när man skulle till hogwarts. Man visste ju inte vad som skulle hända.
"Du.. Roxy.. Hur tror du att hogwarts kommer bli?" Frågar jag och tittar ut igenom fönstret för att inte möta Roxannes blick. Jag vill ju inte visa att jag är osäker...

- Toppen, som en dans på rosor, skämtade jag och satte mig ner.
- Nej ärligt talat så är jag rädd för vad som kommer att ske, men det går nog, vi överlever alltid om vi håller ihop, sa jag leende och tog hans hand men släppte den sedna och ställde mig upp.
- Så ska vi gå då?, sa jag glatt mot honom.

Jag nickade och log snett mot henne. Det här kommer nog att gå bra.. Jag känner plötsligt hennes hand i min. Varm och mjuk. Jag tittar ner och känner hur jag börjar bli varm. Som tur är så skärper jag mig och jag hoppas innerligt att hon inte såg den svaga rodnaden på mina kinder. Jag fattar inte vad det är med mig. Roxanne är bara en vän! Jag tar min koffert och kliver sedan av tåget.
"Första års elever hitåt!" Ropar någon och jag tittar dit och ser Hagrid med en skara förstaårselever runt om sig. Jag minns själv när jag skulle börja på hogwarts. Hela jag var nervös och jag kom ihåg pirret i magen. Det var ju till och med en kille som jag satt i båten med som kräktes på mina skor.
Jag flinar åt minnet men tittar sedan upp mot Roxanne.

Jag log mot Jake och klev av efter honom.
Jag vinkade åt Hagrid som vinkade tillbaka och såg på förstaårseleverna, stackrarna att börja på Hogwarts nu.
Mitt under ett krig som hänger över oss och Voldemort som styr allt som sker på skolan.
Jag gick fram till en utav vagnanrna och satte mig i den och väntade på Jake.

Jag gick efter Roxanne som satte sig i en av vagnarna som drevs av dom synliga konstiga hästarna eller vad dom nu ska kallas. Jag har aldrig sett en sån häst men jag är ändå glad att jag inte har gjort det. Många har sagt att dom ser fula och obehagliga ut. Jag vet inte vad jag ska säga om häst varelsen. Jag hade bara sett den på bild i ämnet skötsel av magiska djur. Det var i någon bok som läraren visade. PLötlsigt började vagnen att rörs sig i maklig takt mor hogwarts.

Jag såg på Jake och flinade.
- Stackars förstisar att börja på Hogwarts nu, det är ju inte precis den trygga plats den en gång varit, sa jag och vagnen började röra sig.
Jag såg ut genom fönstret och såg mitt älskade Hogwarts komma närmre och närmre och vände mig sedan till Jake.
- Det kommer bli ganska tomt när Hermione, Ron och Harry inte är här. Jag kommer sakna att ha Hermione i sovsalen, nu har jag bara Parvati och Lavender och prata med och de är inte till stort sällskap, sa jag flinande mot honom.
- Det är tur att du finns, sa jag leende och såg sedan ut genom fönstret igen, vi var strax framme.

det är ju knappast snällt

Jag nickade, det var nog jobbigt för alla elver. Men det var nog faktiskt kanske mest synd om förstaårseleverna som förrvirrade och rädda kom till hogwarts med undran över hur året skulle bli. Läskigt? Smärtsamt?
Jag suckade och tittade ut över naturen. Träd, träd, bara träd. När Roxanne påpekade att det skulle bli tomt ut dom tre vännerna, Ron, Harry och Hermione. Jag instämde men även inte. Okej Harry var ju schyst men han tar alltid upp mycket plats bland folk och var som typ en hjälte här på hogwarts. Jag är ju glad att någon tar sig ann vissa problem men det var ju på grund av honom hogwarts nu blivit så här. Han vän Ron hade jag aldrig riktigt snackat med. Förutom när vi skulle arbeta tillsammans på en lektion i trolldryckskonst då vår dryck blev ett stort fiasko när den plötsligt exploderade och skvätte vätska över hela klassrummet. Som tur var så fick bara vissa svinkoppor som var ändå ganska lätta av få bort. Den där tjejen Hermione är ju typ tjej... Och ja.. Jag har väl aldrig riktigt varit ett fan vid att umgås med tjejer precis. Jag umgås ju med mina vänner som till ex, Jordan men jag umgås ändå mest med Roxanne.
Jag ryckte plötlsigt till då Roxanne sa att hon var glad över att jag fanns.
"Och jag är glad att du finns" Säger jag och besvarar hennes leende.

Vagnen stannade och vi var framme.
Jag hoppade ur med Jake efter mig och vi gick in i entrehallen.
Vi lämnade vårt bagage och gick och satte oss vid Gryffindorbordet och jag såg upp mot lärarbordet.
Det hade förändrats, Snape var nu rektor och istället för professorn i mugglarstudier satt en utav de förymda Azkaban fångarna där Alecto tror jag hon hette och bredvid henne satt hennes bror Amygus.
Han var nog lärare i Försvar mot svartkonster, eller Svartkonster som det nu hette.
Och mugglarstudier skulle visst bli ett bligatoriskt ämne.

Jag följde med Roxanne nar hon sedan hoppade ur vagnen och gick in i hogwarts. Så fort jag kom in i storasalen kände jag hur något var fel. Jag satte mig vid griffindor bordet medan min blick satte sig på lärarbordet. Där satt Snape, i den stolen där dumbledore än gång suttit. Jag såg hur två nya personer satt vid bordet och satt där och flinade elakt mot alla. Jag kände igen dom två syskonen, dom var en av dom som hade rymt från Azkaban.