Septimus Heap (Privat roll)

( Jag gjorde fel xD sorry ;P )

Menja står i sina egna tankar rycker till då hon hör skolklockan ljuda óch ser en flicka springa ut och sätta sig på en av bänkarna i närheten. Menja betraktar henne ett namn far genom hennes huvud Elenya ja, hon tror att flickan heter så. Inte för att hon någonsin har pratat med henne. Men de har gått i samma skola, dock hon i en klass under Menja.
Flickan verkar förtvivlad så Menja går fram till henne och sätter sig vid henne på bänken.
"Elenya?" säger hon frågande ty hon är inte säker på att det är det rätta namnet. "Hur är det?"

Elenya satt grubblande på bänken, så insjunken i sina egna tankar att hon helt avskärmade omgivningen "Elenya" säger någon med lätt frågande tonfall.
Hon spritter till och kollar upp på en flicka som hon bestämt känner igen men inte kan placera.
"Hur vet du mitt namn?" frågar hon misstänksamt och slänger en blick på flickans röda och inte så lite coola hår.

"Skolan, va annars?" säger hon roat åt flickans misstänksamma tonfall. "Jag slutade förra året, letar jobb nu." säger hon med en suck och ser längtansfullt mot magikertornet.

"Aha du är en sådan där magiker typ" sade Elenya med en blick på flickans intensiva gröna ögon.
"Ska du försöka bli under magiker eller något?" frågar hon förstrött.

"Magiker typ?" flinar Menja och skrattar. "Ja, så kan man ju också se det." säger hon roat sedan när hon har slutat att skratta och hon nickar sedan.
"Jo, skulle vilja det, men vet inte om någon vill ha mig." säger hon med en djup suck.

"Äsch du kan ju inte vara så dålig iaf" fortsätter Elenya oberört.
"Jag önskar jag vore du, du är uppenbarligen ett sådant där dröm barn, du har en magiker karriär framför dig och du har bergis jätte många vänner och så var du nog en mönster elev" suckar Elenya.

"Kanske inte" säger Menja och rycker på axlarna och ser sedan på henne.
"Nja, just så skulle jag inte beskriva mitt liv." flinar hon lätt. "Dröm barn är jag inte, magiker förvisso och mönster elev med, men så värst många vänner har jag inte. Inga alls." flinar hon lätt, studierna hade tagit all hennes tid så det där med vänner hade hon inte, vilket hon nu kunde ångra lite.
"Och du vill inte vara som jag, tro mig. Och dig själv är det väll inge fel på?" ler hon vänligt mot flickan.

"Inga alls" upprepar Elenya förvånat, det hade hon aldrig trott.
"I hela mitt liv har jag förväntas leva upp till mina föräldrars krav och gissa vad? Jag sumpade exakt allihopa. Jag är inte intresserad av magi, jag är inte dum men i skolan är jag inte direkt så duktig och mamma säger att jag måste sluta vara med "unga vandalister" och dem har inget hopp alls för mig.
Plus att varenda lilla sekund av mitt liv har dem försökt få mig att gilla magi, det är ju som att försöka tvinga över någon till sin religon" Hon skakar upprört på huvudet.
"Wow jag kan inte fatta att allt det där just kom ur mig, jag menar jag känner ju inte ens dig" avslutar hon en aningens generad.

"Nope, men jag har en massa syskon så det räcker och blir över." flinar hon och ser på Elenya då allt som verkar tränga henne far ut som i en vild ström av ord.
"Hur kan du inte gilla magi?" säger Menja förvånat och ler sedan mjukt.
"Du ska inte lyssna på dem, det blir alltid något bra av dig, det är jag säker på." säger hon med eftertryck och flinar sen lite åt flickans senaste mening.
"Det gör inget."

"hm, tja jag kanske borde fråga vad du heter nu" Elenya kollar upp på den anmärkningsvärt trevliga flickan.
"Mina föräldrars beteende kan nog bidra till att jag inte gillar magi" medger hon och suckar.
"Jag tror nog inte det föressten, jag menar slut provet är om en vecka och då måste jag kunna kartlägga Hela östra kringelkroken"