The Goblet of fire [Privat roll]

När alla elever sitter vid de tre långborden reser sig Madam Maxime upp. Hon ställer sig framför lärarbordet och klappar elegant tre gånger med händerna. Sorlet dör ut, och en tystnad lägger sig.
"Välkomna för ett nytt år!" Hennes röst är förstärkt. "I år kommer det inte vara ett vanligt år. Vi kommer nämligen att få besök." Hon gör en gest mot portarna som slås upp.
In kommer elever från Durmstrang och gör en liten uppvisning. De visas välkomna av Madam Maxime och eleverna. Sedan sätter sig de där det finns plats.
"Nu till Hogwarts!"

((Vi väntar på din entré ))

"Okej alla", sa McGonagall och klappade två gånger i händerna. Ni sjundeårselever minns nog när vi övade på magidansen. Vi ska göra den när vi kommer in här. Ni andra, ni ska säga lumos allihop och ställa er så här som mr James ska visa er. Och ni andra gör bara som vi övat", McGonagall vände sig åt mitt håll.
Så öppnades dörren. Några trollkarlar sprang in och skickade upp som raketer. Sedan hoppade jag och resten av vi på sjundeåret i quiditchlaget upp på våra kvastar och flög upp i luften (kvastarna hade vi fått av McGonagall) vi fixade färgat ljus med trollstavarna. Huffelpuff gult, vi från Ravenclaws lag blått, de från Gryffindore rött och Slytherin grönt. Skolkören sjöng och några andra dansade och sedan kom resten in med tända trollstavar formade som Hogwarts vapenköld.
Showen var över.

((Amazing!))

Macy bara gapade åt Hogwarts stora entré. De totalt mosade Durmstrangs medelmåttiga.
Macy undrade vad som skulle hända nu.

En helt enorm kvinna reser sig och klappar i händerna.
"Good da' alla fryn Ogwarts och Domstryng. Vi välkomnar er stort. Jag är rektor Madam Maxim. Ni får slå er ner var ni vill!" sa den enorma kvinnan som visst hette Madam Maxim. Jag gick mot det närmsta bordet och satte mig vid med Jons som var från quitichlaget och vi började prata.

"I år är det tid för trekampen!" säger Hogwarts rektor högt på engelska. "En tävling av ära och berömmelse. En elev från varje skola utses. Tänk efter innan ni anmäler er."
Madam Maxime gör en gest mot en pelare som smälts inför deras ögon. Kvar står en bägare med flammande lågor.
"Lägg ert namn i den flammande bägaren och ni har chans att delta. Men tänk klokt, det finns ingen återvändo när bägaren valt sin förkämpe.", fortsätter Dumbledore. "Glöm inte att du måste vara (?) 16 eller äldre för att delta."

((Det blir så kort för att jag inte har någon idé))
Vad spännande, tänkte jag. Men jag skulle aldrig bli utvald.

((Det har inte jag heller ibland ))

Macy himlar med ögonen mot Jules som sträcker lite extra på halsen för att få en skymt utav bägaren. Känner hon honom rätt så kommer han låta elden sluka en lapp med hans namn efter första anmälningsdagen.
"Tänker du verkligen göra det?" frågar Macy bara för att få det bekräftat.
"Det är klart", svarar Jules utan att släppa Madam Maxime med blicken.
"Är du säker?" Macy är inte säker på att hon vill att Jules ska behöva kämpa om en evig ära.
Jules nickar sakta. Han lyssnar fortfarande noga på rektorerna. Men Macy lyssnar inte, hon ska komma på något för att hindra honom. Enligt historieböckerna har folk dött i trekampen. Och det kan hon inte tillåta honom att göra.

Men ville jag bli utvald? Ville jag ens anmäla mig? Ville jag få evig ära? Ville jag bli berömd och få massor av pengar?
Jag tror att svaret på alla frågor var nej. När jag var liten ville jag bli berömd sångare eller sångerska. Men nu...
Jag skulle nog anmäla mig bara för att jag kunde.

((Förlåt att jag inte svarat på så länge :c ))

Talet övergår sakta till en fantastisk festmåltid. Faktiskt en utav de bästa Macy stött på under sin tid på skolan. Hon njuter av varenda tugga.

Snart är det sent, och även dax för att gå till sängs. Macy lämnar salen tillsammans med Jules nästan sist av alla. Det har varit en underbar dag.

((Sorry, men jag har glömt vad jag hette! Vi säger att jag hette Rebecca. Men kallas för Becka.))

Becka gick ut från skolslottet. Jag gick till tåget och gick in. Där stod Flitwick (stavning) med en lista.
"Namn?" undrade han när Becka kom in.
"Du har ju under visat mig i sex år!"
"Inga undan tag Will!"
Becka suckade och sa:
"Rebecca Will. Ravenclaw och år sju."
"Miss Will. Ni ska till höger och långt in. Där ser ni en yngre örn staty som ställer en fråga. Där möter ni en prefekt som visar var ni ska gå", sa Flitwick.

När Becka låg i sin säng och tittade ut på Beabatonx. Där hon skulle uppleva sitt livs största äventyr!