Lovestory [Hungerspelen, SV]

Lägger upp ikväll eller imorgon.

Låter bra ♥

Det låter perfekt ♥

Kanske snart

Jag vill läsa!

Kapitel 1

En pojke springer fram i skogen. Han bär ett spjut. Pojken stannar plötsligt upp. Han hör en gren knäckas. Pojken stirrar åt det hållet där knäckande lät från. Jag vänder mig mot det håll pojkens ögon är riktade åt. Jag ser min lillasyster Nyra. Hon står blickstilla och bara stirrar tillbaka på pojken. Hon hinner inte ens reagera innan spjutet kommer farande, för att träffa hennes buk. Den gråa tröjan färgas röd. Nyra tittar chockat ned på spjutet. Hon drar ut det från magen. Ett hål i tröjan, en blodig fläck.
“Varför? Varför jag, Glimmer?”, frågar Nyra innan hon faller ihop i en hög.

Jag sätter mig käpprakt upp i sängen. Jag är svettig och intrasslad i mina lakan.
Det var bara en mardröm, Glimmer intalar jag mig själv. Bara en mardröm. För att vara helt säker sätter jag ned fötterna på det kalla och fula trägolvet, och smyger mot Nyras rum. Dörren står på glänt. Trädörren knarrar när jag skjuter upp den en bit till. Nyra ligger kvar i sin säng. Oskadd. Inte blodtörstigt mördad i Hungerspelen.
Jag tassar tillbaka till min säng. Lägger mig ned, och blundar. Jag lyckas blunda i två sekunder innan ögonen spärras upp igen. Mardrömmen lurar bakom ögonlocken. Jag ryser. Det går inte att sova. Jag går upp från sängen igen. Mitt guldskimrande hår faller i vågor längs med min ryggtavla.
“Kan du inte sova?”, frågar min mor, som ljudlöst har smugit sig in i mitt rum. Jag rycker till.
“Mm…”, svarar jag.
“Jag förstår att det är svårt att sova, älskade du.”, viskar mor hest och går fram till mig. Hon tar mig i sin famn och håller om mig. Jag känner hur tårarna väller upp inom mig. Jag besvarar omfamningen. Vi kramas en stund. Precis när mor är på väg att lämna rummet, säger hon nästan tonlöst:
“Jag har ordnat ett bad åt dig.”, jag nickar till svar, även fast jag vet att hon inte ser det. Hon lämnar rummet och jag är ensam. Jag låter några få tårar rulla ned för mina kinder.

Jag går tyst in i badrummet och ser badkaret. Det är fyllt med varmt vatten. På en pall bredvid står två flaskor i plast. Schampo och balsam. Jag stänger om mig. Mitt nattlinne hänger jag upp på en krok. Jag stoppar försiktigt ned mitt första ben, sedan mitt andra. Kroppsdel för kroppsdel, ned i vattnet. Tillslut omsluts hela min kropp av det varma, sköna vattnet. Jag lutar huvudet mot kanten, och suckar. Allting hade varit så mycket bättre om detta inte vore dagen som det faktiskt var. Dagen med stort D. Dagen som innehåller en Slåtter. Jag vill bara försvinna för en liten stund. Jag sjunker ned under vattenytan. När jag kommer upp så inser jag hur mycket jag faktiskt inte vill vara med i Hungerspelen. Men jag måste. Jag måste vara frivillig. Jag måste göra mitt distrikt stolt. Jag schamponerar och balsamerar mitt långa hår snabbt och vant. Sköljer av. Helst av allt skulle jag vilja ligga kvar i det ljumma vattnet och bara njuta. Men det går inte för sig. Mor knackar på dörren.
“Glimmer? Det är dags att komma upp från badet. Du måste komma snart.”, jag kliver upp ur det sköna vattnet.
“Jaja, mamma. Jag kommer strax.”, svarar jag. Jag tar en handduk och virar den omkring min kropp. Ytterligare en handduk får anta rollen som hårturban. Jag öppnar dörren och tassar ut. Mor väntar i mitt rum.
“Hej.”, mumlar jag.
“Hej.”, säger hon. Jag lämnar efter mig smått tydliga fotspår från mig. På min säng har mor lagt fram en vacker gräddvit klänning om räcker mig till knäna. Den har inga axelband. Strax över midjan sitter ett band med en stor rosett på. Rosetten och bandet är svart. Ett par vita klackskor som hör till och ett hårdiadem som är vitt med en rosett på som, även den, är vit. Mor nickar bara mot mig, och går ut. Jag trär på mig mina underkläder och sedan trär jag lätt på den gräddvita klänningen. Jag går fram till en spegel som sitter på väggen. Borstar igenom det lätt fuktiga håret, sätter på hårbandet. Kliver i skorna. Rättar till en hårlock. När jag känner mig klar går jag ut från mitt rum. Nyra har vaknat och hon har varit mycket snabbare än mig. Hon har på sig en ljust blå klänning, utsläppt hår och fina, blåa skor. Mor slutar tvärt diska och vänder sig mot mig och Nyra.
“Ställ dig upp, Nyra, och ställ dig bredvid din syster.”, säger mor. Nyra reser sig från matbordet och ställer sig bredvid mig. Jag stryker henne över håret. Mor ler stort och en tår rullar ned från mors ena öga. Jag antar att det är en glädjetår, eftersom att hon ler. Nyra springer fram till mor och omfamnar henne. Mor besvarar omfamningen. Hon ler och kysser Nyra på hennes blonda hjässa. Nyra är blott tolv år och det här är hennes första slåtter, och hon är lite orolig, även om hon vägrar visa det. Vår far kommer ned från hans och mors rum.
“God morgon älskade familj. Hur tror ni att era förutsättningar är idag?”, säger han på skoj. Sedan minns han vad jag kommer att behöva göra, då stelnar han till och leende försvinner. Rinner bort.

Stickan förs in i min pulserande blodådra i pekfingret. Jag berörs inte ett dugg. Nyra var före mig och hon ryckte till, men hon klarade sig. Jag får en bekräftning från Fredsväktaren att jag kan gå. Jag går till dem andra artonåringarna. De flesta nickar kort åt mig. Jag nickar tillbaka. Efter att borgmästaren har klivit upp på scenen och haft sitt evighetslånga tal, kommer Clarine Dejvua. Det är hon som alltid har dragit lotterna.
“Välkomna allihopa!”, säger Clarine och alla applåderar högljutt. Några busvisslingar här och där. Hon tystar vant ned allihopa.
“Ja, ska vi ta och börja då?”, säger hon och skrattar glatt. Hon vet redan svaret. Och som väntat skriker alla “jaaa”. Clarine skrattar och går mot ett utav kloten. Klotet med lotterna på alla flickor mellan tolv och arton år. Hon drar kvickt upp en lapp och går tillbaka till mikrofonen hon öppnar upp lotten och tystar ned alla.
“Och distrikt etts kvinnliga deltagare är … Elima Frontema!”, en rädd trettonåring som försöker se stöddig ut kliver fram ur folkmassan. Innan hon har hunnit hamna bland gruppen av Fredsväktare kastar jag mig fram, första av alla. Yes! tänker jag. Det är nästan först till kvarn här. Elima stannar upp. Lättad egentligen, men försöker se ledsen ut. Clarine skrattar vänligt när Fredsväktarna evakuerar mig upp till scenen. Hon frågar lite frågor och jag svarar på dem med nöje. Clarine drar den manliga deltagaren, som blir en femtonåring vid namn Oliver Kramey. En vän till mig som jag har tränat lite med vid namn Marvel kastar sig fram först av alla som frivillig. Det kommer inte bli ett lätt Hungerspelen om Marvel ska rakt in i det. Fast jag har hela tiden vetat att han ska vara med. Men ändå.
Clarine frågar lite frågor till Marvel som han svarar på.

Vi leds in i Rättens Hus.

Awesome! ♥

Åh, jättebra ♥

Det kommer kanske mera snart ^^

bevakar!